2 aborter på 3 månader??

Jag och sambon blev gravida oplanerat och vi valde att behålla i chocktillstånd :)
Innan tyckte jag att det var jobbigt, kändes som om jag hade noll mammakänslor, ingen kunskap....har aldrig hållt ett spädbarn...knappt sett ett ens.

Mina känslor till barnet har alltid varit bra men mina känslor för mig själv och mitt liv har varit jobbiga ibland...alla våra planer.
Vi hade precis diskuterat hur vi skulle leva ut och göra allt sånt man kan göra dock inte med ett litet barn som till exempel forsränning, tågluffning...hade till och med bokat en tre veckors semester nu i oktober som innebar galenskaper i USA, las vegas och stora nöjesparker och dylikt.(blir ju fortfarande USA dock blir det bara lite mer bad :)

Jag grubblade mycket och sambon har aldrig varit så tyst som han var dom första två månaderna....han har tänkt så mycket. Vi båda var väldigt tysta...men det var viktigt att vi båda vi utrymme för våra tankar och få lov att vara tysta och tänka.

Idag är jag i vecka 22 och vi var på ultraljud i vecka 19, det är det vackraste jag har sett. Efter det så vände allt...jag har inte tvivlat en sekund efter det....känslorna för bebisen är obeskrivlig.
Mammakänslorna har växt fram på mig och när jag ser sambon vet jag att han kommer bli en fantastisk pappa till vårt barn och jag tvivlar inte längre på mig själv.

Idag är jag glad för att vi slapp att planera...att det bara hände. Vi slipper vänta på mens och ÄL och planera in saker och bli oroliga om det inte skulle gå direkt.

Bara lite om vår oplanerade bebis :) Lycka till oavsett vilket beslut ni än tar!