Aga?

Tja, uppenbarligen behövdes det då det inte framgick vad jag menade!

Aha, så då har jag en bra uppfostran ändå då
För min dotter vill heller inte bita nypa eller slå andra barn..möjligen klappa dem lite på håret för att hon tycker det är mysigt, men bara om hon får!

Ja de vet vad de gör, men de har också en ORSAK till det de gör. Barn som mobbarn mår INTE bra av en eller annan orsak, att då mötas av hat och avsky från vuxna runt om kommer bara få dem att må sämre och högst troligt mobba ännu mer!

Tja, jag har själv varit utsatt för mobbning som började när jag var 6 år och slutade när jag tog studenten. Det som fick mig att klara av det hela var just insikten att mobbarna antagligen mådde minst lika dåligt som jag! jag blev dessutom mobbad av en lärare när jag var 6 år då allt startade samt av mina egna föräldrar! Så nog fan vet jag hur det känns, men det blir inte mindre mobbing eller bättre av att mobbarna inte får hjälp att må bättre och ta sig ur sitt beteende!

Precis! Jag var på VFU i samma skola men två olika klasser och det var en enorm skillnad där mellan lärarnas pedagogik och hur eleverna var mot varandra! Den ena läraren var rätt tyrannisk, barnen skulle vara tysta och lugna och lyda blint och hon kunde lätt bli lite hånfull i rösten om de gjorde nått fel osv. I hennes klass var det främst två barn som blev mobbade men tonen i klassen var väldigt hård rakt av. Ev. bråk på rasten fick inte inkräkta alls på lektionen utan sopades bara under mattan utan att lösas..Trots det menade hon att hon arbetade med sammanhållningen i klassen osv. Dock vägde hennes eget dåliga beteende över...

I den andra klassen var alla jättehjälpsamma, ingen fick höra att de var dålig i tex. idrott för att de inte lyckades göra ett mål på fotbollen utan att de var duktiga som försökte! Läraren nedvärderade aldrig någon utan han var noga med att berömma barnen utifrån deras egna förutsättningar och att alla var bra! Tex. var det två bröder i klassen som var jääätteblyga, och för dom var det många gånger inte det viktiga HUR de lästa inför klassen utan ATT de läste osv... Ev. bråk löste man antingen under rasten om det gick, men behövdes tid av lektionen för att bearbeta det hela, ja då tog läraren den tiden! Hela känslan i den klassen var så mycket gemytligare och trevligare och inget barn mobbades utan alla hjälptes åt istället!

En välputsad yta betyder ingen ting, det kan finnas saker under ytan som ingen annan ser! Att utgå ifrån att en person med vad som ser ut som bra föräldrar och många vänner är lycklig är ett farligt misstag att göra!

Jag har ingen uppfattning om denne rektors kunskap om mobbning. MEN om h*n är så införstådd i hur mobbning fungerar och de psykologiska aspekter bakom så vet denne person också att alla problem ett barn kan tampas med inte syns på ytan, med andra ord kan ett barn på piss utan att det syns på utsidan!

Ja det lär ju verkligen hjälpa, slå på barn som mår dålig så mår de bättre! Jävligt smart uträknat...

Du borde hålla dig så långt ifrån allt vad mobbningsfrågor heter för med din attityd kommer du garanterat göra grymt mycket mer skada än nytta!

Ok, men då kan du heller inte förvänta dig att det kommer bli bättre. Om du inte vill att mobbaren ska må bättre så kan du också räkna med fler mobboffer! Du MÅSTE även arbeta för att mobbaren ska må bättre om du ska få ett slut på det hela...eller skulle alternativet vara att få mobbaren att må så dålig att h*n tar sitt liv kanske? För det är ju trots allt så långt det många gånger går för mobbade som inte får hjälp, och ska det nu vara ett öga för ett öga så....

Ehm, jo, det finns alltid en bakomliggande orsak. Men den är som sagt inte alltid lätt att se för en utomstående, ibland rent omöjlig om barnet samt omgivningen gör allt för att dölja det!

Sen ska man ha i beaktande att den VERKLIGA mobbaren ofta är en som finns i periferin och aldrig själv verkligen aktivt mobbar utan ser till att ha medlöpare som gör grovjobbet!

Jag hade tagit ett snack med barnet, UTAN föräldrarnas inblandning till en start för att försöka luska ut VARFÖR barnet gör det den gör, vad som är problemet. Att ge sig på ungen rent fysiskt kan få tre möjliga utgångar: Mitt barn får betala vid första bästa tillfälle, Ett annat barn får betala vid första bästa tillfälle. Barnet som mobbat kommer för all framtid må sämre än vad som är vettigt för något barn att behöva må, och ev. självmord skulle ligga på mitt samvete vilket jag aldrig skulle vilja ta!

Så, jag skulle göra allt i min makt för att hjälpa mobbaren att må bättre för att lämna sitt beteende och samtidigt stötta och hjälpa mitt barn och förklara varför jag gör som jag gör!

Rainman? Nä, jag har bara iq 164-166 (beroende på test)...

Hur som, jag har rätt mycket erfarenheter i mitt bagage trots min ringa ålder om 23 år.

Min mamma och min gudmor är båda utbildade psykologer och har lärt mig en hel del, jag har själv utsatts för mobbning under 13 år, samt både fysisk och psykisk misshandel i hemmet, jag har läst pedagogik på universitet och då ingick även psykologikurser kring just mekanismerna vid mobbning osv. Jag läser mer eller mindre allt jag kommer över inom ett stort fält av ämnen, jag har arbetat med barn i utsatta situationer (barn till missbrukare, apatiska barn, mobbare och mobbade m.m.) osv.
Så bara för att man är ung betyder det inte att man inget varit med om!

Förresten, en liten fråga till dig:
På ett av de läger jag varit med och anordnat samt varit ledare för var det vid ett tillfälle med ett barn som varit svårt mobbad under ca 2-3 år i skolan. Orsaken till att han skulle vara på lägret var just för att ge honom en chans att vistas bland barn som inte skulle döma honom och där inget våld skulle förekomma. På detta läger var han en av de äldre och största av deltagarna, och gissa vad som hände? Han såg en chans att få vara den som hade makten och blev en översittare utan dess like, han slog de yngre barnen, stal deras saker osv. osv.
Hans mamma var med och skötte köket (hon ville inte lämna honom ensam) och hon gjorde INGET åt hans beteende med motiveringen att han haft det så jobbigt...så istället för att få en chans att nå denna kille och hjälpa han må bättre var vi tvunget att se på när han misshandlade de andra barnen utan tillstånd att göra nått! Detta barn hade tydligt lärt sig att den som är starkast bestämmer och gör vad han vill, vilket han praktiserade fullt ut! (Bla vägrade han även delta i de obligatoriska sysslor som alla andra barnen gjorde och slog den som försökte säga nått om det)

Vad hade din lösning på detta varit? Barnet var ju en som blivit ordentligt mobbad under lång tid och enligt dig ska ha hjälp, men samtidigt förvandlades han själv till en mobbare av värsta sort och borde få spöstraff? Eller?

Hade detta hänt hade jag vänt mig vidare, förr eller senare kan man ordna hjälp om man bara vill och det hade det varit värt för att få mitt barn fredat utan att för den sakens skull få någon annans unge att må sämre än mitt eget barn.

Från mig får du inte annat än medhåll :)

Det jag fortfarande undrar från Majess sida dock är om en mobbare som drivit sitt offer till självmord också ska drivas till att ta sitt liv? Annars funkar ju inte en tand för en tand resonemanget...

Jodå, min mamma var en utmärkt psykolog när det gällde andra vilket jag lärde mig mycket av, sen var hon ju på sätt och vis även en bra psykolog på det vis att hon visste att missbruka sina kunskaper när det handlade om att göra maximal skada på mig, så det är inte motsägelsefullt!

Sen är det fullt möjligt att mobbaren visst har en sådan smärta inom sig, kanske inte från mobbing men från annat, något man bara kommer få reda på om man försöker hjälpa barnet. (Nej alla mobbare har inte så ont inom sig, men många, däremot har alla mobbare ont på något vis.)

Förövrigt är det ju lite svårt att säga när det är nog för alla reagerar ju olika. Gör mobbaren en sak mot ett barn så kanske det barnet blir ledsen men egentligen blir det inga djupa spår, gör sedan en vuxen samma sak mot mobbaren kanske h*n faktiskt mår mycket sämre av det än det mobbade barnet gjorde och får psykiska men för livet!