Inte så tidiga barn

Här passar nog min son.
Kan inte sitta själv än (så man vågar lämna honom) trots att han är dryga året. Lärde sig dock åla fyra dagar före han fyllde 1 år (puh! en mycket nöjdare kille!).
Men vi ska få en remiss till en sjukgymnast sa de på BVC sist eftersom de till slut förstått att vi var oroliga över att han inte kan sitta själv. BVC-läkaren menade också att han borde vara uppe och gå efter möbler vid ett år...

Men efter att ha läst här ser man ju att de kan lära sig ändå...

Hej igen!
Vår lille son övar så fint på att sitta genom att ha ena handen i som stöd. Sen en dryg vecka vågar jag nu lämna honom sittande (med ena handen som stöd). Är det någon annan som haft ett barn som lärt sig på detta vis? Jag hoppas ju att han inte ska behöva ha handen i som stöd i all framtid, det är ju så handikappande att bara leka med en hand. Det tycker han med och använder bägge ibland, men sällan med så bra resultat... Han är nu drygt 13 månader.

Det kan ligga något i det. Har studerat vår sons fem månader yngre kusin som bara låg och tryckte ifrån/sprattlade och på så vis kom lite framåt, men sonen som då höll på och lärde sig åla hade ett helt annat angreppssätt: jag ska dit (och ingen annanstans och bara om jag vill)! Visserligen var det nog lite hämmande för min son att bli äldre innan han lärde sig åla, för han lärde sig vilka saker han nådde och vilka han inte nådde - och dem utom räckhåll försökte han inte ens ta sig till utan bara skrek på oss... Jag skulle tro att ett yngre barn bara försöker (och lyckas till slut).

Intressant det där med att flera barn inte kommer när man ropar. Min son ligger bara och gnäller och kommer absolut inte (jag försöker lära honom vad "kom" betyder), bara om jag sätter mig ca 1 meter ifrån kommer han ålande med en väldig fart. Det hade varit skönt om han kunde komma till ett annat rum t.ex. om man ropade...för det är ju inte det att han inte kan åla så långa sträckor.

Ja, man får hoppas att de tänker eller gör något annat istället. Jag har en kompis som gärna påpekar att han inte gick förrän han var 2 år... Vilket inte på något sätt påverkat honom senare i livet.

otålig78 - vad kul att kunna gå själv!!

Tror faktiskt att min son också förstår "kom" för han kommer gladeligen ålande när jag är 1-2 meter bort, men om jag är längre bort så verkar han tro att jag ber om något oöverstigligt (även om jag mycket väl vet att han faktiskt kan förflytta sig den bit jag "ber" om) och blir bara ledsen/frustrerad - eller börjar, och blir distraherad efter typ en halv meter....

Minns inte om det var så här i tråden att någon har/har haft ett barn som bara ålat och sedan gått och alltså hoppat över det "riktiga" krypandet? Hur gör/gjorde barnet då för att resa sig upp eller sätta sig upp? Det är ju så mycket svårare att göra sånt från "ålställning" än från "krypställning". (Sonen har aldrig ens försökt...)

Helt otroligt att du kunde hålla dig! Kan glädja dig med att det i alla fall var lite kul att läsa om eländet.

Sonen är inte 18 månader än, men jag tycker att vid tidigare kontroller på BVC har de nästan agerat på samma sätt. Kryssat i saker som att han står upp vid möbler vid 8 månader (vilket han nu kan, i några sekunder och alltid med mig bakom, vid 14 månader) eller sagt "titta nog har han pincettgreppet där" fast sonen tog saker med hela handen eller flera fingrar och fortfarande gör så. Finmotorik är liksom inte han starka sida....

I onsdags hade vi tid hos läkare och sjukgymnast för att kolla upp detta att sonen inte kan sitta riktigt/har dålig balans. Vi har väntat och väntat för att få denna tid - och så var sonen sjuk (förkyld) så vi kunde inte gå. Suck, jag vet ju att det är så med barn att man får ställa in hälften av allt man planerar, men ändå. Tristast är att vad jag förstår tar det minst en månad eller mer innan det finns tid igen.

Nu har vi varit till en sjukgymnast som trodde att sonen nog har en lindrig cp-skada som gör att musklerna på baksidan av benen är för spända och att han därför inte kan sitta så bra och därför han går på tå mm. Han hade väl inte den bästa starten i livet med syrebrist och så, så vi börjar också luta åt att så är fallet.... Får se läkarbesök & sjukgymnast på torsdag. Vi får se vad de säger då.

Det som är den svåra gränsdragningen är att antagligen blir habiliteringen av skador/handikapp bättre ju tidigare man startar, men spannet för vad som är "normalt" är ju jättestort. Det vi kan tycka är mest synd är att när BVC verkligen agerar (skickar en remiss) så tar det flera månader innan man får komma till barnavd. på sjukhuset. Flera månader för en ettåring är ganska mycket.

Ja, det är nog värre att berätta för andra eftersom "ordet cp" är laddat. Men vi försöker väl bara berätta rakt av och inte gå några omvägar. Men han har ju inte börjat på dagis än, så de vi berättat för är ju sådana vi känner och inte en massa halvbekanta. Själv så känns det ju som om jag känner ju min son och vet att det inte är huvudet det är fel på och att ju faktiskt kan det och det och det och på gott och ont så är det ju en skada som inte ändrar sig, utan kan han äta utan problem eller vad det är, så kommer han ju kunna det även framöver. Det svåraste är väl att inte veta vad han inte kommer kunna. Gå sa ju sjukgymnasten att han skulle komma att lära sig, men springa, cykla, simma osv...? Tydligen ska man efter man fått en diagnos få komma till habiliteringen som i vårt fall inte ens ligger på sjukhuset och där få träffa en ny läkare, sjukgymnast, kurator osv., så jag har ingen aning om hur de är.

Mrs West skrev 2009-11-24 12:39:58 följande:

Jag vet att frågan inte var riktad till mig om vår son som är 15,5 månader, men han pekar på allt möjligt, hela tiden och har gjort så sen han var 11 månader om inte mindre ändå. Men däremot är det peka med hela handen/armen (eller varför inte båda) inte sådär fint med ett finger. Kan vara lite svårt att veta vad han menar i en bok... Gestikulerar i övrigt vet jag inte. Vad tänker man på då? Vinka? Klappa händerna? (Ja och ja).

Men detta finlir med att peka med ett finger (eller trycka på en knapp med pekfingret) ska jag fråga om det kan ha med ev. diagnos då vi äntligen får träffa läkaren på torsdag.

Mrs West - grattis till pyret!!!

Hej!
Nu har vi varit till läkaren med sonen och han uttryckte det som så; han har ju en utvecklingsförsening (motoriskt) troligen på grund av syrebrist vid födseln (lindrig cp-skada)... Men det visste vi ju redan. Tyckte inte vi fick ut något mer än att han skulle skriva remisser till höger och vänster så killen kommer nog bli ordentligt undersökt i alla fall. Vi tycker i alla fall att han blivit bättre under de två veckor vi tränat honom (sen vi träffade sjukgymnasten sist) och ser fram emot att träffa henne igen.

Hänger gärna här ändå, för sonen lär ju ändå aldrig bli "normaltidig" i utvecklingen...