Lillebror är döende...
Jag är så ledsen...min lillebror (29 år) är döende...han har cancer i bukspottskörteln och den har spridit sig till levern.
Det känns så j-a orättvist och sorgligt och fruktansvärt overkligt.
Han fick ont i magen i julas och i mars fick han diagnosen.
Cellgiftsbehandlingarna har gjort att han mått illa och gått ned i vikt och de verkar inte ha gjort nån nytta.
Nu är han djupt deprimerad och vill aldrig vara ensam. Han bor hemma och eftersom pappa är pensionär kan han vara med honom hela tiden och det är ju skönt.
Jag vill så gärna göra något för honom, men det finns inte mycket annat att göra än att visa kärlek och att krama honom...det är så jobbigt att se honom så smal och så oerhört olycklig.
Han har alltid varit den glada, positiva och spralliga killen och har alltid sportat och varit mån om sitt utseende.
Ingen vet hur lång tid han har kvar, men det är väl veckor eller nån måndag, skulle jag tro.
Vad kan man göra i detta läge? Kan han få antidepressiva mediciner, eller är de verklningslösa? Är det någon som varit i en liknande situation som vill dela med sig av erfarenheter?
Jag är dock glad att jag har min man och mina barn, samt ett jobb, eftersom det gör att man har många glädjeämnen och fullt upp i vardagen så man inte hinner grubbla och bli helt förstörd. Vissa dagar är dock sämre än andra...
Tack för att du har läst om mina tankar och min situation - det var skönt att skriva av sig!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2009-09-08 11:23
I söndags morse fick min älskade bror somna in...med ett vacker leende på läpparna