Vi med upprepade missfall som följs åt: Part 4

Hej!
nu har jag också hittat hit. Bra att du är vaken och startar en ny tråd bebislängtan!

lottizm: Hoppas det går bra idag!

Icka: självklart får du hänga här!

Händer inte så mycket här stundtals.

HUR går det för alla?

Bebislängtan: Vet inte om jag ska säga hoppas på ett plus? För om inte jag minns fel ville du helst göra OP först?

Anatea: Härligt att graviditeten rullar på och att det går bra Hoppas du får jobbet idag! Det är jäkla skit att vi ska bli diskriminerade bara för att vi råkar vara den som bär på barnet! Håller tummarna för dig idag!

Bebislängtan: Äntligen! Gött! som vi säger i Göteborg

Lottizm: Hur går det för dig?

Ego: Här händer inte så mycket. Tränar och jobbar. Ska till läkaren nästa måndag och se vad nästa steg blir.

Bebislängtan: Gud vad bra! Nu jäklar Äntligen ska ni få börja försöka igen!

Ego: Här är det deppigt Träffade en läkare på SU i veckan. Hon verkade inte så pigg på att behandla med Innohep eller fragmin. Hon skulle konsultera en kollega som var mer insatt. Väntar på svar. Troligtvis får vi ingen hjälp där. Känns så fruktansvärt motigt just nu... blä

Anatea: Det är aboslut ingen fara att ta albyl minor under graviditeten! Läkaren jag träffade sist tyckte man kunde stå på det hela tiden.
Här inne är alldeles för tyst. Man kanske ska lägga ner att skriva här?
Vi är ju bara några få kvar som skriver...

hej alla gamla och nya *vinkar*

här försvinner man iväg och tror att tråden är övergiven och så händer det en massa

Oliven: Välkommen! Beklagar att du också har anledning att vara här. Jag har haft 4 MA. 3 MA under 2008. Fick göra en utredning med väldigt få prover, visade ingenting. Det fjärde MAt fick jag i somras. Fick då testa ASA och progesteron den graviditeten. Väntar nu på att få komma till en annan läkare och testa heparin nästa graviditet. Har du fått någon behandling under dina graviditeter? Jag tror att enda anledningen att man orkar och vågar testa igen är att längtan är starkare är rädslan.

Amatory: Välkommen tillbaka!

Anatea: Usch vad jobbigt för er. Tror det är viktigt att ta tag i det, oavsett om det känns för sent. Att kanske prata med någon utomstående professionell. Det är ju inte konstigt att våra förhållanden tar stryk efter allt vi gått igenom.... Hoppas din sambo orkar ta till sig hjälp, panikångest och liknande är inget roligt. Hoppas det ordnar sig. Att ni orkar kämpa vidare tillsammans åt samma håll.