Inte så tidiga barn

Har läst hela tråden och märker vissa likheter, de flesta har söner som är lite lugnare och försiktigare. Precis sådan är min son. Han är nu 18 månader och har alltid varit sen.
Igår efter att ha pratat med dagisfröken som också tycker att han är sen så gick vi hem och gångtränade ordentligt. Då gick han säkert 10 steg utan stöd, men sen vill han inte riktigt. Krypa är likson hans grej.
Äta själv gör han inte heller, han för skeden till munnen när jag ger den till honom men att skopa upp maten själv går inte. Han trycker ner handen i maten och bara gräver i den.
Pratar gör han inte heller, säger egentligen inte ett enda ord. Lite ma ma ma men inte uttalat mamma.
Men sen är han en baddare på att klättra och tar sig med lätthet upp och ner för trappor och stolar osv. Han älskar att sitta och pilla med saker och är lugn.
Har alltid sovit hela natten, ätit bra och han är stor. Är nog närmre 90cm och väger 15kg.
Vi skall på kontroll den 6/10 och läste här vad de kollar efter... Staplar klossar, nej det tror jag inte, pratar, nej, går nej... Vad är det för fel? Jag börjar faktiskt bli seriöst orolig!

Tja, den här kontrollen alltså... Min lille kommer nog inte att klara nåt Kanske gömmaleken då. Han kommer inte heller när man ropar, bara när han vill komma själv. Men han börjar faktiskt att gå mer och mer för egen maskin. Det är så underbart när han kommer gåendes mot en!
Sen så pratade jag med två kollegor om att han var så sen och den ena hade två flickor och sa att båda två hade varit seriöst olika i mognad men att de var helt normala nu. Min andra kollega har nu 3 tonåringar som har varit väldigt olika och den som hade varit allra senast i sin utveckling var nu den duktigaste och klokaste av dem.
Sen så hörde jag talas om en kille som inte hade gått förrän han var 2år men som nu var en framstående professor. Så de kanske bara tänker väldigt mycket, våra älskade små barn?!

Min son har börjat gå riktigt bra nu och verkar förstå mer och mer. Fortfarande inte så mycket ord men det känns som han har tagit ett stort kliv framåt i utvecklingen på flera plan, skönt!

Min son är nu 20,5 månad och har gått på dagis i 3 mån. Efter 18-kontrollen så tog vi honom vidare till en barnhälsovårdpsykolog bara för att få en extra koll på att allt var som det skulle. Hon tittade på honom, frågade litegrann och sa i princip; Ha lite is i magen. Vi kände oss lättade och tänkte att vi skulle bara ge honom den tiden han behövde.
Men då är det så att vi varit ganska öppna på dagis om vår oro för hans sena utveckling och bett dem ha lite extra koll. Vi var på utvecklingssamtal igår kväll och väntade oss i princip: Visst är han sen, men det går ju framåt. Men istället fick vi ett möte på 1 timme med 2 fröknar som typ sa att här är det nog nåt som är fel. De var så klantiga och sa så mycket dumma saker att vi är jätteledsna och oroliga idag! Har nu ringt psykologen igen för att göra en djupare utvärdering.
Det verkar som att han är ännu lugnare på dagis än hemma och de berättade en massa saker som vi inte alls kan hålla med om. Bla att han släpper en mugg på golvet men bryr sig inte om själva landningen på marken. Hemma så kastar han saker av olika föremål och tycker att det är jätteroligt om det blir ett speciellt ljud osv....
Visst är det bra att dagis bryr sig, men vi undrar vad som hade hänt om vi aldrig sagt något... Har de överanalyserat honom pga av vår oro? Eller är det verkligen nåt fel? Eller är barn bara olika och dessa kontroller borde ses över?
Fy fan vad jobbigt!

Visst är det bra att de berättar vad de ser. Det är bara det att de beskrev en helt annan kille än den vi ser och tro mig jag försöker verkligen vara objektiv. De sa bla att han inte hjälper till när de skall klä på honom. Vi gjorde ett test i morse och då sträckte han upp armen genom tröjan och satte i foten i byxbenet. Sen sa de att de var så glada att han hade protesterat när de hade lyft bort honom från något roligt och det gör han jämt och högljutt hemma. Det känns som att han är blyg, försiktig och nästan blir lite hämmad av all action på dagis...

Qwertui, han är på en 1-3års avdelning och de sa att han verkar trivas bättre i mindre grupper.
Frösöblomster, psykologen skall ringa imorn för att boka in en tid.

Usch, har läst en massa om autism nu... Det finns 3 kriterier och han stämmer bra in på den första som handlar om kommunikation men de två andra som handlar om sociala färdigheter och försvagning av intressen stämmer inte så bra. Vill inte att min son skall ha ett handikapp... Hoppas att det inte är autism eller nåt liknande!

En fråga till er med 18-24 månaders, pekar era barn? Gestikulerar de mycket?

Godmorgon! Idag känns det bättre, både jag och min man läste mycket igår och gjorde diverse test på vår son och studerade honom nogrannt hela eftermiddagen. Jag oroade mig för autism iom att han stämmer in på dålig kommunikation, men samtidigt så har han precis börjat gå och har liksom inte riktigt hunnit börja med språket än.
Utmärkande för autism är att de inte gillar ögonkontakt, de kan vara svårtröstade, kan ha svårt för närhet, reagerar inte på andra människors känslor, (ilska tex), som mycket små har de ofta problem med att äta, sover dåligt osv. Inget av detta stämmer in på min son. Han tittar och ler och skulle jag haft en kängurupung hade han velat sitta i den för jämnan. Älskar att bli buren. Har sovit hela nätter sen han var 4 veckor och äter som en liten gris. Jag provade även att låtsasgråta och vara arg, då såg han förvånad ut och sen bara skrattade han för han visste att jag skojade. Så nej, det är nog inte autism, men man blir ju helt knäpp när man får höra sån skit från dagis.
Vi kommer iaf gå vidare med denna psykologen och även ta honom till en mycket duktig barnläkare så att vi får ett professionellt utlåtande och inte en massa ogrundat spekularande från dagiskärringar. Vi har också ställt oss på kö till en mycket bra förskola där föräldrarna får ta en mer aktiv del i barnens lärande. Vi vill inte att han skall gå till sitt gamla dagis när de agerar på detta sättet.
Tack för ert stöd! Hade verkligen en kass dag igår och fortfarande en liten äcklig känsla i kroppen, men den börjar bli mindre! Framförallt för att jag fått reda på att jag har en liten lillasyster/lillebror i magen.

Och det här med pekande coh gestikulerande, det var ett drag som skulle kunna visa på autism. Min son pekar inte, vinkar inte heller men igår när jag testade att fråga var kylskåpet var så vred han hela kroppen dit och tittade på den som för att visa att han visste var den var. Sen kan han trycka på den minsta lilla knapp på den så han har ju pekmotoriken, han gillar bara inte att peka. Alla är vi olika.