För er som inte har ägg, hur skulle det kännas att ta emot ett ägg?

Jag är i nuläget inte i behov av att ta emot donerade ägg, håller på med ivf och kvaliteten på mina ägg tycks vara bra. Men, innan vi kom så här långt så funderade jag över hur jag skulle tänka om det visade sig att mina ägg inte höll för befruktning.

Jag skulle absolut känna att det var mitt barn. (Har faktiskt inte tänkt tanken att min man skulle få barn med en annan kvinna visst kommer ägget från en annan kvinna, men det skulle ändå ha vuxit i min kropp i nio månader.)
Det enda jag skulle tycka kunde vara negativt skulle vara att barnet inte skulle känna till hela sin genetiska historia om det skulle drabbas av någon sjukdom, om det skulle vara en tjej som ville skaffa p-piller (ärftliga anlag för blodpropp) etc.

Jag skulle inte tveka att adoptera heller, jag tror inte att biologin är så viktig. Jag skulle älska mitt barn oavsett om jag delade gener med det eller ej. Däremot tycker jag att det är fint att det finns möjlighet för barnet att "stilla sin nyfikenhet" kring sin biologiska härkomst.

Om vi lyckas få barn genom ivf så vill jag gärna donera ägg. Och jag skulle gärna vilja att min sambo skulle donera spermier (men det skulle såklart vara hans beslut. Jag skulle inte heller i detta fall se det som att han fick barn med en annan kvinna).
Jag vet hur mycket det betyder och kunde jag hjälpa någon att få ett efterlängtat barn så skulle jag göra det. Om vi inte lyckas få barn vet jag inte hur jag ställer mig, då skulle det nog kännas svårare att donera. Men det får jag tänka mer på om den dagen kommer.

Tack för ditt uppriktiga svar!!

Nu vet jag inte varför ni tyvärr är barnlösa, men om du senare bestämmer dig för att donera, är du inte rädd för att problemen med att skaffa barn förs över genetiskt på det nya barnet som inte vet något om det?
Jag har själv pcos och ser det som ett hinder, men samtidigt har det inte direkt gett mig mkt bekymmer.
Åh, så mkt att beakta!

Nej, det är ingen ärftlig faktor som inverkar i våra fertilitetsproblem. Men vi skulle självklart ta upp den frågan med läkarna, för säkerhets skull (jag är övertygad om att man tar upp ärftliga hälsofaktorer som en del i bedömningen innan man godkänner någon som donator).

Man kan ju också resonera som så att OM barnet mot förmodan skulle ärva en risk för fertilitetsproblem så har forskningen förhoppningsvis nått långt på de tjugo-trettio-fyrtio år som det förmodligen kommer att dröja tills detta barn vill få egna barn. Och om jag kan bli gravid med hjälp på traven redan i dag så bör det inte vara omöjligt för barnet att få hjälp när det blir aktuellt.
Jag tycker dessutom att mitt liv har massor att ge även om jag skulle förbli barnlös. Att vara ofrivilligt barnlös är en sorg i mitt liv, men ingenting som hindrar mig från att vara lycklig på andra plan.

Jag tror att du kommer att få prata med en kurator innan du fattar ett donationsbeslut, hon/han kan säkert hjälpa dig att vända och vrida på funderingar + komma med input kring hur mottagarparen ofta resonerar (de träffar ju dem också).

Jo, det är så jag ser på min pcos också, om ungefär 10 år bör inte den vara ett problem längre.

Jo, man får både gå igenom sin gentiska historia så att säga samt får prata med en kurator.

Men jag vill gärna se direkt vad kvinnor som ev. skulle ta emot ett ägg tänker och tycker. Samt även hur andra som funderar på donation tänker.

Tack åter igen för ditt svar!

Jag önskar er verkligen lycka till med bebisfabriken!!! =)

Tack! Och jag önskar dig lycka till med det fortsatta funderandet kring äggdonation. Jag vet att de kvinnor som skulle få förmånen att ta emot dina ägg skulle bli lyckliga, men det är förstås viktigt att det känns rätt för dig också.

Jag kommer själv att ta emot donerade ägg och kommer självklart att se barnet som mitt och min mans, och älska det så mycket som en mamma bara kan.

ÄD är min lycka, och det barn jag får är mitt biologiska barn, men inte mitt genetiska. Jag kommer att bära barnet i 9 månader i min kropp, och ingen kan komma att älska barnet mer än jag. Min man är om möjligt ännu mer positiv till detta, och säger att han får barn med mig och ingen annan. Det är vi som ger livet, som bär det och följer med utvecklingen varje dag. Donatorn ger möjlighet till liv, och det är viktigt att framhålla hur mycket en donator betyder.

Om man som jag försökt få barn i flera år och väljer att ta emot ett donerat ägg så betyder det att barnet kommer att vara speciellt mycket älskat. Vi betalar en stor summa, det är dyrt, och det skulle vi inte göra om vi inte känt det som att det är vårt barn. Ju mer man längtar efter något desto mer älskat blir det. Vi skulle aldrig gå igenom den här psykiskt tunga processen om vi inte vore säkra på att vi vill detta.

Jag ska inte förneka att det fanns en tid i början då jag funderade mycket på barnets ursprung, utseende, och jag var osäker på om jag skulle kunna älska detta barn. men de tankarna är en del av bearbetningen, de kommer när man själv sörjer över sina egna misslyckade ägg. När man accepterat att ens egna ägg inte funkar så då ser man vilken otrolig lycka det är att få ett donerat ägg!

Vi kommer tidigt att berätta för barnet att en annan kvinna gett oss ägg, och att barnet därför är speciellt mycket älskat eftersom vi väntat så länge på det. Jag kommer att stötta barnet till 100% i vuxen ålder om de vill ta reda på donatorna identitet, men det måste komma från barnet själv, jag skulle aldrig påverka åt något håll. Tror att barnet har lättare för en donation än en adoption. Med donation så vet barnet att donatorn gjorde det av kärlek och att hon är en givmild person. Vid adoption kan det vara så att mamman tvingats lämna bort barnet pga drogmissbruk eller annat, och det är mera för barnet att fundera på. Ett barn ska ha rätt till att veta sitt genetiska ursprung, om man inte vill det kan man donera/ta emot i Danmark eller Riga där donatorn är anonym.

Alla som tar emot donerade ägg måste utredas av psykolog. Vi går igenom utredningar och diskuterar vad vi känner innerst inne. Det tycker jag är jätteviktigt för man måste vara psykiskt stark, och det är ofta vi barnlösa som gått igenom mycket.

Innan du donerar så ska du tänka igenom det noga, så det inte blir något du ångrar. Jag hoppas att du donerar för det behövs såna som du. Jag kan säga för mig och många andra att vi även innerst inne kommer att älska barnet gränslöst. Vi som tar emot ägg har egna diskussionstrådar om just detta här på FL. Där kan du kika in och se vad både mottagare och donator har för åsikt.

Jag kan bara instämma med allt som står i förra inlägget.

Jag ska själv också ta emot donerade ägg om ett par veckor och är oändligt tacksam till att denna möjlighet finns då jag inte har egna ägg som duger.

Jag kan lägga till en fundering som jag hade i samtal kring donation - direkt donation eller korsdonation.

Jag berättade för några närstående som vet om våra svårigheter att bli gravida att vi står i kö för äggdonation. Efter ett litet tag frågade min väninna om hon kunde hjälpa till med att donera ägg. Jag blev helt paff, överrumplad och jätteglad. Det skulle ju dra ner kötiden enormt! Men det är ju inte bara ett litet ingrepp att donera ägg, så vi pratade om processen, framtiden och oilka funderinga som finns kring detta.

Hennes beslut var att hon bara ville ge sina ägg till mig och definitivt inte göra korsdonation till ett annat par som förblir anonyma för henne. Hon ville veta var hennes ägg hamnade och vara delaktig i barnets uppväxt.

Och vårt beslut blev till sist att vi tackade nej till hennes generösa erbjudande eftersom vi kände att även om vi vill att hon ska vara delaktig i barnets uppväxt, så skulle det kunna bli så att hon ser barnet som "sitt" och inte som "vårat", eller att gränsen mellan hennes roll som genetisk förälder/väninna skulle bli svåra att skilja på.

Vi kom fram till att vi föredrar att inte veta vem det är och låta barnet bestämma själv senare i livet. Vem det än är som donerar har ju onekligen ett stort hjärta och det vill man gärna ge vidare till sitt barn.

n väninna tackade vi nej till hennes generösa erbjudande och besämde oss att vi helst inte vill veta vem donatorn är. Att barnet själv kan ta reda på det senare i livet är då up till barnet och att donatorn är medveten om att det kan komma en person efter 18 år som vill veta vem den är.

Men på något konstigt sätt kändes det som att det blev "för nära"

Oj, det slant med en liten extra paragraf i slutet som inte skulle vara med...

Tack tjejer för ert svar!!

Nu känns det faktiskt lite bättre, det var precis vad jag ville veta.

MEN, får ni betala dyra pengar för detta??? Det där gillar jag inte alls... Jag ger ju utan någon ersättning (självklart) och då ska ni inte heller betala anser jag. Staten bidrar ju med hjälp för barnlösa!? Eller gäller det bara några försök med IVF? =(

Jag kommer med all sannolikhet göra detta efter långa funderingar och sedan sterilisera mig då jag själv inte vill ha fler barn nu.

Mvh Karin 29år