Hårdare uppfostran?
Hej!
Ska börja med att förklara min situation i korthet:
Träffade en fantastisk tjej för 3 år sedan, och sedan 6 månader tillbaka lever vi tillsammans i en lägenhet (hyresrätt) i en förort. Hon har två barn sedan ett tidigare förhållande, tillsammans med en man som (i mitt tycke) inte är bra för barnen. Det är inte att han utnyttjar ungarna eller nått sån't, men hans uppfostran är för passiv, han verkar inte sätta upp några fasta gränser för vad barnen får eller inte får göra, vilket resulterar i att det skapas mycket kaos i deras omgivning, med våldsamma lekar och en allmänn oreda runt dem. Det var även på grund av hans förslappade tillvaro som min sambo slutligen lämnade honom, efter att hon fött Barnen så insåg hon att hans livsstil inte var lämpad för barn, då den även innefattade ett mildare drog-missbruk, som idag för visso har gått över (vad vi vet).
I min yrkesroll (inom militären) och även efter att ha uppfostrat väldigt strängt och med tydliga regler så vet jag att sån't formar ett barn till att vara medveten om vart gränserna går och lär en att respektera dessa, vilket är av stor nytta när man som ungdom ska fogas samman med vuxenvärlden, och det är här jag är rädd att Barnen kommer att få problem, eftersom dom är vana vid att aldrig bli tillsagda, eller nekade något som dom vill.
Jag och min Sambo har barnen ungefär varannan vecka, men förhållandet känns mer och mer ansträngt ju längre det går, då jag vill lägga mer vikt vid att få barnen att lära sig leva med klara regler och "rätta in sig i ledet" för att använda ett militär-uttryck. Min Sambo menar dock på att det är viktigt för barn att få känna sig fria, och tillåtas utforska omgivningen på det sätt dom känner som lämpligt, och att man inte ska försöka "styra" dom så mycket utan dom kommer att hitta rätt av sig själva. Detta är ju dock, som ni säkert också förstår, fullkomligt nonsens, barn som inte har några regler växer upp utan ambitioner och kommer aldrig att rätta sig efter någon lärare, eller arbetsgivare i framtiden.
Självklart spelar det även in en del att jag "bara" är bonuspappa och dessutom borta en del i mitt yrke (militär), så det är inte speciellt mycket tid jag får med barnen, och då kan det kännas ansträngt för dom att behöva lyssna på mina tillsägelser och uppmaningar när dom gör fel, dom undrar nog lite vem jag är och vad min rätt att försöka bestämma över dom är.
Det är väl lite det jag undrar över också, är det verkligen okej för mig att försöka styra över barnen så här, och isåfall, hur långt får jag sträcka mig? Har hittils satt upp tydliga tider för när barnen ska gå och lägga sig, samt sagt ifrån på skarpen då lekandet går överstyr och förvandlas till ett ofokuserat skrikande och stök. Men skulle vilja göra mer också, som att straffa barnen när dom inte sköter sig, för att gjuta in vetskapen i dom, att om man gör fel så får det konsekvenser.
Samt, hur ska jag få min Sambo att förstå att min vilja att uppfostra barnen efter mina regler och åsikter inte är av ondo, utan av kärlek, eftersom jag faktiskt känner väldigt starkt för dessa barn?
Tacksam för alla Tips och Råd, ber om ursäkt om inlägget blev lite långt.