Inte så tidiga barn

Hej, hej!
Har en son på 15 månader som också tar det lilla lugna med utvecklingen... Går inte helt själv än (mer än några steg under glada tillrop från mig och hans pappa), började krypa vid närmare 11 månader, var sen med att vända sig etc. Pratar inte mycket än heller, men några enstaka ord och djurläten kan han. Äter mest med händerna men ibland tar han till skeden och lyckas få i sig lite grand. Känner igen mig ganska mycket i din beskrivning av din son, Frösöblomster. Vår kille är också världens gulligaste, men försiktig av sig, älskar också böcker. Till och från oroar jag mig lite fast jag egentligen vet att jag inte borde... oftast är det väl just kommentarer från omgivningen som triggar oron. Trist att det ska vara någon slags prestige i barns utveckling... Skönt att höra att det finns flera små sötnosar som inte skyndar i onödan!

Idag har min lill-kille äntligen börjat gå lite mer (15 1/2 mån)! Stapplar runt hemma i lägenheten och ser så nöjd ut. Kan resa sig själv på golvet också. Så roligt när det händer någonting nytt!

Ja, otroligt gulligt! Känns nästan lite konstigt att helt plötsligt ha en liten unge som går omkring här hemma... är så van vid att han kryper och så rätt som det är så kommer han tultande istället.

Men det vet du väl, att det är ju barnen som är till för BVC och inte tvärtom :). Nej, men skämt åsido så har vi också upplevt att de inte riktigt lyssnar om man försöker tala om att barnet inte "klarar av" allt de kollar vid ålderskontrollerna. Tror dock att det delvis kan bero på att de har stor erfarenhet av utvecklingsbedömningar och därför kan se ganska snabbt på helhetsintrycket om barnet verkar normalt. Om de får den uppfattningen kanske de enskilda punkterna känns mindre viktiga? Men sen är ju inte alla BVC-sköterskor jättebra heller...

Pinje, jag tar gärna emot lite tips om tecken! Min 1 1/2-åring säger inte många ord men har en bra förståelse och jag tror att hans frustrationsgrad skulle minska om han kunde göra sig förstådd lite bättre. Just nu säger han mest nej och ojoj (på lite olika sätt) när han försöker berätta någonting för oss (nog för att vi faktiskt förstår honom ganska bra även på så vis :)).