Snackis 8 "Inbördes beundran"

Tobias tackar för gratulationerna.

Grattis till alla underbara barn som har fyllt och snart fyller 3 år.

Tänkte ge ifrån mig ett livstecken.
Livet segar vidare, jag kämpar varje dag. Min man och jag går på Familjerådgivning, började redan i somras med rådgivaren var hemsk, fick bytt till en jättebra kvinna.
Ibalnd kan det gå en dag utan jag funderar på allt hämskt som hänt, liksom att det finns dagar då jag inte tänker på annat. Men som sagt, vi kämpar. Men jag vet bara inte hur man skall överleva riktigt.
Min man mår jättedåligt, jag mår jättedåligt, men vi fungerar förvånansvärt bra i vardagen. Grälar ingen ting.

Graviditeten flyter på. Har gått hos Aurora ett par gånger och har nu fått tid tillsnittläkare. Går hos psykolog på MVC för att arbeta med att knyta an till detta barn som jag idag inte vill ha.
Jag får mcyekt stöd och hjälp både på jobbet och MVC så jag känner mig väl omhändertagen. I morgon skall jag träffa läkaren på MVC och få medicinering, dels för min nuvarande depression och i förebyggande för förlossningsdepression.
Fördelen med graviditeten är att hade jag inte haft den, trotts att jag inte vill ha barnet. Hade jag varit borta sedan länge, så illa är det tyvärr. Därför har jag en stor rädsla för vad som kommer hända då barnet är ute och jag börjar focusera på allt annat.
Men som sagt, inget ont som inte har något gott med sig.
Jag har haft en lätt graviditet, foglossningarna har hållt sig i schack, inte ett massa illamående. Men förra veckan förändrades det. Fick smärtsamam sd så fort jag röde på mig. Har ständigt värk imagen, och idag har jag haft mensliknande värk hela dagen tillsammans med värk i ryggen. Så, det kanske blir en vanlig förlossning för mig i varjefall denna gång.
Skall få min livmodertap kontrollerad imorgon så det inte har börjat ske förändringar på den.

Förutom allt detta... är det ganska bra :)

Tänkte bara ge från mig ett livstecken.
Känner mig just nu lite bättre, skall börja medicinera ikväll så snart mår jag förhoppningsvis ännu bättre. Nu, första gången på månader börjar jag se fram mot att få barnet, vilket känns jätteskönt. Vi har haft det otroligt tufft hemma men mycket verkar bottna i missförstånd.
Stefan är dessutom sjuk, han blev dålig i somras och sedan dess har han inte blivit bättre. Han fick en rejäl bitestikelinflammation, fick en superstark antibiotika som sabbade hans mage helt. Han fick enorma magkramper och allt han åt och drack bara rann genom. När vi var hos läkaren trodde de att han fått mjölkallergi så han var tvungen att utesluta all mjölk i en vecka, då ändrade symptomen sig till att han kräks i stället. Nu kräks han varje kväll och natt och läkarna hittar inget fel. Det börjar runt 20-21 tiden och kan sitta i fram till 2-3 på natten. Han har remiss för gastroskopi, men det tar några veckor innan han får tid. Man är orolig för att det skall vara något riktigt allvarligt.

Ett stort bekymmer har dock lättat från mina axlar. Jag har pratat om snitt länge eftersom förra frlossningen var så kaotisk. Har gått hos aurora ett par gånger. Min BM och läkaren på BM skickade in var sin remiss till östra. BM till aurora och läkaren till Snittläkaren.
I förrgår var jag hos snittläkaren. Fick då reda på att för mig finns det inget anant alternativ än snitt. Man hade gått igenom tidigare händelseförlopp och i snittkonferensen hade man kommit fram till att risken var mycket stor att den tidigare förlossningen skulle upprepa sig. Läkaren jag var hos förklarade att hon inte är en "vän" med kejsarsnitt" men för mig är det de enda alternativet, hon trodde inte alls på en vaginal förlossning. När vi pratade genom förra fölossningen satt läkaren bara och skakade på huvudet.
Jag satt bara och grät hos läkaren, dels för att jag kände mig lite värdelös att jag inte kan föda barn coh dels för att jag inte fått denna informationen till mig tidigare så jag inte behövt vara orolig.
Så, den 26 novemer skall lillfisen plockas ut. Jag är rädd för om något går fel, men läkaren sa att hon inte tyckte jag skulle vara orolig. Jag har under förra förlossningen blivit onödigt uppskrämd med information som inte stämde. Så jag skulle bara ta det lungt.

Många kramar tille r alla, hoppas jag snart känner mig så bra att jag kan komma på någon träffa och träffa er igen.

Jag funderar mycket på detta med vaccinet också. Jag har inte vacinerat mig. Har fått stå till svars mycket för detta till min BM.
Jag vågar helt enkelt. som gravid är det ju faktiskt så att man inte vet om det blir några konsekvenser för barnet, det vet man inte förrän det är föddt och kanske efter en tid där efter.
Dock vet jag endå inte om jag gör rätt. Troligtvis kommer jag se till att vaccinera mig så fort barnet är föddt.
Jag jobbade min sista dag igår och kommer nu gå hemma hela vintern och Tobias kommer jag hålla hemma hos mig. Det faktum att man fråtagit sig ansvar när det gäller vaccinet bara det är en varningsklocka för mig. Ingen kan ju veta konsekvenserna av ett vaccin förrän det blivit testat på många personer och under en längre tid. Så om det är så ofarligt som man säger, det kan bara tiden utvisa.

Jag är jättekluven när det gäller vaccin till Tobias. Det finns inget som säger att det är farligt, det finns helelr inget som säger att det är ofarligt. Känsn som det är som att sigla slant.
Jag har suttit mitt uppe i vaccinationsdiskussioner på jobbet och pratat mycket med vår MAS. Tror jag slukat i mig allt på nätet som finns om svininfluensan, både bra och dåliga saker, så detta är verkligen inte lätt.

Ser att det händer mycket i tråden, det är roligt.
Nu är det abra 10 dagar kvar tills de plockar ut lill*n och det behövs. Så fort jag rör mig får jag sammandragningar, har svårt andas och mår allmänt dåligt.
Jag kommer inte vaccinera mig medans jag är gravid, kommer att göra det efteråt. Killen är inte vaccinerad ännu då han är sjuk.
Jag saknar egen lugn tid, här finns ju ingen. Trottsig pojke (utan öron), nedpackning av huset i lådor (måste göra plats för liten så hela vardagsrummet exkl soffa och tv åker ut.) En hund som är som en bråkig tonåring, massor att göra, ingen ork.
Men det blir väl snart bättre.

Tobias sover jättebra nu, vaknar bara någon enstaka gång under natten och kommer in till oss. Han maxar 12 timmar pen natt nu :) Så det är tur att han sover på nätterna nu när nästa kommer och håller oss vakna.