Unga änkor och änkemän...

Livet rullar på... För 2,5 år sen dog min man, pappan till min son, mitt livs kärlek. Jag är en doer så jag körde på med allt nödvändigt tills det tog stopp efter ungefär ett halvår. Ytterligare ett år var tungt men varje dag gick liksom lite lättare... Än idag kan jag inte fördjupa mig i förlusten tankemässigt eller tänka för mycket på min man för givetvis saknar jag honom och kommer alltid ha honom i mitt hjärta. Men nu, 2,5 år senare så har jag sen lite mer än ett år tillbaks en ny underbar människa i mitt liv, vid min sida och till hösten kommer vårt lilla mirakel! Man måste våga och man måste ha tur om man ska hitta ytterligare en underbar person att älska och jag hoppas alla ni här får uppleva glädje igen och att inte sorgen ska ta över era liv. Det går att bli lycklig igen!