Ensamträna hunden

Minska ner på utrymmet hunden får vistas i och börja om från steg 1.

Att ni klär på er ytterkläderna och börjar fippla med dörren kan ha blivit en signal till hunden att "Nu är det dags för ångest igen!" och så sätter den onda cirkeln igång.
Träna några gånger om dagen med att ta på er ytterkläder och hela den ritualen - men gå inte ut utan ta av er och gå in igen och fortsätt med det ni ska. Efter en tid kommer hon ha lugnat ner sig när ni klär på er kläderna och närmar er dörren. Kanske kan vara nåt att utgå ifrån?

jo jag förstår men grejen e den att om vi kär på oss ytterkläderna så e hon fastklistrad vid oss men gör inga ljud eller dyl för hon vet ju att hon ska med, hon klistrar fast sig lite som i stil med "nu ska vi gå ut" Men går jag eller min man ut o en är kvar hemma då lyssnar hon efter oss vid dörren sedan efter ngn minut börjar hon skälla o kuta runt från fönster till fönster ÄVEN om en av oss är hemma, bör vi skaffa ngn stor bur t henne o vara i under tien vi är hemma för att så småningom lämna henne i 5 -10 min ensam i den? Det låter lite elakt men kanske så hon känner trygghet....lite kluven där

Man ska ju börja med 5 minuter för att sedan öka på,ställ er utanför dörren och vänta 5 min sen 10 min osv,då hör du henne oxå och märker om hon slutar skälla..
Bur vet jag inte det kan ju vara en lösning iofs men antagligen inte om hon inte är van

Jag använder burar till mina, lagom stora så att de kan ligga utsträckta, stå och vända sig om utan problem. De älskar sina burar (allra helst med en filt över dessutom) och är trygga där. Men! Man kan inte bara börja stänga in hunden i buren och sen dra hemifrån, utan det är naturligtvis samma "trudellutt" som gäller även då
Vänj hunden vid att ni tar på er ytterkläderna så att hon slappnar av och inte klistrar sig vid er. Hunden ska aldrig veta när den ska få följa med eller ej, men ska ändå kunna behålla lugnet och slappna av.

ja det låter ju vettigt, nej bur är jag inte alls så förtjust i speciellt eftersom hon har haft hela hemmet o strosa runt i och hoppar inte ens upp i soffan eller sängen utan tillåtelse så känns lite trist o beröva henne det med o sätta henne i bur men samtididgt så vill jag att hon ska känna sig trygg hemma och det kanske hon inte gör om hon skäller ylar o kutar runt om vi skulle lämna henne ensam, kanske lättare för henne o komma till ro ifall vi har en avgränsad yta t henne. Nu i efterhand så ångrar jag mig lite för att vi inte ensamtränade henne redan vid 5-6 månader men eftersom det aldrig behövdes o hon är så stabil o lugn i övrigt så såg jag aldrig behovet
men

Hur länge ska jag hålla på o stå tex utanför dörren i 5-10 min? upprepa flera gngr dagligen o öka på tiden förstår jag men tror ni att det kommer "släppa" för henne såsmåningom och ganska snabbt?
Ska jag även plocka fram hennes leksakslåda så hon har ngt o pyssla med eller inte?

stänger du för buren då och hur länge lämnar du vovvarna ensamma åt gången?

Ola var rena drömmen från start. Rumsren på en gång, ensamträningen gick hur fort och smärtfritt som helst, och så vidare. Med Jörgen har jag fått byta taktik. Han är coolheten själv i alla övriga situationer (6 månader gammal), men när det kommer till att bli lämnad ensam vill han ha litet utrymme. Något som tog ett tag för tröga matte att fatta

I början låste jag buren till honom för att han skulle få in hel agrejen med att stanna i buren, men jag var ju då hemma samtidigt och höll på med ytterkläderna, öppnade/stängde dörren ljudligt, gick runt i huset, dammsög och ja, gjorde det jag skulle inklusive "ljudtränade".

När han var lugn med det så la jag bara för luckan, och han stannade kvar. Dock finns ju möjligheten för honom att ta sig ut vid panik. Jag började samtidigt att ställa mig utanför ytterdörren och inväntade att han skulle lugna ner sig därinne. Så fort det blev tyst - in igen utan att bry sig om honom. Om det så bara handlade om 2 sekunder så räckte det. Allt för att förstärka det positiva med att han lugnade ner sig.

Nu är de hemma 2-3 timmar ensamma. När de ser att jag börjar klä på mig går de in och lägger sig i burarna själva.

Jag har aldrig låtit mina hundar ha något "att göra" när jag ensamtränat. Det kan de få när de väl kan vara ensamma. Mina har fått ökad stress om leksaker legat framme, andra hundar bryr sig inte alls, och andra leker med dem. Det avgör ni själva genom att iaktta hunden med och utan leksaker under träningstillfällena.

Roger mugfords bok "hand med hundar" talar om pà ett jàttebra sàtt hur du ensamhetstrànar och hur du blir av med separationsàngest.Kòp den och fòlj den till punkt och pricka.

När jag ensamtränade min hund började jag med att tex gå ut och slänga soporna. Små små stunder som man stegvis kan öka.

Jag håller med köttbullelydnad om att begränsa utrymmet (bur kan vara en jättebra lösning för en del hundar!) och börja med träningen från "signalerna" du ger ut om att du ska gå. Jag har en tik som lider av separationsångest, hon var fyra år när jag fick henne och hade aldrig varit ensam en minut, och för hennes del funkade det absolut inte att vara borta så mycket som fem minuter i början. Det handlade om sekunder ensam innan hon fick panik.

Om möjligt kan du även se till att tiken faktiskt får positiva associationer till att du går. Min tik är väldigt matmotiverad. Jag har ett par kongs hemma som jag lägger i lite potatismos och hundmat i och sedan fryser. När jag går ger jag henne en sådan, och det håller henne sysselsatt i ca en halvtimme.

När jag började träna gav jag henne kongen, gick ut genom dörren, och kom sedan omedelbart tillbaka in och tog kongen ifrån henne. Sedan utökade jag sakta, sakta tiden med ett par sekunder till per gång, sedan någon minut, några minuter osv och tog alltid kongen precis när jag kommit in. Det funkade för henne, nu sätter hon sig direkt på sin säng och väntar på kongen (som hon bara får när jag ska gå ut) när hon ser att jag tar på mig mina skor och jacka.

Målet är att alltid komma hem innan hunden faktiskt blir orolig. Du kommer själv att upptäcka hur snabbt du kan gå framåt med just din hund. Om du kommer tillbaka till en ylande hund, gå då tillbaka ett par steg i träningen och jobba upp igen. Ibland kan du också gå tillbaka tidigare för att lära hunden att du inte kommer att vara borta längre och längre varje gång.

Det finns ett jättebra häfte på engelska om just separationsångest, om du vill ha mer information. Det har även en steg-för-steg guide som kan vara användbar (www.amazon.co.uk/Ill-Be-Home-Soon-Separation/dp/1891767054)

Glömde säga att hunden inte måste lida av separationsångest för att man ska ha nytta av häftet, det funkar vid "vanlig" träning också men man kommer antagligen att kunna gå igenom stegen snabbare.

Vet inte hur aktiv den här tråden är eller om någon av ovanstående författare fortfarande finns på forumet, men jag gör ett försök.
Har just införskaffat en 10-månaders valp som omplacerades på uppfödarens uppmaning. Detta delvis på grund av att de tidigare ägarna misslyckades kapitalt med ensamträning, eller helt och hållet struntat i det.
Så nu har vi en hund som är underbar på många vis, men som drabbas av panik så fort han blir ensam.

Min undran är hur ofta man kan utföra träningsmomenten. Med andra ord, hur länge bör jag vänta från det att jag lämnat hunden ensam tills jag kan göra det igen?

 När det gäller det begränsade utrymmet så har jag lite problem. Hans favoritplats är i hallen, där han kan se ut genom fönstret bredvid dörren. Vi har ett utrymme under trappan där vår förra hund trivdes enormt (lite Harry Potter-style), men den nya hunden har stuckit in huvudet där och sedan dess inte varit i närheten av det stället.

Det känns som att det lilla utrymmet vore utmärkt för honom att "trygga" in sig i, men hur uppnår man det?

Hoppas att någon kunnig snappar upp det här, tack på förhand.