Kemisk obalans
När en person har varit med om en svår upplevelse är det inte ovanligt att den säger att den börjat med antidepressiva för att rätta till den kemiska obalansen i hjärnan.
När någon har ramlat och slagit sig är det inte ovanligt att den tar värktabletter. Men jag har aldrig hört någon säga att den tar värktabletter för att rätta till den kemiska obalansen i armarna.
Men ser man kroppen som en maskin så är det väl liknande processer i båda fallen? Det ena läkemedlet hjälper mot en viss typ av smärta och det andra mot en annan. Smärta är till för att tvinga en att ta det lugnt så man inte skadar kroppen mera.
Jag tror att anledningen till att man säger att antidepressiva hjälper mot obalans i hjärnan är att man inte vill tala om att vissa saker är det naturligt att bli deprimerad av. På samma sätt kan man inte resonera när det gäller värktabletter eftersom sambandet mellan skada och smärta oftast är uppenbart där.
Ännu tydligare samband finns det vid bedövning. Ser man det rent tekniskt så är anledningen till att jag tar bedövning hos tandläkaren att tandutdragning orsakar en kemisk obalans i smärtnerverna. Men ur ett praktiskt perspektiv handlar det om att bedövningen döljer obalansen tills behandlingen är över.
Vad är er syn på detta? Är det någon fundamental skillnad på antidepp, värktabletter och bedövning? Självklart finns en skillnad i hur läkemedlen fungerar tekniskt, det är den praktiska skillnaden jag är intresserad av. Ungefär som att det är teknisk skillnad på olika fordon, men i grund och botten är alla fordon verktyg för att ta oss från A till B.