Snabba förlossningar

Många verkar tycka att förlossningstiden ska räknas från när man börjar få regelbundna värkar.

Riktigt så enkelt är det inte för alla, förlossningar kan se ganska olika ut.

I mitt fall gick vattnet 09.45. Jag ringde in till förlossningen, och vi kom överens om att jag skulle komma in för kontroll kl 14.00 för kontroll eftersom jag inte hade värkar utan bara hade haft ett par sammandragningar innan.

Under förmiddagen blev sammandragningarna lite starkare, men de var fortfarande oregelbundna. Strax före 13 började jag packa ihop på jobbet, 13.05 åkte jag därifrån. I bilen började det bli lite jobbigt, då började sammandragningarna komma mer regelbundet. Klev in på förlossningen 13.20, några minuter senare undersökte de mig och strax därefter började krystvärkarna. DE var regelbundna och gjorde ont, men hade jag väntat till dess med att åka in hade jag fått föda i bilen, eller på jobbet, eftersom pyret föddes 13.55

De flesta har nog regelbundna värkar som är så kraftiga att de kan räkna från "första värk", men långt ifrån alla. Om jag ska räkna från första regelbundna värk så kan jag bara räkna krystvärkarna, vilket var ca 10-15 minuter totalt, så personligen räknar jag från när vattnet gick.

Angående funderingar över hur nästa förlossning blir:

Jag väntar andra barnet, och i början av graviditeten var jag rädd för att det kanske går ännu snabbare andra gången, att jag kanske inte ens kommer hinna in, etc. Vi har inte långt till förlossningen i Västerås (bor i Köping), men det kommer att vara kallt och troligen halt på vägen eftersom jag har BF i januari, vilket gör att det inte bara är att köra som en blådåre. Dessutom bor barnvakten en timme bort.

Det jag har gjort för att komma över skräcken är att jag satte mig ned, gick igenom de scenarion som skrämde mig mest och hur vi ska kunna lösa de problem som kan tänkas dyka upp. Att gå igenom och göra upp planer för hur vi ska hantera problem när/om de kommer gör att jag känner mig mer förberedd, och jag är inte alls orolig nu för att det ska gå fort. Antingen hinner vi eller också hinner vi inte. Den oro som finns kvar är smärtan, hur hanterar man den? Å andra sidan hade jag enbart lustgas förra gången, och även om det skulle göra ont så finns det ju gott om kvinnor som överlevt utan smärtlindring vid förlossningar, så det gör nog jag med om det nu skulle bli aktuellt