irriterad!

Usch, du får det att låta som om att det är så synd om oss adopterade och att vi skulle vara offer för något hemskt...Alla adoptioner är från början en tragedi eftersom man blir övergiven och bortlämnad ja. MEN! Adoption i sig är något positivt, kärleksfullt och handlar om en egoistisk längtan efter ett barn. Mer efterlängtade barn får man leta efter. För de flesta adopterade känner det så. Och jag och många med mig som är adopterade ser inte på oss själva som du beskriver ovan. Du behöver absolut inte känna någon sympati för mig i alla fall, bespar mig gärna det   Då kan man ju på samma sätt säga till alla kvinnor att nämen fy vad hemskt att du blev kvinna med alla sexuella trakasserier som finns, ni jobbar för mindre lön än män som utför samma arbetsuppgifter och som har samma utbildning och titel...eller barn med glasögon, stackars dig, hur kunde dina föräldrar som har glasögon båda två sätta dig till världen när det med stor sannolikhet går i arv och utsätter dig för en stor risk att bli kallad glasögonorm i skolan......Känn i så fall sympati för de som verkligen mår dåligt utifrån att de är individer som råkat illa ut av olika slag, utsatta för orättvisor oavsett om du är invandrare, adopterad, kvinna man, har något handikapp eller likande, alla orättvisor är fel och självklart ska man sträva efter att behandla varandra värdigt utifrån de är!