2-åring och sömn

Hej!

Har en flicka på två år, och familjens största problem för tillfället är nattsömnen.

Det som känns mest akut är att dottern alltid, utan undantag, blir ledsen när hon vaknar på natten och mamma eller pappa inte är där. Hon kan inte somna om alls på egen hand. Ofta slutar det med att hon får komma över till vår säng, och då slutar det med att hon sover, men inte jag eller hennes pappa, eftersom hon snurrar, sparkar och far.

Hon har precis fått börja sova i eget rum, framför allt för att hon kan vara ganska lättstörd, och därför ofta vaknat när jag eller min man gått och lagt oss. Hon har dock alltid varit så här ledsen när hon vaknat, så det är inte något som kommit med det egna rummet. När hon har legat i spjälsäng bredvid vår säng har det ibland hjälpt att ligga och hålla hand med henne, men ibland har inte ens den kontakten varit tillräcklig för henne, utan hon har fått lov att komma till vår säng.

Nu har vi börjat göra så att någon av oss går och lägger sig hos henne när hon vaknar istället för att hon får komma över till vår säng. Någon enstaka gång kan vi flytta tillbaka till vår säng när hon somnat om, men oftast är det som att hon känner direkt när mamma eller pappa inte är där, och vaknar och är ledsen igen.

Och det går liksom inte att prata med henne när hon är ledsen heller. Även när hon sover middag på vardagsrumssoffan blir hon så ledsen om mamma eller pappa inte är i närheten när hon vaknar, och man kan inte ens ropa från köket (som ligger alldeles intill) och be henne komma, utan man måste gå till henne.

Vi har alltid varit noga med att hon inte skall behöva ligga och gråta när hon vaknar, och vi nattar henne genom att ligga bredvid och läsa saga, och sedan hålla hennes hand (eller fot när hon vill det ) tills hon somnar. Har vi "skämt bort" henne och gjort henne för beroende av oss när det gäller sömnen? Eller ska vi ta det här som ett tecken på att hon är otrygg, och vad gör vi i sådana fall då? (Kan tillägga här också att de på dagis har sagt att de tycker att hon är väldigt trygg, och det brukar t.ex. aldrig vara några ledsamheter när vi lämnar där.)

Hoppas du förstår något av vårt problem här! Vi vill ju i första hand att hon inte skall vara ledsen när hon vaknar, utan att hon skall kunna somna om i lugn och ro utan tårar, eller åtminstone gå bort till vår säng. Det skulle ge hela familjen lugnare och bättre nätter.