Aga?

nr 1: jag vet ju att det är föräldrarnas fel MEN som jag innan skrivit,man gillar inte hunden mer för att det är ägarns fel...och det som får mig att tycka att ett barn förtjänar en dask på handen kan tex vara: om den tar andras glas när den är i en ålder då den vet att man inte atr andras glas,eller är på besök hemma hos mig och stoppar näven i kakfatet innan man sagt varsågod,eller när man hör ett brak från tvrummet och där ligger en vas som är i 1000 bitar för att en klåfingrig unge varit på ngnting inte ens mina barn ngnsin har testat..... nr2:en dask är attsmälla lite lätt över handryggen,absolut inte hårt! eller ta i armen.ej heller hårt utan för att markera. nr3:effektivitetn är antingen chock,förundran eller ilska men effekten är densamma:det där gör inte den ungen om igen iaf... Nr3 en tonåring kan du starffa på mycket bättre sätt ex.ingen data om du inte skärper din attityd,eller ingen moppe förräns du börjar städa ditt rum... dessutom så kör inte en tonåring ner en snorig näve i ngn annans kaka... nr 4 senildementa mormor= om du visste hur mycket jag tar avstånd från geriatrik skulle du inte ställt den frågan...jag är för aktiv dödhjälp a la schweiz...

jag tycker att det är på det hela taget samma sak...ta tag i arm som en lätt dask på handen?

nix inte träffat men hört på beskrivningar från deras föräldrar härinne..."vill mitt vara med o diskutera får den det ...." "om jag har folk här så får de förstå att barn stör" annars hade jag fikat på stan utan barn.......

nope,titta på leoellas beskrivning av sitt barn......inte direkt samma va?

nu blir nog inte leoella så nöjd...det uttalandet påstår ju att hennes unge är feg?! och därmed sparkar du just på en som hela tiden varit på er planhalva.... och just den ursäkten är så jävla lam! att en störig unge är ett barn som vågar ta för sig av livet....

Jag skulle vilja säga att jag inte med mitt inlägg menade att få mitt barn till något slags Perfekt Barn som alltid frågar eller är osäker och vaksam. Han är en ganska normal snart 2åring, men ändå nååågot mer försiktig än en del andra barn. Han vågar åtminstone visa en j-la massa humör oftare och oftare. :) Och han gör också massor av saker utan att fråga. ;)

Det jag ville komma till med mitt exempel på min son var ju jämförelsen mellan honom och hans nästan jämnåriga kusin. Det var ju liksom det som var grejen; att två barn kan vara väldigt OLIKA utan att det nödvändigtvis beror på att ena föräldraparet är jättebra på att fostra och det andra paret är värdelösa. Dock ställer olika personligheter lite olika krav på föräldrar. Ett barn som vårt behöver lite mer "peppning" i vissa lägen, få uppmuntran till att t ex vara lite "morskare". Barn som är mer "framfusiga" kanske tvärtom behöver lite mer "bromsande" föräldrar i vissa situationer. För vi vill ju alla få självsäkra, självständiga barn som är helt egna tänkande människor. Som klarar sig bra i livet och samtidigt kan ta hänsyn till andra människors behov, vara sociala och vettiga. Mest av allt vill vi väl att de ska bli LYCKLIGA och då tror jag både aga och extrem curling ger rätt usla förutsättningar för den saken.

ok så det var inte du som ansåg att ditt barn kunde vara på golvet o tjoa o tjimma för att du minsann hade tid att leka med henne samtidigt som du umgicks???

INgen fara, som du ser härovan så tog jag det inte så personligt. Jag har mest bara "varit" hittills, vår son är ju liten ännu. Och, som sagt; det är nog mer det där "försiktig av naturen" som jag ville komma till med det jag skrev.