Unga änkor och änkemän...
Hakar gärna på...
Blev änka i maj -15 och vi har en son som fyller sex år till veckan...
Orkar inte ikväll, men berättar gärna när jag orkar... Om ni finns kvar här i tråden?
Hakar gärna på...
Blev änka i maj -15 och vi har en son som fyller sex år till veckan...
Orkar inte ikväll, men berättar gärna när jag orkar... Om ni finns kvar här i tråden?
Jag va sjukskriven hela sommaren och har sen försökt öka upp... men sover dåligt så det funkar dåligt.. Är uppe i halvtid men ja, har sjukanmält mig mkt....
Har mkt ångest och oro...
Min man (sambo) dog plötsligt och oväntat.. Det är svårt, finna rutiner och vanor.. som funkar.. men kämpar!
Min son tar det hela bra, han pratar mkt om pappa och saknar så klart, men han är en kämpe...
Jag funderar på att be om en kortare sjukskrivning ett par veckor, jobbet stressar mkt och jag fixar det inte... Ska få en läkartid närsomhelst och funderar tills dess....
Jag har det tufft med ett barn, kan inte fatta hur du har det... Tack för du finns där och trevlig helg
Jo det är oki... Går upp och ner... Fått sömntabletter, men de gjorde mig så trött på morgonen... Så jag skippar dem...
Ska på sorgegrupp med Oskar nästa helg, med andra familjer dom mist ngn, det tror jag blir tufft men är bra...
Tycker helgerna är värst.. Då alla umgås som familj... Och vi är bara han och jag...
Tycker helgerna är tunga, alla är med sina familjer och man vill inte störa...
Idag har vi haft sex års kalas, hyrde en jympasal och kände att pappa skulle varit med.... men han log nog i sin himmel när barnen öste järnet...
Vad gör man imorgon då..? Ja jag vet inte... Får se... Kanske hör ngn av sig....
Suck och pust....
Dagarna går, men lever jag... eller låter jag bara dagarna gå...? Känns tungt!!!
Sonen kämpar tappert iaf...
Oj oj jag har haft en dålig vecka med mkt saknad, ensamhetskänsla, ångest och oro!! Har blivit sjukskriven då jobbet stressar mig mer än gör nytta, just nu! Ingen förstår mig, som han gjorde.....
Har inte orkat riktigt... Varit en tung period!
Snart kommer ett års dagen och jag vet inte hur jag ska orka....? Kämpar på för min son! Ska flytta hem 80 mil i sommar för att komma nära familjen, kämpat mkt med köp och sälj av lägenheter... Och nästan klar med körkortet! Allt för sonen! Tänker på er!
Finns en förening som heter vimil, vi som mist ngn mitt i livet (tror) googla dem...
Jag har gått i sorgegrupp genom kyrkan...
Mitt allt min älskade togs ifrån mig för 4 veckor sedan imorgon. Jag vet inte riktigt varför jag skriver här, jag känner mig bara så otroligt tom och ensam. Han dog i vår lägenhet och jag hittade honom senare när jag kom hem. Jag klarar inte av att vara där så jag bor nu hos mina föräldrar. Begravningen är imorgon och jag är inte redo att ta farväl jag vill inte..... jag vill ha honom här hos mig. Han var 39 år och 2 veckor precis. Jag fyllde 31 en vecka efter han gick bort. Hela min värld har rasat och allt gör så ont.