K var en sån där gallskrikare på kvällarna första halvåret. Tur att det var första barnet... Vi bar henne flera timmar i sele varje kväll och hon skrek som en galning. Hennes sätt att varva ner helt enkelt
Så illa är det ionte hjär. Och tur är väll de nu när jag e sjuk i huvudet
Det är den ständiga frågan... Förmodligen önskar de så högt att bli sångare att de liksom samlar mod och peppar sig att "visst kan jag, jo det kan jag nog..."
förmodligen. Och TACK för de så jag kan få skratta åt dem .-D