Oj, vad jobbigt.
Jag tror dagis och en psykolog kan få ganska olika uppfattning om ett barn.
Ett dagis ser ju barnet hela dagen medan psykologen eller en BVC-sköterska måste tolka det mesta via förälderns berättelse (vilket ju speglar ens egen uppfattning även om man försöker vara objektiv).
Samtidigt är det betydligt högre tempo på dagis än hemma. På dagis är det 15 ungar på 3 frökar typ. Är man lugn och stilla av sig får man kanske tillräckligt med stimulans bara av att kolla på andra barn vilket iallafall delvis skulle kunna förklara skillnaden mellan dagis och hemma.
Frågar vi på vårat dagis verkar tösen förstå mer ord än hemma men däremot pratar hon ingenting (jmf med hemma där hon säger lite iallafall). Jag tror hon upplevs förstå mer än vad hon gör för att hon är ganska bra på att förstå sammanhang (typ efter maten tvättar man händerna).
Kanske är det tvärt om med din son, att de analyserar honom mer kritiskt än de gör med andra barn, vilket skapar större avvikelse än vad det verkligen är.
Försök följ maggropskänslan.
Var det inom något speciellt spektrum dagis sade att han var sen eller gällde det alla delar av utvecklingen.
Trots allt är det ju bra att dagis försöker säga till om det upplever något som konstig även om de gör de klumpigt.
Mrs West skrev 2009-11-24 09:29:05 följande:
Min son är nu 20,5 månad och har gått på dagis i 3 mån. Efter 18-kontrollen så tog vi honom vidare till en barnhälsovårdpsykolog bara för att få en extra koll på att allt var som det skulle. Hon tittade på honom, frågade litegrann och sa i princip; Ha lite is i magen. Vi kände oss lättade och tänkte att vi skulle bara ge honom den tiden han behövde. Men då är det så att vi varit ganska öppna på dagis om vår oro för hans sena utveckling och bett dem ha lite extra koll. Vi var på utvecklingssamtal igår kväll och väntade oss i princip: Visst är han sen, men det går ju framåt. Men istället fick vi ett möte på 1 timme med 2 fröknar som typ sa att här är det nog nåt som är fel. De var så klantiga och sa så mycket dumma saker att vi är jätteledsna och oroliga idag! Har nu ringt psykologen igen för att göra en djupare utvärdering. Det verkar som att han är ännu lugnare på dagis än hemma och de berättade en massa saker som vi inte alls kan hålla med om. Bla att han släpper en mugg på golvet men bryr sig inte om själva landningen på marken. Hemma så kastar han saker av olika föremål och tycker att det är jätteroligt om det blir ett speciellt ljud osv.... Visst är det bra att dagis bryr sig, men vi undrar vad som hade hänt om vi aldrig sagt något... Har de överanalyserat honom pga av vår oro? Eller är det verkligen nåt fel? Eller är barn bara olika och dessa kontroller borde ses över?Fy fan vad jobbigt!