Inlägg från: Anonym (chanslös) |Visa alla inlägg
  • Anonym (chanslös)

    Hantera narcissist i rätten

    Mitt x har narcisstisk personlighetsstörning/psykopat och nu måste jag möta honom i en rättegång.
    Vi har ett barn tillsammans som han aldrig träffar, men jag är bara glad för att han håller sig undan eftersom jag är övertygad om att han skulle göra mer skada än nytta tyvärr.
    Nu måste jag möta honom i en rättegång och är jätterädd att han ska få med sig alla genom sitt manipulerande och översittande sätt. Jag känner att jag slåss mot en drake och kommer inte att ha en chans att få gehör.
    När man läser om narcissister/antisocial personlighetsstörning inser man att man ska göra allt för att ungå dessa personer och springa så fort man kan åt ett annat håll. Det har jag gjort sen den dagen han lämnade mig och barnet och aldrig såg sig om el hörde av sig på nåt sätt men nu kommer jag ju inte undan.
    Finns det någon som har erfarenheter av sådana personer som kan komma med råd om hur jag ska förhålla mig i detta pressade läge?

  • Svar på tråden Hantera narcissist i rätten
  • Anonym (chanslös)

    Tyvärr kan man inte gruppera användare i FL så att endast de som vet nåt om ämnet kan svara. Då får man stå ut med en del korkade inlägg oxå.
    Men jag kan förstå att det låter osannolikt att man skaffar barn med en narcissist för endast de som har upplevt en på nära håll kan förstå vad det handlar om.


    Cremo skrev 2009-09-01 22:20:07 följande:
    Är det på något sätt bevisat att han har denna personlighetsstörning, har han fått nå gon diagnos du kan hänvisa till vad gäller hans sätt?Jag har själv en historia (utan barn tack o lov) med en narcissistisk idiot och har tyvärr inga råd inför rättegången, bara några tankar: Går det att provocera honom att visa sitt rätta jag? Hur kommer ditt ex att reagera på frågor vid förhör? Har han några svaga punkter? Mitt ex var väldigt känslig för att bli ifrågasatt intellektuellt och i sin (inbillade höga) statusroll. Har ditt ex nåt liknande?Jag håller tummarna att det går bra för dig!!
    Det är tyvärr inte bevisat att han har denna personlighetsstörning, det är därför som detta oroar mig. Hade jag bara det att hänvisa i rätten så skulle det nog vara mycket lättare. Men under mardrömsresans gång har jag sett hur han gång på gång duperar myndigheter och lyckas få dem på sin sida
    Att provocera honom att visa sitt rätta jag är precis vad som skulle behövas, men frågan är bara hur? Han blir otroligt trängd vid utfrågning och om man skulle avslöja honom med en lögn blir han väldigt aggressiv. Han kommer naturligtvis att skärpa sig i denna miljö men jag måste ta upp sånt som har hänt för att de övriga överhuvudtaget ska förstå vad detta är för människa.
    Hur menar du att man kan ifrågasätta intellektuellt? Jag menar, han är likadan att han tror att han har hög status - å kommer antagligen tycka att han är förmer än alla övriga i rättsalen
  • Anonym (chanslös)

    Anonym (oberörd) skrev 2009-09-01 22:36:14 följande:


    Det viktigaste du måste göra är att försöka vara oberörd inför hans försök att provocera dig och när du märker att han manipulerar och drar iväg måste du försöka hålla dig sansad och inte reagera, även om det är det naturliga.Har ni ombud? Låt ditt ombud föra talan och har ditt ombud gjort sitt jobb borde det gå att slå hål på bubblan han bygger kring sig själv.Det är verkligen svårt det där och jag har gjort alla kardinalfel själv så då borde jag veta vad som är rätt Skämt å sido. Mitt ex har narccissistiska drag (ingen klar diagnos såvitt jag vet) och innan jag fattade det. Han var ju en mästare på att föra sig, tala så det lät helt korrekt och framställde sig själv i sån otroligt bra dager, men tack vare mina anteckningar och alla intyg jag hade från "betrodda" personer lyckades han inte manipulera rätten. Det var ingen rolig sits men eftersom våra förhandlingar pågick under en längre tid så föll han så att säga på eget grepp till sist. När han insåg att det inte höll började han argumentera för att jag var en svårt psykiskt sjuk människa som manipulerar allt i min väg, jag hade enligt honom lyckats manipulera domare, läkare, poliser, advokater, handläggare på familjerätten och socialtjänsten. När han började med detta svammel såg hans advokat väldigt besvärad ut och fick inte tyst på honom. När han insåg att hans trovärdighet inte var så stor blev han hotfull och aggressiv.Efter det var saken biff.Lycka till.
    Ska försöka verka oberörd även om det är svårt.
    Mitt ombud förstår nog inte allvaret tror jag. Han vill inte höra sånt som känslor och annat lullull. Bara svart eller vitt.
    Vilken tur du hade som kunde visa intyg. Anteckningar har jag med men det är ju sånt jag själv skrivit som dagbok, så det är väl inte så starkt i en rättsal. Iaf inte med hans bortförklaringar.
    Just det där känner jag igen. Att han själv anklagar mig för saker som han själv gjort så det där med att manipulera alla skulle han klart kunna köra med, för det är precis vad han har gjort.
    Vissa av mina vänner gick tom på hans skitsnack, men några vänner stog emot på min sida och de har jag fortfarande kvar.
  • Anonym (chanslös)

    Anonym (M.) skrev 2009-09-05 23:09:43 följande:


    Ja, inte är det lätt!!! 
    Det är en ständig kamp mot mina motstridiga tankar och känslor.
    Även fast jag vet hur hon är e det lätt att falla dit i ett svagt ögonblick när man helst av allt bara skulle vilja ha en mamma som älskar en och bryr sig om en. Hon är väldigt snabb att utnyttja sådana lägen, vill man skydda sig måste man bryta kontakten helt så hon inte vet någonting om en och ens liv men det är svårt. 

    Vi är 3 syskon och jag är äldst och har själv 3 barn. Jag vet inte om det är att jag är äldst och har varit den som försökt sätta gränser eller om det är faktumet att jag har barn och en familj som hon inte står ut med- hon har alltid tävlat med mig om mina barn. 

    Hon har alltid konkurrerat och tälvlat med mig om det mesta egentligen. Så här i efterhand kan jag se hur hon manipulerat mig att fatta beslut i mitt liv som varit så fel för mig men som fått henne att känna sig behövd och stark.

    Min mammas fasad höll tills jag fyllde 15 och hon skiljde sig från min pappa. Då blev det viktigt för henne att vinna oss barn och svartmåla pappa så vi inte skulle vilja ha någon kontakt med honom. Ibörjan svalde jag allt- hon va ju mamma men efter ett tag började jag som tonåring ifrågasätta när hon kunde stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet om saker jag faktiskt visste inte stämde.

    Lögnerna är det obehagligaste. När hon ser en rakt in i ögonen och hon faktiskt själv tror att hon talar sanning. Det går inte att diskutera någonting med henne- hon kan aldrig ha fel, det spelar ingen roll att man e fler som sett eller hört. Har det varit mina syskon och jag har hon delat oss, älskat nån och hatat nån som fått bli syndabocken. Tillslut är allting så rörigt och alla så förvirrade att fokus skiftat från henne till den som hon valt ut som tillfålligt ond.

    Vi har varit medvetna om dessa kampanjer och hur hon spelat ut oss barn mot varandra men vi klarade inte av att stå emot. Nu har båda mina syskon flyttat utomlands för att komma bort från henne- något jag ofta önskar jag också kunde göra!!!

    Det blev väldigt längt- inte meningen att sno TS tråd men det är så känsloladdat för mig- sorry!
    Förstår att du måste haft det tuff. Men du verkar ha klarat dig bra trots allt. Jag har funderat på det här med arv. Alltså möjligheten att den här psykiska störningen går vidare till barnen. Du fick insikt tidigt och det har nog räddat dig, även om det naturligtvis sätter sina spår hela livet.
    Mitt x undanhöll sin mamma från mig så länge som möjligt. Han sade själv att hon var mytoman men jag förstog inte då att han hade problem. Han var ju så charmig och allt det där som hör till - i början. Nu i efterhand har jag förstått att mamman var hans stora problem. Hon var grunden till att han utvecklade denna störning.
    Och nu är jag rädd att det ska komma fram i min son, men jag har läst mycket i ämnet och försöker göra allt för att motverka.
    Jag antar att du gör detsamma för dina barn,
    Gillar de sin mormor el känner de också att hon "lever i en annan dimension"?
  • Anonym (chanslös)

    Anonym (#7) skrev 2009-09-02 22:33:22 följande:


    Jag kan förstå att ditt ombud inte vill ta i alla svåra känslor - dels är det kanske inte det det handlar om för ombudet, men framför allt så är det kanske inte i ditt intresse att svartmåla ditt ex. Inte för att du inte har rätt, utan för att det kanske hjälper ditt ex mer än det hjälper dig. Jag har med mitt ex suttit hos läkare med vårat barn och häpet hört hur läkaren förmanar mig om än det ena än det andra som läkaren tydligen hört från mitt ex som innan läkarbesökt ringt läkaren och pratat ned mig ! Sen har läkaren med överseende min sagt att hon vet ju att vi är separerade så det är inget jag behöver dölja för henne.. Va ! här haglar anklagelserna om hur jag missköter vårat barn och att jag skulle skämmas för eller vilja dölja den separation som jag tog initivet till, som jag insisterade på trots exets tårar på familjerådgivingen och bedyrande om sin kärlek till mig.Familjerådgivaren lyckedes exet inte dupera - familjerådgivaren såg genom exet, och så fort familjerådgivaren yttrade orden om exets manipulation, maktspel så sa exet att hon inte längre fick ut nått av rådgivningen och så kom hon aldrig dit igen.Exet har alltså efter gammal god vana duperat och pratat in sig hos läkare, familjerådgivning (det var hon som initiativet till att gå dit efter att under ett år ha vägrat då det var på mitt initiativ) för att få mig att fatta att jag inte skötte om barnen på rätt sätt. Väl där och påkommen med byxarna nere så backade hon alltså ur.Narcissistiska störningar skulle förklara mycket, hon, hon, hon alltid i centrum och aldrig ansvarig, alltid nån annans fel. Alltid fel på alla andra. Jag har blivit slagen, knuffad och öppet hånad, och hon har försäkrat sig om att jag inte skulle prata med nån annan om det vi hade, det hon gjorde - för det var ju inget som skulle behöva vara nått som kom emellan oss, osv osv.Vad har jag lärt mig, jo att det gäller att ligga lågt, för att inte bli utspelad. Överspelad.Om du inte väljer dina ord med omsorg där i rätten så är det kanske en risk att ditt ex vänder det mot dig.Jag har under hela tiden tänkt att sanningen är större än manipulationen och att vara saklig, lugn och tydlig hjälper mig. Hennes egna halvsanningar och påhitt för att komma i bättre dager på min bekostnad kommer att avslöja sig.Och det gjorde det ju på familjerådgivningen. Då hon senare saboterade umgänget var jag först uppriven, sen arg och efter ett par timmar fattade jag att det inte var hennes call, det var jag som bestämde över det som var umgängestiderna. jag sa bara kort och sakligt att om det händer igen kommer du att bli kallad till familjerätten - det här är umgängessabotage.Det tog en halvtimme så hade vi vv's boende och omsorg - det var en helomsvängning från morgonens försök att manövrera ut barnets tid från mig till bara vh.Att låta henne blotta sig själv har funkat bra, jag har inte behövt göra det aktivt. Hennes falska beskyllningar och förbättringar av sig själv har hon själv raserat inför andra då det gällt och jag hållit mig lugn.Nu har vi inte haft nån vårdnadstvist - hon ville definitivt inte blanda in några myndigheter som skulle granska henne och komma på att hon inte ansåg att hon hade med barnens liv att göra och att de ändå inte kom ihåg nått av sina liv föra 5 års ålder så varför, ja varför skulle HON behöva ägna nån tid åt dem - och det gjorde hon inte heller i långa perioder.Så ta det lugnt, var saklig, En sån person är svår att överbevisa - du vet ju själv hur rädd du är för att spelas ut och bort.
    Jag vet att jag måste lägga band på mina känslor i rätten. Jag är rädd för att jag blir upprörd bara av att se honom igen (efter 3 år) och sen alla lögner. Hur ska man kunna hålla sig lugn då? Men jag förstår att det bästa är att strunta i alla påhopp. Helst undvika att prata med honom alls om det går. Eller ens att se på honom. Jag blir upprörd bara jag tänker på situationen.
    Jag känner igen din situation hos läkaren. Vi gick på familjerådgivning (innan jag fattade allvaret i detta) och fick senare veta att han ringt upp terapeuten i efterhand om han sade nåt opassande och manipulerade terapeuten att säga det han ville höra så att allt som sades var till hans fördel. Under mötena sade x:et ingenting utan satt bara i sin stol och flinade.
    Läste sedan en del om denna störning då jag fick veta att narcissister anser sig stå äver rättsväsendet så jag undrar verkligen hur det ska gå i en rättssal. Jag hoppas verkligen att de kan genomskåda honom men hittills har ingen under alla myndighetskontakter gjort det. Han har fått som han velat hela vägen å ingen har stått i vägen för hans framfart
  • Anonym (chanslös)
    puss skrev 2009-09-03 08:26:33 följande:
    komihåg, och fokusera på, att det inte är HONOM du ska möta utan att du faktiskt ska möta RÄTTEN.satsa på att göra gott ifrån dig mot nämdemännen, fokusera enbart på det. lycka till.
    Ja, det är sant. Ska försöka. Får försöka låtsas som han inte är där.
    En narcissists mardröm - att inte synas!!
  • Anonym (chanslös)

    Anonym (Saklig) skrev 2009-09-06 19:39:24 följande:


    Mitt ex har, enligt kriminalvården, misstänkt narcissistisk personlighetsstörning och psykopatiska drag. (Han är under utredning.)Det värsta han visste var när jag framstod som självsäker och orubblig. Jag var alltid lugn i rätten, även om tårarna tyvärr kom ibland, och jag var noga med att inte framstå som hämndlysten eller konfliktsökande.Jag ifrågasatte hans argument på ett sakligt logiskt sätt och när det blev uppenbart att han bara pratade skit så brukade han ofelbart flippa. Han höjde rösten, knöt näven och mästrade domaren (!) med nedlåtande överlägsna sarkasmer.De sista gångerna var det bara att luta sig tillbaka och betrakta spektaklet.Det är skitbra att din advokat inte bryr sig om lullull. Det är inte advokatens jobb. Jag skulle ta det som en bekräftelse på att han är proffsig och inte mottaglig för manipulation. Mitt första ombud var usel. Han blev imponerad av mitt ex' BS medan min nuvarande advokat är ett klockrent proffs. I förra tvisten fick jag göra nästan allt jobb själv, skrev mina egna inlagor etc men den här gången behöver jag inte säga någonting. Hon sköter snacket och är verkligen brilliant.Det behövs ett härdat proffs för att hantera en narcissist i rätten.
    Kan man kräva utredning el är det bara myndighetspersoner som kan starta en?
    Jag tror oxå att det är bästa metoden - att verka självsäker å inte visa för mycket känslor. Men är rädd att jag inte kommer att kunna hålla tillbaka tårarna. Kan knappt det när jag pratar om det med en kompis
    Reaktionen från ditt x är ju ett drömscenario i detta fall, men jag är rädd för att han övertygar nämndemännen. Han är ju expert på att yttrycka sig medan jag har svårt att yttrycka mig i ord.
    Detta är min tredje advokat i olika frågor men jag tycker att jag alltid får göra jobbet själv.
    Har inte fått så mycket hjälp tyvärr som jag hade förväntat.
Svar på tråden Hantera narcissist i rätten