För er som inte har ägg, hur skulle det kännas att ta emot ett ägg?
Jag kommer själv att ta emot donerade ägg och kommer självklart att se barnet som mitt och min mans, och älska det så mycket som en mamma bara kan.
ÄD är min lycka, och det barn jag får är mitt biologiska barn, men inte mitt genetiska. Jag kommer att bära barnet i 9 månader i min kropp, och ingen kan komma att älska barnet mer än jag. Min man är om möjligt ännu mer positiv till detta, och säger att han får barn med mig och ingen annan. Det är vi som ger livet, som bär det och följer med utvecklingen varje dag. Donatorn ger möjlighet till liv, och det är viktigt att framhålla hur mycket en donator betyder.
Om man som jag försökt få barn i flera år och väljer att ta emot ett donerat ägg så betyder det att barnet kommer att vara speciellt mycket älskat. Vi betalar en stor summa, det är dyrt, och det skulle vi inte göra om vi inte känt det som att det är vårt barn. Ju mer man längtar efter något desto mer älskat blir det. Vi skulle aldrig gå igenom den här psykiskt tunga processen om vi inte vore säkra på att vi vill detta.
Jag ska inte förneka att det fanns en tid i början då jag funderade mycket på barnets ursprung, utseende, och jag var osäker på om jag skulle kunna älska detta barn. men de tankarna är en del av bearbetningen, de kommer när man själv sörjer över sina egna misslyckade ägg. När man accepterat att ens egna ägg inte funkar så då ser man vilken otrolig lycka det är att få ett donerat ägg!
Vi kommer tidigt att berätta för barnet att en annan kvinna gett oss ägg, och att barnet därför är speciellt mycket älskat eftersom vi väntat så länge på det. Jag kommer att stötta barnet till 100% i vuxen ålder om de vill ta reda på donatorna identitet, men det måste komma från barnet själv, jag skulle aldrig påverka åt något håll. Tror att barnet har lättare för en donation än en adoption. Med donation så vet barnet att donatorn gjorde det av kärlek och att hon är en givmild person. Vid adoption kan det vara så att mamman tvingats lämna bort barnet pga drogmissbruk eller annat, och det är mera för barnet att fundera på. Ett barn ska ha rätt till att veta sitt genetiska ursprung, om man inte vill det kan man donera/ta emot i Danmark eller Riga där donatorn är anonym.
Alla som tar emot donerade ägg måste utredas av psykolog. Vi går igenom utredningar och diskuterar vad vi känner innerst inne. Det tycker jag är jätteviktigt för man måste vara psykiskt stark, och det är ofta vi barnlösa som gått igenom mycket.
Innan du donerar så ska du tänka igenom det noga, så det inte blir något du ångrar. Jag hoppas att du donerar för det behövs såna som du. Jag kan säga för mig och många andra att vi även innerst inne kommer att älska barnet gränslöst. Vi som tar emot ägg har egna diskussionstrådar om just detta här på FL. Där kan du kika in och se vad både mottagare och donator har för åsikt.