Inlägg från: Anonym (TS) |Visa alla inlägg
  • Anonym (TS)

    2 aborter på 3 månader??

    Tack så mkt för svar, det jobbiga är att jag känner vissa stunder att jag vill behålla barnet och tänker att det kommer bli bra och känner mig glad och allt, sen kommer det vissa stunder då jag tänker på annat sätt och de är då jag börjar tänka om jag VERKLIGEN vill skaffa barn nu, är lite rädd för det går ju inte att ändra sig sen direkt. Men gör man en abort så förändras inte livet på samma sätt som med ett barn så känns på ett sätt "lättare" men de är verkligen blandade känslor känner mig väldigt förvirrad just nu.. vi får se hur det blir och hoppas vi kommer fram till ett bra beslut tillsammans!

  • Anonym (TS)

    Åh vad skönt att höra era kommentarer, han är verkligen den jag vill leva mitt liv med och skaffa barn med. Älskar han över allt annat och han känner desamma.. De största till varför vi gjorde förra aborten var för att de inte var planerat och vi kände oss inte direkt redo, men vi kände både att vi ville behålla och ändå inte, vi hade inte all tid i världen så tillslut var vi tvungna att komma fram till ett beslut och då kändes det enklare att göra en abort än att vara osäker på barnet. Men vi har sagt att vi ska försöka ställa in oss på att bli föräldrar och se hur vi känner, vi pratar om det som att vi ska behålla vissa stunder, mkt till varför jag tvekar är också för att jag känner att jag vill leva ett liv med min sambo och göra saker bara vi två innan vi skaffar barn, kanske skaffa hus osv före. De är så jag alltid tänkt så när det blir så här oväntat och oplanerat blir man verkligen förvirrad, men jag vet att vi kan skaffa hus och allt ändå men ja de blir bara inte direkt som jag har tänkt att det skulle bli. Men som sagt allt blir inte alltid som man tänkt sig..:) just nu ser jag fram emot och känns som att jag vill behålla.. men ja dessa känslor jag blir tokig! :p

  • Anonym (TS)

    Anonym (Majskorn) skrev 2009-09-09 16:22:35 följande:


    Jag och sambon blev gravida oplanerat och vi valde att behålla i chocktillstånd :) Innan tyckte jag att det var jobbigt, kändes som om jag hade noll mammakänslor, ingen kunskap....har aldrig hållt ett spädbarn...knappt sett ett ens. Mina känslor till barnet har alltid varit bra men mina känslor för mig själv och mitt liv har varit jobbiga ibland...alla våra planer. Vi hade precis diskuterat hur vi skulle leva ut och göra allt sånt man kan göra dock inte med ett litet barn som till exempel forsränning, tågluffning...hade till och med bokat en tre veckors semester nu i oktober som innebar galenskaper i USA, las vegas och stora nöjesparker och dylikt.(blir ju fortfarande USA dock blir det bara lite mer bad :) Jag grubblade mycket och sambon har aldrig varit så tyst som han var dom första två månaderna....han har tänkt så mycket. Vi båda var väldigt tysta...men det var viktigt att vi båda vi utrymme för våra tankar och få lov att vara tysta och tänka. Idag är jag i vecka 22 och vi var på ultraljud i vecka 19, det är det vackraste jag har sett. Efter det så vände allt...jag har inte tvivlat en sekund efter det....känslorna för bebisen är obeskrivlig. Mammakänslorna har växt fram på mig och när jag ser sambon vet jag att han kommer bli en fantastisk pappa till vårt barn och jag tvivlar inte längre på mig själv. Idag är jag glad för att vi slapp att planera...att det bara hände. Vi slipper vänta på mens och ÄL och planera in saker och bli oroliga om det inte skulle gå direkt. Bara lite om vår oplanerade bebis :) Lycka till oavsett vilket beslut ni än tar!
    Tack så mkt för din kommentar :) Blir glad och känner mig mer positiv när jag läser detta!
Svar på tråden 2 aborter på 3 månader??