Han klarar inte av ett förhållande

Jaa du. Ville han ha ett förhållande med dig så skulle han inte tveka. Tyvärr så har han nog inte samma känslor för dig som du har för honom.

Jag var i samma situation som dig, att vi umgicks som att vi var tillsammans. Detta höll på i typ ett år. När jag sa att jag ville mer, så var han inte redo, men ville fortsätta ses för att se vart det leder. men hans känslor kom aldrig, och nu står jag här ytterligare ett år senare, och allt jag vill är att ha honom. Men han vill inte.

Så tänk dig noga för innan det går för långt. Vill han inte nu, så är oddsen (enligt min erfarenhet) små att han kommer vilja senare.

Lycka till...

Personligen så tycker jag inte att det är konstigt av din dejt att säga att han inte vill ha något förhållande just nu. Ni har ju "bara" dejtat i en månad! Att han vill fortsätta att träffas är ju jättepositivt, du gav han ju ändå chansen att säga vad han vill och det låter ju som att han menar det. Om det är den rätta för dig så råder jag dig till att passa på och lära känna varandra ordentligt, utan krav, så blir han din en vacker dag Jag och min pojkvän träffades i över ett halvår regelbunden innan vi valde att bli ett par. Vi är självklart alla olika, men för mig var det jättebra

Anonym (samma.) skrev 2009-09-06 17:58:25 följande:

Men å andra sidan kan man ju aldrig vara säker! Oavsett om han vill avvakta eller inte. Okej, ett år är lång tid men det är ju en risk man tar. Tre månader anser jag inte är mycket alls. Bättre att ta det säkra för det osäkra Menar absolut inget illa, bara min åsikt!

Anonym (ta det lugnt!) skrev 2009-09-06 17:59:42 följande:

Tre månader ska det stå förstås

Anonym (ta det lugnt!) skrev 2009-09-06 17:59:42 följande:

Jo, grejen egentligen var att jag skulle få berätta vad jag kände för att han helt enkelt skulle få veta det... Och jag sa till honom när han sa att han inte klarar ett förhållande nu, att jag inte ställer några krav, jag vill bara veta om det möjligtvis finns en framtid... och jag känner också att det känns bra att jag fick öppna upp mig för honom men jag känner mig väldigt sårbar just nu... jag är beredd att vänta på honom, men jag vet inte hur länge... det stora problemet är nog att även fast vi bara har dejtat väldigt frekvent i 3 månader så känns det som att det har gått mycket längre tid... därför känner jag att jag skulle vilja ha lite mer trygghet... jag litar på honom till 70% men osäkerheten att han ska vända på klacken och dra som tidigare killar har gjort är oerhört jobbig... vet egentligen inte vad jag gnäller för... han var helt underbar idag när jag satt och grät och det välde fram en massa känslor.... en dag i taget.. men det är svårt när det är första kärleken och jag är ung och oerfaren...

Anonym (ta det lugnt!) skrev 2009-09-06 18:02:32 följande:

Nej, tar inte illa vid mig. Ville bara berätta min erfarenhet. "min" kille (som ju tyvärr aldrig blev min..) är fortfarande väldigt fast vid mig, vill ses, är kramig och allt sånt där.. men inga känslor. Det är jobbigt att bryta sig ifrån det.
Jag har inte heller gett upp eller så, men inser att det aldrig kommer leda någon vart.

Jag hoppas att det är annorlunda i TS fall.

Han verkar ju vara en snäll kille trots allt Ge inte upp!! Men ta det lugnt bara Man kan ju aldrig veta något egentligen... Lycka till!!

Jag är 37 och satt och grät i dag jag med Så det har inte med åldern att göra utan just med att när man älskar ÄR man sårbar!

Du var modig som sa vad du kände. Nu är det upp till honom att känna efter, det rä upp till dig att känna efter om du kan ta detta, kan du vänta och hur länge känns realistiskt idag att vänta? 6 månader? Ett år? Tyvärr riskerar man att efter den tid man bestämt sig för, ändå vara så kär att man utökar den tiden lite mer och lite mer och lite mer och sen sitter man där och har låtit många fina killar gå förbi för att man väntat.

Men det är ett val man måste göra.. Hur man än vänder sig har man arslet bak.

Anonym (ta det lugnt!) skrev 2009-09-06 18:17:31 följande:

Jag kommer definitivt fortsätta träffa honom... Men som sagt, jag vet inte hur länge jag kommer orka vänta på honom... Är ju inte jättekul att inte få känslorna besvarade...