skäms för min förlovningsring

Jag förstår dig! Det är ju jobbigt när man blir besviken över saker som inte blev som man föreställde sig. Just förlovning och bröllop är ju sådana tillfällen som man kanske längtat efter och drömt om länge och då känns det ju jobbigt när det inte blir som man tänkt.

Det verkar som att din man köpt ringar utifrån vad han tycker och inte efter dina önskemål. Ingen av er har ju rätt eller fel egentligen utan det handlar ju bara om olika åsikter. Själva gjorde vi så att vi handlade ringarna efter själva frieriet eftersom vi nån gång hade kommit överens om det innan. Jag visste inte alls vad jag ville ha ens när jag friade till min man.

Nu finns det ju egentligen bara två vägar och gå och det är att:

1. Förlåta och acceptera. Bestäm dig för att bli nöjd med ringen du har och sluta skämmas för den.

2. Gör något åt ringen. Sätt in stenen och förklara för din man att du vill att ringen ska se ut sådär. Förklara att du förstår hur han tänker men vill ändå själv vara med och bestämma eftersom det är din ring och något som du ska ha på fingret (förhoppningsvis) resten av livet.

En idé är ju att sätta in en sten på t ex årsdagen av förlovningen, så blir det lite symboliskt.

(själv har jag bling bling i _båda_ ringarna och tycker att det är snyggt! Det gör man ju precis som man vill med tycker jag!)