V.V.S-tråden-Våga Vägra Skov! Tråd nummer 16

Det här är väl egentligen ot men i och med att jag nyligen är opererad så blir jag ändå orolig att det har med det att göra.

Upptäckte i förrigår en STOR knöl längst ner på ryggraden, eller svanskotan, ländryggen kanske det heter? Där det övergår från rygg till rumpa i alla fall. Knölen är större än en köttbulle & jag kan knappt sitta & gå. Kan det vara en varböld på insidan av kroppen som komplikation efter operationen eller borde jag kolla upp det? Är livrädd att jag ska ha fått nått annat nu bara för att jag mår bra & givetvis ska någonting jävlas med den känslan.

Sedär Jennyf, blir inte alltid som man tänkt sig Kul med överraskningar i livet ibland

NindeAmandil, inte alls ot, kolla upp det. Kan vara ofarlig knöl, fettknöl, talgkörtelcysta, varböld/fistel? eller nåt annat spännande Men det ser de väl rätt snabbt.
Hur går det för dig annars? Piggare nu? Kram på dig

FruU, skickar massa kram o passar på att tacka för tipset ang sprutorna att "leta" runt efter mindre smärtsamt ställe att sticka på... har gått skitbra, inte känt nåt alls, men en dag...ajajaj, räckte jag lutade nålen mot så gjorde det svinont...tur inte det hände de första dagarna för då vete tusan hur det hade gått men då kom jag ihåg ditt tips och flyttade lite och då gick det bra

grådis: ja, de sa samma sak på vårdcentralen. att det antagligen är en varböld som kommer gå sönder så småningom. eftersom den kändes 'mjuk' när de tryckte. men det gör så förbaskat ont att sitta mööh.
annars går det finfint. mår jättebra & är jättepigg. tänkte snart börja träna lite simning så smått eftersom ärren snart har läkt klart också. toaspringen är bara 3-4 ggr om dagen så det är helt underbart. färre besök än med stomin :)

hur är det me dig då? har mått så bra å inte velat sitta här så det känns som jag inte riktigt hänger med i tråden längre. kramar

ninde du har väl värktabletter,det hjälper ju för stunden iaf.

fru u ,det har jag med hört från en som är insatt i läkemedel :(

Vad jag har ont ,jag har hemorojd,men ska till läkaren nästa vecka för xyliproct har inte hjälpt så bra

I går pratade jag med reumatologen,så skulle en läkare ringa upp,men ingen läkare ringde.

bcsvensk vad bra att du ska ta sprutan ,de är ju väldigt viktigt att du inte blir sjuk.

usch hoppas att det går bra hos tingsrätten ,de är inte roligt att vara där.

Ninde: Jag har haft precis så, som dessutom återkommit 2 ggr. Sista gången sövde de mig och skar upp samt tömde ordentligt, fick ha drän och grejer. En varböld var det i mitt fall, kallades för nåt särskilt. Brukar drabba feta långtradarchaffisar som sitter på sin håriga bak hela dagarna och därför får hårstrån som växer inåt och kapslas in. Är du hårig? Läkaren tröstade mig med att jag iaf inte var hårig där så det var lite mysko ...

Jag har alltid fått hjälp att skära upp den, men det är svårt att tömma dem innan de är mogna tydligen. Därför måste man genomlida några helvetesdagar, för ont så in i h-vete gör det! Sista gången var min son 3,5 år och helt besatt av att klappa till mig i rumpan allt som oftast. Och varje gång höll jag på att svimma (tur för honom - annars hade jag vritt öronen av honom!).
I mitt fall trodde de absolut att det kommer komma igen och har därför erbjudit mig att skära bort en bit där. Dock verkar det grymt smärtsamt det också och eftersom jag klarat mig från återfall i två år så avvaktar jag operation.

Kram till er alla!

Nu har jag läst ikapp mig lite. Ser att ni alla kämpar på, lite "ups and downs" - särskilt Jost måste ju uppmärksammas! Grattis - och en sån underbar resa ni måste haft med de förutsättningarna!

Själv vill jag gärna vara helt frisk. =) Jag och magen, eller är det kroppen?, är inte alltid helt överrens. Den kan slå till helt lömskt och helt opraktiskt. Jag blir snart kallad för "hon den där mystiska som smyger runt i buskarna" ... H-vete vilka rusningar jag behöver göra ibland, rätt ut i buskarna och ner med brallorna för jag hinner helt enkelt inte fram till nån mer civiliserad förättning.
Och nyss skulle jag gå kurs. 2 härliga dagar bland folk som arbetar (jag är hemma med lillan än så länge), så kul! Kursen började 9.30. 9.40 - efter 2 snabba toabesök - fick jag avslöja min sjukdom och säga att de inte skulle låta mig störa - bara kör på så hoppar jag på där ni är, det går snart över. Klockan 12 hade jag varit med 25 minuter totalt - då gav jag upp och åkte hem.

Vet ni vad jag tycker det värsta är? Det är att behöva ge upp, att inte vinna matchen liksom. Jag försöker hävda att det är grymt bra att jag iaf försöker, att jag vågar stå för min belägenhet och så att säga släppa in vilt främmande i mina toalettvanor (det blir ju så -de på kursen kunde ju snart börja räkna ...) Jag gör hellre det än att hålla mig hemma, jag skuttar väl hellre ut i buskarna också men jag skall erkänna att jag tycker det är grymt tungt med bakslagen. Vill ju mest gå hem och dra täcket över huvet. Eller lipa. Men vad hjälper det? Int skiter man mindre för det ...

Men över lag är jag ju bättre. Jag kan sova på nätterna, jag blodar inte lika mycket, fastare avföring, vissa dagar går jag inte alls på toa. Det sistnämnda brukar dock straffa sig med idiotrusardag så småningom ... Proverna bättre. Men helt bra vill det inte bli, men det vill jag.

Jag har ännu inte provat dina eminenta tips Grådis, men jag försöker ha bättre koll. Jag försöker att minska sockerintaget till att börja med, samt ha ett begränsat matintag över lag (kan lätt skena - ju friskare desto större portioner och mer socker).

Skam den som ger sig! Sköt om er alla ...