Inlägg från: Ström |Visa alla inlägg
  • Ström

    Vi som förlorat våra älskade små i acrani/rmb del 6

    Tack för att ni delar med er ang era egna upplevelser.

    Det känns ju trots allt skönt att höra att det kan går bra.

    Den här ggn verkar det inte bli lika mycket utav mina "missfärgade" flytningar. Dessutom mår jag väldigt illa så fort jag inte proppar i mig mat konstant. Det gjorde jag absolut inte vi senaste MA:t och därför känns det lite mer hoppfullt....känns ju ändå som att kraftiga symptom ändå bådar ganska gott.

    Men som sagt så försöker vi hålla lite distans till det hela och inte berätta för folk osv.

    Jag meddelar mer efter nästa UL.

    Kramar på er!

  • Ström

    Sörjer:
    Förstår precis vad du menar med ditt oengagemang i ditt arbete.
    Jag kände att det inte var hållbart att komma tillbaka över huvudtaget. Som lite tur i oturen fick jag ju sparken i samband med att bilindustrin varslade. Jag har ingen annan utbildning är gymnasiet så jag kände att det bästa var att utbilda mig och helt byta område.

    Nu kanske du inte har möjligheten eller ens lust att just plugga men försök att komma på något sätt att byta miljö.
    Du kommer nog känna ganska tydligt under din föräldraledighet om det kommer kännas bra att gå tillbaka till ditt gamla arbete.
    Om du har möjligheten till tjänsteledighet och tycker det känns som ett alternativ tycker jag du ska ta den chansen.
    Då försämrar du ju inte din position på företaget fram tills förlossningen, men ännu viktigare är nog att du tar hand om dig själv.
    För mig har det tagit ganska långt tid att fatta att den här sorgen som alltid lite finns i bakgrunden helt plötsligt kan blomma upp och rycka undan mattan under fötter på en. Jag känner att jag måste tänka mycket mer på mig själv nu än innan.
    Bara frasen "Hej, hur är det/hur mår du?" har långt ifrån samma innebörd som tidigare. För mig är det lite jobbigt att inte kunna räkna med min egen psykiska hälsa och det måste jag alltid ta hänsyn till.

    Hoppas du kanske förstår lite vad jag menar och att du hittar gnistan igen. Mycket möjligt är att din lilla grabb kommer hjälpa dig en bra bit på vägen i det arbetet.

    Kramar

  • Ström

    Tjej84:
    Knappt några foglossningar här inte. När jag väntade vår son var jag ute varje morgon innan jobbet med hunden mellan 05.00-05.45 tills jag gick på havandeskapspenning. Men även i slutet gick jag mycket med hunden. Idag fattar jag inte hur jag orkade Men varje graviditet kan ju bli olika så nästa ggn (räknar inte denna än som ni vet) kanske det bli värre.

    Mialid:
    Inte kul om du får grav.diabetes, men hur mycket påverkar det egentligen fostret?
    Är det mest högt blodtryck som är ett syptom på havandeskapsförgiftning eller är grav.diabetes det också?
    Som tur är har du inte så jättelångt kvar.
    Hoppas den har vänt sig också så du slipper snittas.

    Campari:
    Lycka till! Du får väl lägga ett inlägg mellan värkarna när det väl kommer igång så vi alla verkligen kan hålla tummarna för dig
    (har nämligen en kompis som ringde mig mellan värkarna när hon väntade sin första!! Det ni! Det blev en lite konstig konversation kan jag meddela..hehe..)

  • Ström

    Sörjer: Det låter ju som om du har en underbar chef i alla fall! Sicken tur i hela "kråksången".
    Min morfar hade ett uttryck som kanske kan stämma in lite på dig. "Nu ska du inte gå och skjuta mås med kanon!" Alltså, ta inte i från tårna så du spricker, det är det inte värt.

    Campari: Nej, jag skulle inte heller ha en tanke på datorn i det läget...de säger ju att man ska vila så mycket man kan mellan värkarna och så vidare....som om man skulle kunna klara det! Har aldrig haft sådant fokus i hela mitt liv!

    Mialid: Skönt att den vänt sig...ja, läs på lite om du inte gjort det tidigare. Jag tror att man har mycket att vinna på det.

  • Ström

    Campari:
    Ja, nu får vi hoppas att du slipper gå och vänta i en evighet på grabben. Men om jag inte minns fel så har väl du haft en ganska så nätt mage...ganske gott att ligga och jäsa till sig lite menar jag...

    Ego:
    Varit på VUL idag.
    Har hela tiden intalat mig att det inte kommer vara något liv därinne som ni vet... så när jag kom dit så var jag mest nervös och inte förväntansfull. Hoppade upp i stolen och läkaren för in staven och uttrycker med en gång:
    - Nämen titta! Här var det fart!
    Vi tittade tillsammans runt en bra stund och tillslut konstaterade han att "det vore väldigt konstigt om det här inte skulle gå vägen med tanke på hur mycket den sprattlar omkring."
    Han nämnde också att han tyckte skallen så jättefin ut och därmed inga tecken på anecefali.
    Själv blir jag lika förundrad varje ggn att de så tidigt har utvecklats så mycket! Jag är ju bara tio fulla veckor gången...för tre veckor sedan var det ju bara en klump! Ja, jag tycker det är dödshäftigt!!!

    Väl nere vid bilen kom lyckotårarna...nu får vi hoppas att det verkligen går vägen på alla plan!

  • Ström

    Tar det något våghalsiga steget och lägger till mig själv i listan...trots att mitt BF är ljusår bort i förhållande till er andra!

    Campari: BF 25 sept
    Cachet: BF 4 okt
    Mialid: BF 20 okt
    sörjer: BF 29 nov
    Tjej84: BF 12 feb
    Ström: BF 27 april

  • Ström

    Tack ska ni ha! Ja, det verkar onekligen som om turen vänt för de flesta av oss här inne....

    Campari:
    Måste nog säga att jag tycker det är väldigt dålig koll med tanke på att du går över. Det är ju jätteviktig att kolla blodtrycket osv så du inte riskerar att få ex havandeskapsförgiftning eller andra besvär! Det är ju farligt både för dig och barnet. När jag var i slutet av graviditeten med vår son så gick jag till bm 1 ggn/vecka. Men då hade jag inga tecken på havandeskapsförgiftning eller grav.diabetes till exempel. De som har det får ju springa var och varannan dag till bm.
    Hoppas det sätter igång spontant inom kort!

  • Ström

    Pollys mamma:
    Välkommen till tråden! Beklagar er förlust...
    Vet inte vilka bemötanden ni får av andra eller hur ni mår själva, men det här tar tid. Ta hand om er själva!
    Det har tagit ett tag, men nu är vi inne i turtrend här i tråden så förhoppningsvis vänder det inom kort för er också

    Campari:
    Nu väntar vi med spänning...

    Mialid:
    Vi ligger ganska nära varandra i datum. Min mans barndomskompis fyller dessutom år samma dag som vi fick veta att vår Ängel var sjuk (16 okt). Hans födelsedag blir för vår del aldrig densamma dessvärre....

  • Ström

    Tjej84: Tack ska du ha!
    I nästa vecka ska vi på CUB-test så jag hoppas mest att det ska gå bra för tillfället. Om inte så blir det en jäkligt tuff period framöver med tanke på att det är så nära inpå årsdagen för vår dotter.
    Har förövrigt fortfarande jättesvårt att ta till mig graviditeten..tror att det sjunker in först efter RUL, om vi tar oss dit det vill säga.
    CUB-testet ska bli skönt att göra främst för den allmäna kontrollen och att se att den fortfarande lever... Siffror och statistik är inte riktigt min grej men det är ju aldrig fel.
    En klasskamrat till mig berättade nyligen om sin vän som gjorde fostervattensprov och började läcka efteråt. Blev inlagd i 3 veckor tills de till slut trots allt förlorade barnet. När de kom hem hade de fått brevet med provsvaret. Grattis! Ni vänter ett friskt litet flickebarn!

    Det är min skräck!!

    Så vi gör CUB-testet och hoppas att det räcker....

  • Ström

    Campari:
    3,5 kg upp på en vecka är ju inget man klarar av utan lite hjälp..
    Ladda väl inför helgen. Har du högt tryck så finns det knappast någon anledning att inte sätta i gång det.
    Lycka till!

    Mialid och Tjej84:
    Tror precis som ni att det kommer landa efter RUL...ett tag kvar tills dess bara...

    Mialid:
    Hoppas dagen inte blir alltför tung...ta hand om er.

Svar på tråden Vi som förlorat våra älskade små i acrani/rmb del 6