Aga?

Snälla fu - jag har jobbat långt utöver heltid inom autismområdet de senaste 10 åren. Jag har gått högskoleutbildningar inom autismområdet. Jag bygger inte det här på att jag är engagerad som fritidspolitiker.

Det förekommer på vissa platser i landet att de sociala myndigheterna saknar kompetens om funtktionshinder inom autismspektrum. Ofta mycket äldre personal som är väl utbildade inom historiska synsätt kring den här problematiken. synsätt som borde vara begravda för längesen med all den kunskap som framkommit de senaste trettio åren. Detta leder ibland till heltokiga ingripande som inte på något sätt gynnar barnen det handlar om.

Men det du här hävdar är att de flesta inom autismspektrum som bor på gruppboenden skulle vara omhändertagna enligt LVU. Du hävdar också att du har statistik att backa upp det med.

Fram med statistiken eller erkänn att det handlar om att du hanterar sanningen ytterst ovarsamt!!! Klarar du inte av att argumentera för din sak utan att ta till grova avvikelser från sanningen så är det bättre att du backar i debatten.

Bruno Bettelheim hävdade en gång i tiden att föräldrar till barn med autism inte var bra föräldrar. Han lanserade tanken på kylskåpsmammor. Utifrån det som framkom i psykoanalys med mammorna hävdade han en massa saker.

Redan 1964 kunde Bernard Rimland utom all tvivel visa att det handlade om att psykoanalysen gjorde mammorna osäkra på sitt föräldraskap. Om de inte gick i terapin var de lika bra föräldrar som alla andra.

Genom åren har det till följd av Bettelheims teorier en mängd barn med autism tagits ifrån sina föräldrar och har istället hamnat i boenden där de har utsatts för en många gånger omänsklig behandling. Många indivder med autism gör saker som påverkar personalen runt omkring i negativ riktning. Finns det ingen kärlek i botten eller en kompetent handledning så leder det till en mycket svår situation för dessa barn.

Idag har dessa placeringar som tur är nästan försvunnit.

De som har autism och placeras i boenden placeras i dessa baserat på LSS-lagen i den övervägande majoriteten av fallen. De gör det dessutom ofta i en högre ålder än andra barn flyttar hemifrån.

Det är ofta ett mycket gott samarbete mellan boenden och föräldrarna, vilket är en förutsättning för att flytten skall fungera på ett bra sätt.

Nyss skrev du så här.

Nu talar du istället om att LVU skulle vara överrepresenterat.

Det är en otroligt stor skillnad på dessa båda påståenden.

Du vill alltså backa från ditt ursprungliga påstående?

Specificera nu vad du påstår:

Menar du att i Götebors kommun är majoriteten av de som har ett funktionshinder inom autismspektrum och bor på ett gruppboende omhändertagna enligt lvu?

Eller menar du något helt annat?

Kvaliteten på gruppboende varierar drastiskt beroende på vilken personal som finns och vilken arbetsledning de har.

På alltför många boende så är en väl fungerande boende en som hela tiden gör som personalen säger utan att opponera sig. individen glöms bort och får inte någon som helst chans att forma sitt eget liv. Personalen styr rubbet.

På ett bra boende baseras verksamheten på den enskilda indivdens behov och med en förståelse för att det är dennes hem och dennes liv. och att han/hon skall få så stora möjligheter att forma det som går.

Det skulle vara mycket intressant att höra vad din bekant menar med att åstadkomma något verkligt bra med dem och varför några år mer eller mindre hemma skulle göra skillnad när de skall bo hela livet i ett gruppboende.

Nu läste jag mer vad du skrivit. det är ju en förfärlig inställning som din bekant har att barnen inte ens skal få bli tonåringar innan de flyttar hemifrån. barn med autism har en långsammare social utveckling och behöver i normalfallet hemmets trygghet under en betydligt längre period än andra ungdomar.

Det är ingen slump att en förkrossande andel av de boende på dessa hem proppas i beteendeförändrande mediciner. Risperdal till exempel används i stor skala. En medicin som gör individerna lätthanterliga men som också innebär att de lever ett liv där det känns som att de inte riktigt vaknar förrän långt fram på dagen.

P ä r l a n skrev 2009-09-30 21:42:16 följande:

Ja - det är faktisk det.

Så här skriver läkemedelsbolaget om det:
RISPERDAL is approved for the treatment of irritability associated with autistic disorder in children and adolescents (ages 5-16 years), including symptoms of aggression, self-injury, tantrums, and quickly changing moods. It is the first and only prescription medication approved by the FDA for this purpose.

Barn och ungdomar med autism har svårt med mycket sinnesintryck. Ofta lever de i en situation där de i skolan inte får någon som helst chans att styra sin dag. De kanske inte ens förstår varför de är där. Alla de symptomen som man använder Risperdal för är symptom som minskar kraftigt med ett förhållningssätt som är anpassat till barnet med autism. Symptomen beror ofta på svårigheter att kommunicera vad man vill och hur man känner och stress.
Självskadande beteende kan också vara ett sätt att handtera smärta och andra starka känslor.

Jag har åtskilliga gånger stött på barn som inte sover dagar de varit i skolan. Det är en helt normal reaktion på kraftig stress. att då medicinera barnet istället för att ge dem en väl anpassad skolgång är egentligen förfäligt.

Det finns naturligtvis fall där det är sådana problem att man inte kommer åt dem på annat sätt men alltför ofta så är första åtgärden efter att läkare konstaterat diagnosen att man skriver ut neuroleptika för att barnen skall sova bättre.

Lite förvirrande vad du menar- men du reagerar på att vi ifrågasätter en uppgift om statistik. Varför skulle vi inte göra det när den för det första inte stämmer med verkligheten. för det andra är så vag att den som lagt fram den hoppar mellan helt olika påståenden från inlägg till inlägg.

Jag är inte riktigt med på vilka psykologer du pratar om. Är det min beskrivning av hur kunskapsutvecklingen inom autismområdet sett ut som du reagerar på?

Vad är det för dubbelmoral du ser - utveckla gärna detta lite närmare?

Varför är det fel att kritisera kommunen - när det brister i kunskaper inom ett visst område? Är det inte ok att kritisera kommunens arbete när det gäller indivder med neuropsykiatriska funktionshinder? Varför inte? Hur skall det kunna bli bättre om ingen säger ifrån när det inte fungerar?

Hur kom du in på diskussionen om Stockholm/Göteborg?

Naturligtvis är jag partisk så tillvida att jag har ett mycket stort engagemang för att barn med autism och andra funktionshinder skall få ett så bra liv som det bara är möjligt. Jag hade troligtvis inte haft samma engagemang om jag inte haft en son med funktionshinder.

Det handlar inte om en kamp mellan föräldrar och personal. det handlar om att hitta bästa tänkbara lösningar för de individer som har funktionhinder.

Barn med autismär i grund och botten barn, inget vi inte skulle göra med våra andra barn skall vi heller göra med dessa barn.

Vi har en historia av elchoker för att lära barn bete sig på rätt sätt som har ersatts av tung medicinering för att de skall bete sig på rätt sätt. I stora delar av världen används fortfarande misshandel som ett sätt att kontrollera de här barnen på institutioner.

Här har du ett exempel på hur barnens bästa sätts först på institutioner:




Ett svenskt exempel
www.certec.lth.se/dok/friafreja1/

Nanturligtvis får ma

Naturligtvis får man kritisera dåligt föräldraskap - när det finns fog för det.

Tyvärr går det ofta till så här:
www.dn.se/insidan/socialtjansten-tog-inte-hansyn-till-jonas-diagnos-1.962019

Vanliga symptom på autism tas av socialtjänstens personal som tecken på dåligt föräldraskap.

Varje familj som har barn med neuropsykiatriska funktionshinder borde ha rätt till en handläggare som har åtminstone rudimentära kunskaper om dessa funktionshinder. Så fungerar det inte idag. Socialens personal gör så gott de kan utifrån sina kunskaper men tack vare bristerna blir det inte alltför sällan in i h..e fel.

Det var synd.

Ibland är det bra att utmana sin världsbild. Du kan ju till och med lära dig någonting.

Jag förstår att du har problem med diskussionen eftersom du väljer att istället starta en tråd om att du har en riktig karl som inte skriver på familjenätet. Jag tycker själv att det är tur att alla är olika och inte beter sig enligt samma mall.

Nu var det ju faktiskt du själv som drog igång diskussionen genom att uttala dig på ett mycket grovt sätt om autism och dess orsaker.

Ett litet tips är att säga "Gud vad jag tycker att det är jobbigt att du gör så" till ditt barn istället för "Gud vad du är jobbig"

I det ena fallet tillrättavisar du ett betende i det andra nedvärderar du barnet som person och påverkar ditt barns självkänsla negativt, speciellt om det händer ofta.

I grund och botten handlar det om att visa sitt barn respekt.

Att slå barnet och trycka ner dess självkänsla ingår inte i det.

Ett barn som ofta utsätts för sådana handlingar mår till slut inte bra.

Jag tycker du skall fundera på varför du känner att du måste säga till ditt barn att det är jobbigt. Varför gör du det?

Gör du det fem gånger så lär inte ditt barn bli traumatiserat för livet. Tyvärr så är det vanligt att det snarare handlar om fem gånger om dagen eller mer.

Jag får ett intryck av att du i dina inlägg försöker förringa detta. Det är det jag reagerar mot. Inte att du fem gånger under 12 år blir förbannad och säger dumma saker till dina barn som du sedan ångrar.

Det är faktiskt så att det lättaste sättet att få "fason" på barn är att behandla dem med respekt. Det är stor skillnad på barn som beter sig respektfullt mot andra för att de VILL visa respekt och barn som gör det för att de är rädda för bestraffning.

Först vill du lära barnen att om du är starkare än dem och du tycker att de gör fel då slår du dem eller håller hårt i armen så att det gör ont, de blir rädda och skäms och allt vad nu var du ville åstadkomma.

När de sedan tillämpar dessa kunskaper och gör likadant mot andra barn som är svagare och inte gör som de tycker att de skall göra så blir de plötsligt monster som skall prylas.

Du får väl vara lite konsekvent - om du lär dem göra på ett visst sätt genom att föregå med ditt exempel så får du väl också ta konsekvenserna och acceptera att de faktiskt lär sig något. Barn är mycket bra på att lära sig av vuxna förebilder.

Ser du inte likheten mellan situationerna?