skäms för min förlovningsring

Guldsmeden kommenterar.

Jo jag är guldsmed och kan vara generell i frågan.

DET VIKTIGA MED EN FÖRLOVNINGSRING ÄR.
:Att du tycker om den och vill bära den oavsett vilken smak du har.........
:Att den tål att användas, tanken är att ringen skall användas varje dag, kantmönster och sådant slits ut snabbt och blir fult.
:Skall man ha stenar så bör det vara en hård en. Allt utom diamant repas om man använder det varje dag. Och en repig sten dör och tappar sin lyster.

Det är det enda som är viktigt, sen om det är järn, platina, brons, silver, rött, vitt, blått, gult, eller purpurfärgat guld. Spelar ingen roll. Man kan har CZ eller diamanter eller vad man vill i. Jag har gjort alla tänkbara varianter.
2 personer kan ha helt olika smak, och därför ogillar jag tanken på att man måste ha matchande ringar. Känns lite som husvagnssemester tycker jag. Likadana träningsoveraller liksom. Man skall själv trivas med ringen.

Köpa 2 för 1. Är det främsta lurendrejeriet. Man betalar egentligen för båda. Bara det att den man betalar för kostar dubbelt så mycket. Verkar funka iaf, men sånt håller jag inte på med.

Tycker att det var bra gjort att köpa en sten och modifiera ringen, inget fel med det. Det är du som skall ha ringen så då får du bestämma hur den skall se ut.

Min sambo fick själv välja diamanten, men jag stod för designen. och våra ringar liknar inte varandras ett dugg. Men vi gillar dom.

Jo det stämmer ju precis. Men det är väl inte det som är själv grundtanken. Men man måste ha respekt för vad man har för ekonomi. Man uppgraderar eller byter, smälter ner och gör om. Lägger till eller tar bort.

Ofta har jag gjort en ringskena som även kan ta diamanter eller andra stenar. Och man fyller på.

Många människor anser också att ursprungsringen är helig och vill sällan göra om den. Det är liksom den ringen som är den riktiga på sätt och vis. Så jag brukar försöka få med den på något sätt i den nya ringen.

Mycket snack om.. Att det handlar om kärlek och inte ringen i sig.. Jag måste ju helt klart säga att om man är så kär att man går och funderar på att gifta sig med damen i fråga så vill man väl "aim to please" liksom. Jag luskade bra länge innan jag vågade mig på att tillverka en ring till min blivande fru. Hon fick välja diamanten själv dock. Men visste inte hur och när.
Så i mitt fall fick jag ta reda på vilken färg och material, ungefär vilken design, storlek och sånt.

Och sen ett väldigt romantiskt frieri. Bokade in oss på Hestravikens värdshus och hyrde spa anläggningen, lyckades smuggla med mig champagne och ringarna och friade i en jacuzzi. Kostade mig en bil, men det var det värt.

Hade hon önskat sig en silverring eller mässingsring eller vad som helst så hade jag självklart skaffat det. För där ligger väl kärleken i så fall, iaf när man friar tycker jag. att man har tillräckligt med gehör och att man kan visa det genom en så liten handling.
Drömringar kan kosta mycket pengar, så det kan ju vara smart att planera det lite grann. :)
Tycker fortfarande att det är rätt av TS att skaffa sig en diamant om hon nu vill ha det, hon svarde ju ändå ja på att vlja gifta sig.
Min sambo vill ha en naturligt rosa 2ct hjärtslipad dia i sin vigselring, luppren dessutom. Och där kunde jag säga in your dreams, den kostade 4,5 miljoner. Får ta en safir istället. men en snygg ring kommer det att bli det med..

All lycka

*suck*
Hur svårt kan det va?
Som en del underfundiga skrivit, köper man något till den man älskar som man vet att han eller hon inte tycker om? Vad är det i så fall som är kärleksfullt med det? Många vill inte ens ha någon ring, det får man ju acceptera det med. Ringen är inte en symbol för kärlek, vem har någonsin trott det? Det är endast en symbol för att man går i giftas tankar. Att man sen vill att den ser ut på ett visst sätt är väl fullt naturligt. Alla tycker inte samma saker är snyggt. Men om man verkligen älskar och bryr sig om sin tilltänkta så är väl det något att ta med i beräkningen. Eller??

Alla har sin egen budget. Finns inga fördomar för det. Man tycker det är olika viktigt vilket framgår tydligt av tråden. En del sparar länge, en del tar lån, en del tycker det räcker med 100 kronor och vissa skulle inte nöja sig med något under 5ct. Alla är väldigt olika. Vilket jag tycker är suveränt. :)