Vad göra????

Hej!!
Skulle behöva råd!! Är 39 år och levt i ett samboförhållande i 23 år, jag var alltså 16 år. Jag har aldrig bott ensam. Vi har 2 grabbar, 12 resp. 15 år.
Känner just nu att jag inte älskar min "man", om jag tittar på han och säger för mig själv "jag älskar dig" så infinner sig inte den känslan som borde infinna sig lika naturligt som när man ser på sina barn tex. Under årens lopp så har han arbetat en del utomlands när barnen var små samtidigt som jag då studerade. Jag har väl inte tagit vissa konflikter för husfridens skull oxå.
Under en längre tid (år) när min man sagt jag älskar dig så har jag sagt det tillbaka men jag har nog inte menat det....den där känslan infinner sig inte . Sex har varit en het potatis genom åren oxå, jag tar inte initiativ och det har då diskuterats och jag har sagt att jag ska bättra mig, vilket jag inte helhjärtat har gjort. Om han inte skulle ta initiativ så skulle inte jag det heller idag.Jag har gjort det periodvis men då mest för husfridensskull. Jag känner inte den där längtan till att ha sex med min man, blir inte glad när jag ser han osv. Skulle inte han bli sur för att vi inte har sex så skulle nog livet bara lunka på.
Visst är det väl ändå så att man ska känna lust till sex, pussar å kramar även efter 23 år tillsammans??? Den här känslan som jag har nu har jag kännt i 7 månader. I april pratade vi och jag sa massa saker och det blev väldigt tuffa ord, tyvärr, för min man. Vi kom in på separation men jag sa att vi måste ju ge det en chans så vi kom överens över sommaren och hösten. Under sommaren har jag bara varit och min man har inte gnällt på det som han kanske skulle i vanliga fall. För ett par v sedan pratde vi igen och kom in på om jag ville flytta och jag sa att jag fortfarande tänker på det....har så svårt att ta ett beslut i det...är så rädd för att det ska bli fel.
Jag ska väl oxå nämna att jag har kontakt med en annan man, vi var arbetskamrater för 13 år sedan och vi fattade tycke då för varandra. Företaget lades ner och han flyttade. Och nu har vi haft kontakt i 7 mänader varje v flera dagar/v. Han ligger nu i separation och vi har träffats 1 gång och fikat. Efter det känns det som jag längtar och saknar honom mera. Vi har ju båda sagt om situationen var annorlunda så skulle vi vilja träffa varandra mera. För att jag ska kunna ta ett beslut så skulle jag nog behöva bryta med den andra, vilket han själv föreslagit. Det känns som jag har så mycket mer längtan till den andra och vill mycket med honom än med min egen man. Jag har så svårt att inte ta kontakt och jag vet ju att jag skulle sakna honom mycket om jag bröt för att känna efter ordentligt. Det är ju oftast han som gör mig glad när vi pratat "chattat", inte min man.
Jag sak oxå säga att min man gör massa här hemma, sådant som man fick gnälla om tidigare och egentligen gör han inga fel.....men det känns som att jag inte bryr mig och uppskattar det nu.
Vad är det bästa att göra??????

Tommy parterapeuten

Äldre 12 Sep 08:50

#1

Hej

Det du beskriver är inte så ovanligt men olyckligt. När man går in i barn och familj projektet är det lätt att under åren tappa bort varandra känslomässig. Det är inte ovanligt att man känner sig ensam trots att båda är hemma. Vad som ofta saknas är det genuina intresset för varandra, känslan av att man söker varandras sällskap. Det är inte ovanligt att ex småpratet försvinner och att kramar blir snabbare och snabbare och till slut upphör. Det som kan hända, vilket inte är bra för din relation, är att man träffar någon som är intresserad av dig. De flesta som minns tiden då de träffade sin partner kommer ihåg att de pratade väldigt mycket och att det kändes bra. Det är den känslan som behöver bevaras i relationen. Det jag tycker du ska göra är att känna efter om du har känslor kvar för din man. Om det är så ska ni gå och få hjälp för att förnya er relation. Om du inte har kvar några känslor alls bör du överväga separation.

Vad du inte ska göra är att i nuläget utveckla relationen med den andra mannen. Det finns stora risker att du får mer problem om du inleder något innan du avslutar det du har.

Tommy

Hopplöst

Äldre 22 Sep 19:37

#2

Mmm det känns som det är så för min del...att det genuina intresset inte finns och att jag tappat den känslomässiga delen till min man. Jag söker inte längre han sällskap....har nog inte gjort det på bra länge...tror jag iaf. Det är en känsla jag söker men som inte finns där. Vad kan man göra för att försöka hitta tillbaka till det. Jag har sagt till min man att när jag ser andra som ser lyckliga ut, de går och pratar och skrattar tillsammans, den känslan som det förmedlar söker jag. Hur ska man gå vidare för att försöka hitta den där känslan som man saknar.

Vad göra????

INNEHÅLL