Ung familj med obotlig cancer, finns det fler?

Ja, min man (vi har gift oss) har opererats och allt har gått bra. Han är fortfarande kvar på sjukhuset men beräknas kunna komma hem på söndag eller måndag. Kirurgerna trodde att man lyckades få bort allt men det fanns ett litet frågetecken och därför ska en ny MR göras om 6 månader. Dessutom får vi ju svar om lite drygt en vecka på vad det rör sig om för tumör mer exakt, hur elakartad den är....
Man känner en viss lättnad över att operationen har gått bra, men samtidigt inte, för det närmar sig ju att få veta prognos etc....fy fan..jag tänker ständigt på hur jag ska klara mig ensam med två små barn.

Vi gifte oss p g a beskedet. Vi har pratat om giftermål länge men aldrig kommit till skott. Min man tyckte väl att det inte behövdes nu innan operationen, men jag kände att vi behöver ta det säkra före det osäkra och gifta oss före en stor hjärn-operation. Så det fick bli rådhuset, och allt blev jättebra. Det var bara vi två, på kvällen gick vi ut och åt en 5-rätters middag.

Ts,
tänker ofta på dig.
Hur har det gått med röntgen-svaret?

Vi har inte fått reda på något ännu. Vi inväntar en kallelse för att få träffa min mans neurolog. PAD-svaret ska vara klart nästa vecka.

Skönt att ni har fått positiva besked.
Idag har vi varit iväg och träffat ett par kompisar. Jätteskönt att komma hemifrån och göra något roligt för en gångs skull. Det avdramatiserar det hela litegrann.
Men dagarna består ändå av en kamp för mig, man åker in och ur oron hela tiden.
Hur är du som person? Är du trygg i grunden och har en bra bas att stå på?

Med en bra bas att stå på så menar jag trygghetsmässigt, att man är trygg i sig själv etc.
Själv var min barndom rätt så otrygg många gånger, och när jag träffade min man så fyllde han mitt hålrum av otrygghet. Han gör mig trygg. Nu när detta inträffat med min man slår det extra hårt mot mig. Det är precis som att meningen med mitt liv är att vara ensam, och stark. Så har det alltid sett ut.

Jag låter lik dig i många hänseenden. Jag är också kontrollmänniska, ligger steget före hela tiden. Svårt att leva i nuet. Jag förstår precis vad du menar med att det enda roliga är att jobba.
jag längtar efter att få börja jobba. Komma ut och vara för mig själv ett par timmar. Jag undrar hur fasen jag ska orka med barnen om jag blir ensam. Hur är dina barn? Mina barn är rätt så krävande, stora tjejen har en extrem vilja och får vredesutbrott som inte är av denna värld emellanåt. Lilla tjejen vaknar mellan 4-5 på morgnarna.
Livet känns helt misslyckat för tillfället. Det finns ju ingen framtidstro alls. Man försöker hålla skenet uppe.
Är du troende? Det är inte jag.

Glömde skriva att jag också är väldigt, väldigt realistisk. Jag hymlar inte med någonting. Jag är extremt öppen som person, tycker att man ska prata om allt. Om jag är stark psykiskt, både ja och nej tror jag. Nånstans ifrån får man väl kraft, man klarar ju av dagarna trots allt. Men många gånger tänker jag att om min man dör, så kommer det gå åt skogen med mig och mina barn. Det kommer inte bli någon ordning på nåt, barnen kommer bli ouppfostrade och otrygga etc. Jag är nog lite av en pessimistisk person många gånger, tyvärr.

Jag är verkligen en familjemänniska. Älskar familjelivet, göra utflykter, traditioner. Jag vill att mina barn ska få den trygghet som jag själv aldrig fick riktigt. Jag är tex väldigt glad att barnen har varandra, har ett syskon. Jag var väl egentligen ett ensambarn, min syster är 9 år äldre än jag och flyttade hemifrån tidigt.

Otroligt, att ni bägge växt upp utan era pappor och så händer detta....jag och min man har alltid sagt att vi är så lyckligt lottade som har alla våra föräldrar vid liv, och dessutom är de inte skilda. Och så händer detta.

Hur har du och din mans relation sett ut? Hur länge har ni varit tillsammans?
jag och min man har varit tillsammans i 11 år nu. Jag var 20 år och han 22 år när vi träffades. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vi är verkligen sammansvetsade, och delar allt i vardagen. Klart man bråkat mycket genom åren, men aldrig att vi skulle skiljas åt någon gång. Det skulle vara vi livet ut.

"Symtomen" från min otrygga barndom har just varit hypokondri, katastroftänkande och ibland ångest. Jag har alltid föreställt mig att det värsta ska hända. Så det blir samma för mig, ödet skrattar mig i ansiktet. Jag får liksom vatten på min kvarn i hur jag har tänkt under åren. Det är precis som att min barndom har varit en förberedelse för detta. Helt sjukt.

Hur har du fixat barnvakten? Vad betalar du?

Vilken sorts mamma är du? Är du en sådan där pysslig och fixar-mamma? Är du driftig?
Jag är nog ganska bekväm av mig. Orkar inte dra igång för stora projekt, tycker att barnen är så små än. Känner mig lite hämmad av barnen. Tänker ofta: det gör vi sen...när dom är större osv. Tex gå på restaurang, cafe, åka och bada ensam med bägge etc. Men tids nog blir man väl tvungen...

Får jag lov att fråga vilket ekonomiskt stöd du kommer få pga livförsäkringen?

Jättebra tips med grannar.se 75 kr/timmen kan man ju ha råd med.

Min man har också livförsäkring genom jobbet som vi kollat upp. Jag får 200 000 kr i så fall.

Jag är inte precis om mig och kring mig för tillfället. Utan jag är mer sådan att jag håller mig inomhus, i min lilla kokong. Är rätt tråkigt men jag får tiden att gå. Sitter mycket vid datorn. Igår fick jag i alla fall upp julgardinerna och städade och då känner jag mig stolt.
Har liksom ingen lust för att hitta på så mycket annars ensam.

Jag håller med, det är jätteroligt att hitta på saker med stora tjejen. Medan den lilla förstör. Blir skönt när den yngsta blir som den äldsta, att slippa blöjor, sovpass på dagen, matkladd etc.

Förresten, hur stor lägenhet/radhus ska du flytta till? Vi bor i en 4.a just nu. Skulle gärna vilja bo kvar. Bara man fixar det känslomässigt. Borde man inte kunna få bostadsbidrag? Även ifall man har en saftig slant på banken? Tycker inte att dom ska kunna kräva att man ska bosätta sig i en 3:a. Har ingen lust med att sova i vardagsrummet precis.

Idag har jag kontaktat mitt jobb och ska börja jobba 50 % fr o m årsskiftet. Hoppas verkligen att jag fixar det, och att man inte befinner sig i chockfas då längre. Blir dock fruktansvärt jobbigt med allas frågor, jag arbetar som sjuksköterska på en stor arbetsplats.

Av en händelse sprang jag på rektorn på dagiset igår, hon sa att min äldsta dotter får behålla sin heltids-plats. Helt underbart.

På fredag ska vi på begravning....jippi. Min mans mormor gick bort dagen före min mans operation. Kommer kännas otroligt kymigt, ödet fortsätter skratta åt en.

Disney on Ice var ett bra tips. Ska ta till mig det också.

Ja vi har fått dispens för stora tjejen att gå heltid. Hon har gjort det nu sedan operationen, och får nog fortsätta göra det hela våren.
Jag kommer jobba 50 % samt vara föräldraledig 50 %. Min man ska göra likadant. Jag tror att han orkar det nu när stora tjejen får vara på dagis.
Jag har bara varit sjukskriven nu i 2 veckor. Bryr mig inte om att förlänga den mer. Så går på föräldradagar nu istället.

Nu ska jag googla på omställningspension och barnpension.

Detta kan vara till hjälp i framtiden ifall man vill.

www.enkorna.nu
www.vimil.se

pbb.forsakringskassan.se/bob/sjalvbetjaning/pbbp/familjUppgifterIn.do

Det verkar som att man kan få bostadsbidrag även då man har en bostadsrätt. Kolla på försäkringskassans hemsida.

Ja, det kan vara så.
Jag skulle få 600 kr. Tjänar 23100 kr/mån.

Vad toppen med dina försäkringar via jobbet. Är det genom ditt fack eller bara vanliga försäkringar ändå?

Vår hyra ligger på 6600 kr. Dessutom tillkommer räntekostnader på ca 1500 kr. Så det blir en rejäl månadshyra.
Den senaste tiden när jag varit föräldraledig har jag varken varit med i facket eller a-kassa. Hoppas det inte har någon betydelse. Har iallafall gått med nu. Det borde ju kunna finnas försäkringar som täcker upp utan att ha med fack/a-kassa att göra.

Lilly mama: det lät som en bra idé att skriva lite dagbok om sina tankar etc. Ska ge detta som förslag. Har även filmat lite idag med den vanliga kameran. Har ingen filmkamera, men det får duga ändå.