irriterad!

Nej det händer inte ALLA adopterade.

Jag tror inte det är så att det är en minoritet nej. Jag är också adopterad, från sydamerika, min man är korean. Ingen av oss har blivit utsatta för mobbing eller liknande. Jag känner många adopterade både från Ryssland och från Afrikanska länder eller från Sydamerika som är färgade med afrohår och de känner inte så heller. Det finns dock en hel del adopterade som mår dåligt, och det har funnits (vet inte om det finns fortfarande) en grupp koreaner som startat en förening där de som är med där har mått dåligt under uppväxten. Jag tror inte det här handlar så mycket om vilka länder man kommer ifrån, det handlar mer om vad man har med sig i bagaget, hur gammal man är när man kommer hit, (känner några idag halvvuxna personer som är adopterade från Ryssland och Polen som kom strax innan skolåldern och som haft svårt med språket och de har haft svårt att landa och leva ett vanligt familjeliv eftersom de bott på barnhem så många år). Sedan kan det också handla mycket om adoptivföräldrarnas sätt och syn på sina adopterade barn, särskilt på 70-80-talet så behövde man inte gå förberedande utbildning som idag är obligatorisk, man penetrerade inte detta med motivet till adoptionen utan man kanske såg adoptionen mer som ett välgörenhetsprojekt och man tänkte inte så mycket på att barnen som adopterades faktiskt behövde och ville göra återresor, att betydelsen av barnets ursprung och bakgrund faktiskt var stor för vissa barn. Numera åker man ju och hämtar barnen i barnens födelseland vilket gör att man får med sig en del av ett land hem med barnet och det är väldigt viktig del. Sedan är alla människor olika, man grubblar och funderar olika mycket och det viktiga är ju som vi idag lär oss tidigt att man söker hjälp om man märker att ens barn inte mår bra och jag tror vi adoptivföräldrar idag är mer öppna för det än man var förr.

Alltså det finns så otroligt många elaka människor... usch jag blir så himla ledsen när jag läser allt som kommer fram i inläggen! Jag är själv inte adopterad utan s.k. "helsvensk", och hade aldrig tänkt på hur otroligt obetänksamma många är när det kommer till det ytliga förrän jag fick ta del av min pojkväns vardag. Han är adopterad från Colombia och jag tycker inte att det syns särskilt mycket av hans utseende. Kanske för att jag är van vid hans utseende och aldrig har brytt mig det minsta om att han skulle vara mörkare än mig... jag vet inte.... Det enda är att JAG kan känna mig fult blekvit i jämförelse med hans underbart fina olivfärgade hud. :) Men jag blir chockad vad han får höra för kommentarer. Han har blivit kallad "black american" (trots att han inte har det minsta afro-amerikanska ursprunget i sig) och folk börjar prata spanska med honom på bussen, osv... Och vad folk är nyfikna på huruvida han är adopterad eller inte!? Vi var på middag tillsammans med några av mina föräldrars vänner som han aldrig träffat förut. Helt plötsligt häver mannen ur sig en massa direkta frågor till min pojkvän som handlar om att han är adopterad! Alltså, vad tänker människan med... Tro lagom att min pojkvän blev paff när han fick frågan runt middagsbordet. Mannen i sällskapet ifrågasatte varför min pojkvän inte velat "söka upp sitt ursprung" iom att han kanske skulle "ångra sig" när han blir äldre!! Helt sjukt att bara häva ur sig en massa saker som man som utomstående inte har rätt till att konfrontera enligt min mening... Min pojkvän tycker att det är skitjobbigt att det koncentreras så mycket på hans "ursprung" istället för vem han är som person idag. Hoppas att din vän endera blir accepterad i familjen eller lämnar tjejen och blir tillsammans med någon som älskar honom för den han är och att han inte behöver bli kritiserad för att han ser "annorunda" ut... det är ju helt sinnessjukt att man ska behöva vara med om detta år 2009!