Jag läser tråden då och då och ni ger mig hopp 
Vi förlorade en efterlängtad liten lillasyster för drygt en månad sedan. Vi hoppas så på en ny chans! Det tog nästan två år innan det tog sig med denna lilla men med lite tur går det fortare nu. Lycka till ni som väntar smått!
Tack för era fina ord.
Jag mår faktiskt ganska väl efter omständigheterna. Det är förfärligt sorgligt och ledsamt men jag försöker att inte gräva ner mig och inte heller rusa ifrån. Försöker hitta en balans på något vis.
Idag fick jag mitt hjärta från Lifestone, de lyckades göra ett jättefint hängsmycke efter vårt pyttiga avtryck. Jag skall bära det jämt.
Jag hänger lite här i tråden. Kanske era gravidbasilusker kan smitta mig?
Det här hände.
Det var en efterlängtad och normal graviditet. Vi hade inte gjort någon foster diagnostik innan trots min ålder, 38 år. Vi resonerade som så att vi tar det som det kommer men ulj var ändå bra för att se om något var tokfel vilket det ju visade sig att det var.
Veckorna innan ulj var jag nojig för att rörelserna i magen var inbillning och att fostret var dött. Jag blev SÅ lättad när vi fick se att hjärtat slog och kroppen rörde sig! Sedan kom kallduschen. Skallbenet saknades och även hjärnan 
Dagen efter var vi på sjukhuset och fick det konstaterat igen och avbrytandet påbörjades. Två dagar senare kom så den lilla. Skadan var väldigt tydlig och det var på något vis "bra". Vi behöver aldrig tvivla på om det var rätt diagnos eller rätt beslut. Vi har fått en fantastisk hjälp från KK med allt. Den lilla är nu jordad i minneslunden här hemma.