Är vi skapta för monogami?

Anonym (undrar) skrev 2009-08-26 08:31:30 följande:

Jag börjar mer och mer tvivla på att ett monogamt förhållande skulle vara bättre än ett förhållande där man tillåts vara intresserad av flera olika samtidigt. Hur många trista förhållanden finns det inte i Sverige och folk håller fast vid samma person av gammal vana. Ibland tittar man på andra men får genast dåligt samvete eftersom man vet att detta är FEL. Hur skulle det vara om det var sett som ok att både titta och känna på andra? Är kärleken bara begränsad till en person i taget?Jag grubblar på detta så jag blir galen. Jag börjar själv inse att jag kanske vill upptäcka lite men jag vill ändå inte släppa det jag har. Varför är den monogama tvåsamheten norm? Är inte detta egentligen destruktivt? är det naturligt för oss människor att vara monogama?

Nej, jag tror inte att vi är skapta för monogami. Däremot tror jag att vi KAN leva monogamt längre perioder och trivas med det. Men inte om det sker av "tvång".

Jag tror att fler skulle må bättre av öppna förhållanden och mindre svartsjuka.
Kanske skulle det leda till färre skilsmässor t ex.

Historiskt har monogami ofta varit mer praktiskt (t ex för att hålla ihop familjen och känna samhörighet och trygghet). Men det kan också finnas en genetisk och evolutionär aspekt i att bli "kär" och vilja vara med en och samma partner åtminstone några år - ett behov som inte bara behöver vara kulturellt uppfunnet i och med föreställningarna om "den romantiska kärleken" (som är ett relativt modernt påfund). Om en man och en kvinna avlar barn och sedan håller ihop ett tag för att de utvecklar starka känslor för varandra och för barnet, ökar det sannolikheten att barnet överlever. Att bara sprida sina gener utan att ta hand om avkomman, är inte lika evolutionärt gynnsamt. Men detta är ju inte nödvädnigtvis samma sak som livslång monogami...

Är vi skapta för monogami?

INNEHÅLL