Om att binda sig vid fosterbarn

Hej,

Jag undrar om det är så att socialen råder (blivande) familjhem till att inte engagera sig känslomässigt så mycket i barnet / barnen som placeras hos dem eller om det är så ibland eller om jag fått allt om bakfoten...

Jag var placerad under tonåren (först utredningshem, sedan kontaktfamilj, slutligen familjehem), och jag har fått uppfattningen att alla ställena fick rådet att "inte binda mig känslomässigt vid dem". Det verkar som att de, socialen, trodde att det på något vis skulle hota min redan söndertrasade relation med min mamma.

Om det är så att man råder familjehem till detta så önskar jag förstå varför.

I dag, femton år senare, så har jag fortfarande känslan av att ha missat ett oerhört viktigt känslomässigt engemang. Känslan av att vara omtyckt, att de som tar hand om en faktiskt också bryr sig, vill väl, är mån om en, och inte enbart ser på en som ett kontrakt. Är man som placerad enbart ett jobb ? Varför är det så farligt att skapa band och tycka om den man har placerad hos sig och vice versa ? Finns det några studier på att det skulle skada / hindra kontakten med bioföräldrarna ?

Jag är genuint intresserad och tackar på förhand för svar.

Hej,

Tack för ditt mail!

En familjehemsplacering innebär att barnet placeras under längre tid tillskillnad från jourhemsplacerad som är en kort placering.
Att det blir en bra anknytning (känslomässiga band) mellan barn och familjehem är något som efterstävas och detta skadar inte barnets kontakt med biologiska föräldrarn. Man vet att ett barn kan ha anknytning till flera personer och att det är de som tar hand om barnet som är de viktigaste. Får inte ett barn möjlighet till detta så påverkar det i allra högsta grad barnets framförallt känslomässiga utveckling.

Det är socialtjänstens uppgift att ha regelbunden kontakt med barnet, familjehemmet och de biologiska föräldarna. Kontakten med de biologiska föräldrara handlar bland annat om att stötta dem till att ge barnet en så bra kontakt med dem som möjligt. Erfarenheter och forskning visar att familjehemsplacerade barn som ges möjlighet till en tillräckligt bra kontakt med sitt ursprung, biologiska föräldrar har bättre möjligheter i sin utveckling.

Familjehemsplacerade barn är de mest utsatta barnen och att arbeta med dessa barn är inte bara ett jobb utan det innebär ett engagemang och att barnet kommer i fokus.

Jag läser i ditt mail att du inte fått det stöd som du som det barn du var hade behövt. Verkligen olyckligt, som jag tidigare sagt är de familjehemsplacerade barn är de mest utsatta barnen och samhällets ansvar. Vill även tillägga att det har skett förändringar inom socialtjänsten, bättre utbildningar för personal, mycket har även hänt inom forskningen.

mvh Camilla

Om att binda sig vid fosterbarn

INNEHÅLL