• Hedi

    2 aborter på 3 månader??

    Anonym (TS) skrev 2009-09-09 09:54:26 följande:


    Tack så mkt för svar, det jobbiga är att jag känner vissa stunder att jag vill behålla barnet och tänker att det kommer bli bra och känner mig glad och allt, sen kommer det vissa stunder då jag tänker på annat sätt och de är då jag börjar tänka om jag VERKLIGEN vill skaffa barn nu, är lite rädd för det går ju inte att ändra sig sen direkt. Men gör man en abort så förändras inte livet på samma sätt som med ett barn så känns på ett sätt "lättare" men de är verkligen blandade känslor känner mig väldigt förvirrad just nu.. vi får se hur det blir och hoppas vi kommer fram till ett bra beslut tillsammans!
    Det är väldigt normalt att känna sa. Vissa perioder under min graviditet var jag ocksa jätterädd för hur det skulle bli (inte planerat). Allt blir vad man gör det till. Om ni älskar varandra och om du är säker pa att det är med honom du vill skaffa barn sa behall det.
  • Hedi

    Anonym (TS) skrev 2009-09-09 10:34:23 följande:


    Åh vad skönt att höra era kommentarer, han är verkligen den jag vill leva mitt liv med och skaffa barn med. Älskar han över allt annat och han känner desamma.. De största till varför vi gjorde förra aborten var för att de inte var planerat och vi kände oss inte direkt redo, men vi kände både att vi ville behålla och ändå inte, vi hade inte all tid i världen så tillslut var vi tvungna att komma fram till ett beslut och då kändes det enklare att göra en abort än att vara osäker på barnet. Men vi har sagt att vi ska försöka ställa in oss på att bli föräldrar och se hur vi känner, vi pratar om det som att vi ska behålla vissa stunder, mkt till varför jag tvekar är också för att jag känner att jag vill leva ett liv med min sambo och göra saker bara vi två innan vi skaffar barn, kanske skaffa hus osv före. De är så jag alltid tänkt så när det blir så här oväntat och oplanerat blir man verkligen förvirrad, men jag vet att vi kan skaffa hus och allt ändå men ja de blir bara inte direkt som jag har tänkt att det skulle bli. Men som sagt allt blir inte alltid som man tänkt sig..:) just nu ser jag fram emot och känns som att jag vill behålla.. men ja dessa känslor jag blir tokig! :p
    Tror det är farligt att planera för mkt! vi resonerade som sa att min man skulle hinna plugga färdigt. Vi bor i Tyskland och där är det inte det lättaste med barnomrsog men jag kunde plugga halvfart pa distans i Sverige. Svärmor passar henne 3 efermiddagr resterande tid är jag hemma med henne. När Emmie föddes april 2008 bodde vi i en 2:a (funkade utmärkt) vi har först nu köpt en 4:a. Man maste försöka att se fördelarna, visst jag har inte pluggat färdigt men samtidgt kan jag vara hemma mkt med Emmie medan hon är liten. Jag kan jobba mer sen när hon blir lite äldre om jag vill. Sen sa kan man faktiskt göra väldigt mycket även fast man har barn. Det gäller bara att man i förhallandet later den andra göra saker. Jag har varit i London tva ganger utan man och barn. Sen sa är det klart att man kanske inte bara kan dra iväg till Australien för att man känner för det. Det är inte alltid lätt att se fördelarna när man inte har barn eftersom ens känslor för barnet och det man far inte är mätbart och gar att beskriva.
    Det ända jag vet är att vi vill ha ett barn till, det finns ett rum och allt och gissa vad jag har inte blivit gravid än. Nä jag hade kört pa.
Svar på tråden 2 aborter på 3 månader??