Blandate käslor!

Hej!

Skönt att se att någon annan än jag har blandade känslor. Man vill ju så gärna ha barn men man är samtidigt rädd att göra äggdonation ifall det ska misslyckas. Då försvinner ännu en chans att få barn bort. Plus det är inte en naturlig process och den känns lite läskigt. I mitt inlägg på tråden "vi som gör äggdonation ute i Europa" kan du se hur nere jag var häromdagen. Dock tack vare en fin människa på Forumet som skrev till mig så känner jag mig nu glad och peppad. Jag fick min donator häromdagen och nu känns det som om min sorg snart kan ta slut. Jag har inte gråtit på två dagar och längtar som bara den till den 15/10 då jag ska göra min insemination. Äntligen kan jag fokusera på något positivt. Något som har gjort så gott för mig och min älskade.

Jag och min Sambo har berättat för våra familjer och våra absolut närmaste vänner om att vi kommer att göra äggdonation. Alla våra närmaste visste redan hur mycket vi längtar efter barn och hur otröstlig jag har varit sedan jag fick veta att jag är infertil. Så när vi berättade om äggdonation så blev de så glada för vår skull. Det kändes inte alls konstigt att berätta om det. Vi gjorde en hel del research om hur det går till så att vi kunde förklara för våra närmaste . Många av mina fina vänner sa direkt att de ville ge mig sina ägg. Jag blev väldigt rörd men de är alla över 38 så de är för gamla. Plus att jag och min sambo vill gärna ha en anonym donator men gesten var det finaste jag har varit med om.

Andra vänner som inte står lika nära kommer vi inte berätta för förrän vi är över tre månaders graviditet.

Lycka till!