Hur ska jag lära mig att tala inför grupp?

Hej!

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag var själv nervös inför muntliga föredrag. Jag tränade framför en spegel hemma och tränade också framför mina föräldrar och mina närmsta vänner. Det är också viktigt att man känner sig påläst på det man ska prata om, annars blir ju det en osäkerhet i sig. Pröva ta en overheadapparat till hjälp där du kan skriva stödord, kopiera bilder och liknande. Samma stödord har du sedan i ett block som du håller stadigt med båda händerna (så slipper du bekymra dig för vart händerna tar vägen). Drick vatten innan. Har du en overheadapparat till din hjälp och vill sitta ner så går ju det bra att ta en stol och sätta precis bredvid apparaten. Då kan du ju sitta och peka samtidigt som du pratar.
Jag hade en period på gymnasiet framför allt där jag avskydde detta med muntliga redovisningar. Men ju fler gånger man gör det desto mer erfarenhet skaffar man sig. Man måste jobba med att våga, men det är svårt. Jag gjorde till slut så att jag ställde mig inför hela klassen innan mitt föredrag och sa att jag är skitnervös inför detta, men jag gör det i alla fall. Det gick hur bra som helst, fast svetten rann.
Idag jobbar jag som lärare och tvingas stå i den positionen varje dag, det går jättebra. Jag känner igen mig i många av mina elever som har samma skräck som jag hade och vi arbetar på ett speciellt sätt inför muntliga föredrag där vi använder oss av just overhead.

Vet inte om jag var till nån hjälp, men jag önskar dig i alla fall lycka till!

Kram Skorpan

Men grejjen är ju den att jag är inte nervös innan och jag är så förberedd som det bara går..
Jaja jag ska inte haka upp mig på denna incident utan ta nya tag och hoppas att nästa går bättre..

Man kan försöka fästa blicken vid en punkt bakom de som tittar, istället för att titta direkt på folket, så kan man liksom låtsas att det inte finns några där, eller att de är en "odefinirbar massa". Det brukar jag göra.

Jag brukar också gärna ställa mig därframme en stund innan jag börjar prata. Ta fram mina papper, förbereda overheaden osv i lugn och ro. Då får man en stund att fokusera sig, slappna av och vänja sig vid att stå därframme.

Sen försöker jag tänka att de i publiken vill mig väl, det enda de vill är ju att veta vad jag har att säga. Sedan är det ju kanske hälften av dem som är helt ointresserade också, men de brukar jag skita i, försöka ignorera att de inte lyssnar.

Att vara väl förberedd är det bästa tipset tycker jag. Vet du exakt vad du talar om, och inte behöver vara beroende av dina anteckningar är redan hälften vunnet!

Sen ska man komma ihåg att ta tid på sig - tala långsamt, ta små pauser mellan styckena. Det hjälper andningen för dig själv ( så att du inte svimmar eller blir yr), samt att det är lättare för åhörarna att följa med!

Blir man sedan yr ändå, kan man gå till ett bord, och lite nonchalant sätta sig/luta sig på det en stund medan man fortsätter tala. Stolar funkar inte, då de är för låga - publiken vill ju se dig hela tiden.

Ett annat tips är att försöka få publiken lite aktiv. Ställ frågor till dem - Vad tycker du om dethär? Har ni tänkt på saken förr? Vad associerar du till då du hör...? Osv. Tvinga dem att svara!

Är man rädd för sprucken eller pipig röst kan man testa med att tala i ett aningen lägre tonläge än vanligt - samt öka volymen! Det hjälper!

Till sist, tänk på att du inte är ensam om att vara i den situationen! Speciellt i skolan är det ju troligt att alla måste hålla presentationer, inte bara du. De andra vet precis hur det känns!

Och ja, öva öva öva. Ju mer träning man får, desto bättre går det!

Låssas att dina lyssnare/åskådare är nakna!

Jag har inget tips egentligen. Har LIDIT av detta länge. Det som hjälpt mig är Inderal. Hjärtmedicin, beta-blockerare. Fick det från början pga panikångest.
Det är ingen permanent lösning med läkemedel men för att klara av enstaka "viktiga" framträdanden, varför inte.

Mina tips:
* ju mer övande, dvs ju fler gånger där framme -ju bättre
* öva högt för dig själv hemma. Gör jag alltid om det är nåt viktigt. Flera gånger. Då kan du staka dig, ta pauser och hitta formuleringar bäst du vill. Det gör att vissa ordkombinationer, formuleringar, fastnar i huvet, och kommer spontant när du väl står där framme. Du behöver tänka mindre på sånt då väl står där framme. Bäst är också om du har möjlighet att öva själv i den sal där du ska prata.
* se till att vekligen kunna det du ska prata om. Inte bara exakt det du ska säga. Det ger stabililtet och självförtroende. DU är bäst på det DU ska säga!!! Du är proffs! Inte åhörarna.
* starten är a.o. Börja med ett djuot andetag, och sen en helt inövad (ord för ord) sektion, så du får en bra start.
* peppning: tänk dig hur du tänker som åhörare. Hur mycket bryr man sig om nån säger fel ex? Och tänk, det är OK att var nervös. Det brukar alla vara. T.o.m politiker som Anna Lindh ex. Inte hur mycket nervös som helst är bra så klart, men lite ökar bara skärpan.
* lätta upp stämningen med en kul gubbe som säger nåt i en pratabubbla, på en OH eller så ex, eller ta med nån symbolisk bild som gör att publiken tycker det är kul och lite udda. Det tar fokus från dig lite grann och gör situationen mindre allvarlig. Och det gör inget om du skojar till det kring bilden (om det nu inte är dödsallvarliga saker det handlar om förstås ) Försök låtsas som om du pratar med en kompis och har lite kul. Gör inte FÖR mycket av skoj bara!!

Det var det jag kom på nu. Jag tillämpar alla dessa saker när jag håller föredrag.

Lycka till!

Efter att ha läst lite om panikattacker inser jag att jag förmodligen har social fobi :-O
Att det inte var normalt har jag väl själv insett men man har ju alltid fått höra "Det är väl bara att gå fram och göra det alla är ju nervösa".
Har ju även sen ett tag tillbaka väldigt svårt att prata i telefon och ringer inte ens till mina föräldrar. Att de kunde ha en koppling till scenskräcken hade jag inte en tanke på!!

Tack så jättemycket för era tips men det som känns så tungt är ju att jag testat nästan allt det där.

Ska prata med min läkare på MVC nästa gång jag kommer dit.

Kramar

Usch ja, det där problemet har jag också. Det känns som om hjärtat sitter i halsgropen och att alla ser hur hårt o fort det slår. Blir svettig, ibland kan jag även stamma.. *pinsamt till max* Jag skakar i hela kroppen, kan inte andas, torr i munnen och tillslut svartnar det..
Hela mitt liv har jag lidit av detta o det har tyvärr tagit på mina betyg eftersom jag antingen inte vågade säga ngt eller så smet jag undan. Jag går och pratar med en om detta och hon säger som JosenfinU säger att ju mer träning desto bättre blir det... Behöver inte vara en jättestor folkmassa, kan bara vara jag + 2 andra i rummet o då blir jag knäpptyst o osäker. Känns som om jag ska gå sönder av alla känslor som sväller upp. Men, jag är envis o försöker träna mig.. Går dock inte bra o inga framsteg.

Jag var på mammaträff förra veckan, med 5 andra i rummet, då skulle vi bara berätta om hur graviditeten har varit o så. Det kan man ju, man vet allt utan o innan till men det hjälpte inte, trodde jag skulle svimma.
Jag glömde bort hur min graviditet varit osv.. Allt blev bara blankt!

Känns nästan som om man är ett hopplöst fall ibland! *småler*
Om du vill skriva o prata lite om detta så gör gärna det. :)

*kramar* /Mica.

Mica

Låter kanske dumt men gud vad SKÖNT att jag inte är ensam!!
Jag tyckte själv att jag hade blivit bättre men idag tog jag ett enormt steg tillbaka. Inte tillbaka till noll utan ända till minussidan. Men jag tog mig trots allt igenom hela redovisningen och det är jag iaf stolt över.

Nej nu är det dags att söka hjälp för min del tror jag, det börjar ta alldeles för stor plats i min vardag!