Farmor skämmer bort bonusbarn

Nej jag tycker du har rätt. Problemet är att far och morföräldar med viss rätt får skämma bort sina barnbarn. Men när det gäller just godis, kakor mm som du pratar om är det jätteviktigt att sätta gränser! Om pojken dessutom har de problemen han har blir det ju inte bättre.

Kan ni inte sätta er ner och prata igenom detta? Kanske kompromiss? En dag i veckan borde räcka för godsaker.

Ska tillägga att jag har samma problem även om det inte är riktigt så omfattande och jag vill definitivt inte att mitt barn ska få äta kakor mm mitt i veckan!

Hon har pojken men ni har honom?
"hon skickar med godis som han får äta här"...

Hursomhelst, det låter dumt det hon håller på med men lyckligtvis behöver du egentligen inte bry dig om det eftersom det varken är ditt barn eller boende hos er. (om jag föstod det rätt, var aningens tvetydigt)

Skönt va?

Klart hon måste bry sig! Det är ju meningen att pojken ska flytta till dem när han är mogen. Och ts väntar ju barn. Ska då bonusen fortsättningsvis få allt han vill ha och syskonet bli utan? Eller ska båda bli bortskämda? Om pojken har Asperger och ADHD så blir det väl lite väl mycket att både flytta och få mycket "strängare" regler på en gång. Jättebra av ts att vilja få det att fungera framöver!

Självklart ska man inte ge onyttigheter i den mängden.

MEN, vid en framtida konfrontation med farmor: använd inte ord som bortskämd och ouppfostrad. Jag blir ärligt talat illa berörd och då kan jag lova att farmor, som älskar barnet gissar jag, blir det än mer. Poängen är väl att det är onyttigt för barnet ifråga. Man får ju skämma bort barn, och ska också göra det. Men med rätt saker naturligtvis. Kärlek, fina upplevelser (nu menar jag inte 2 utlandssemestrar om året utan en picknick i en park, en mysig familjekväll, barnets favoritmat mitt i veckan eller vad som helst som gör vardagen lite bättre!), trygghet, närhet - sånt SKA man skämma bort barn med.

Jag tycker pappan, du och farmor ska snacka. Påpeka gärna att ert barn kommer äta nyttigt och kanske äta nåt på lördagarna eller vad ni nu tycker passar. Här tycker jag pappan ska sätta ner foten rejält, alla i vår del av världen blir allt tjockare och det är självklart att ett barn inte ska utsättas för dåliga matvanor eftersom det kan och kommer att leda till långvariga beroenden av socker.

Skämma bort? Ja!
Med mat? Nej.

Hej. Om de var otydligt så bor han är varannan helg + är här hos oss ibland över dagarna på veckodagarna.

Jag tycker också man ska skämma bort, när han gjort något duktigt hos oss så kanske vi har saft istället för vatten till middagen, vi bakar något tillsammans, hittar på något osv. Men hos farmor känns de som de inte finns något kvar att bli bortskämd med, på fredagsmyset får han prinsesstårta som farmor köper om han vill. För mig blir frågan då vad man ska ha på kalas som är speciellt om man äter tårta på fredagarna?

Han har assberegs men dom börjar undra om de inte är så att de börjar växa bort, dvs att han har haft symtomen men att han utvecklas så mycket att de börjar försvinna. Jag tror nämligen att eftersom han har svårt att hantera vissa situationer har med hur han blivit uppfostrad att göra.

Ett exempel. Han klarar inte av när någon annan vinner. Men det är aldrig någon som FÅR vinna över han. Jag har flera gånger menat på att när dom tävlar "först hem tex." så kan min sambo vinna ibland för att de är nyttigt att inte alltid vinna. Han är ju snar åtta år och man kan ju inte i framtiden be hans kompisar förlora bara för han inte klarar av de. Men farmor menar på att ingen får vinna över han för då blir han arg? Man får inte vinna över han i spel lr något.. Han har ju aldrig fått lära sig att man inte kan vinna jämt så de är väl inte konstigt han blir sur när nån annan vinner? han har vunnit hela sitt liv..

annat exempel
Om han ropar efter farmor att hon ska komma, så svarar hon, jag kommer om två min.. då blir han hysterisk för att hon inte kommer med en gång.. hon släpper de hon har och kommer. Är inte konsekvent och förklarar för han att han får vänta...

Han styr och ställer väldigt, om farmor ska ut med hunden, iväg till grannen eller vad som så kan han vägra. Och hon låter han göra de. Hon säger alltid, pojken vill inte. så han vet att han kan vägra och få stanna hemma och spela playstation istället. Medans jag menar på att ibland får man göra saker som inte är jätte kul och så får man fortsätta med play stationet när man kommer hem..

Förstår ni hur jag tänker? Känns som mycket av hans problem är med uppfostran att göra.. Omgivningen säger ofta till henne - han får allt han pekar på. Men hon menar på att de är helt galet.. Så jag är ju inte direkt ensam om att tycka detta. Men hon kan inte se de över huvud taget!