Lite hyfs och uppfostran

Hej!

Jag tycker verkligen ni har rätt till andra "regler" i ert hem än vad mamman väljer att ha i sitt. Låter hemskt att din kille inte står bakom dig i dina önskemål. Jag är bonusmamma till en 9-åring och det är alldeles omöjligt att ha en dialog/samarbete med hennes mamma så jag och min man(barnets pappa) har helt kört på spåret "Hos oss funkar det såhär".

Det funkar oftast jättebra, och om dottern ifrågasätter något "tråkigt" hon behöver göra hos oss brukar vi belysa någon av de skojiga saker vi ser till att hitta på emellanåt...som hon aldrig får göra hos sin mamma.

Jag tror dock det är svårt att införa regler i den åldern om ni inte också inför annat positivt. -Ökad månadspeng, göra saker med dom (shoppa med tjejerna, gå på spa eller annat mys). Och det är ju SUPERVIKTIGT att pappan och du är en enad front. Tofflar man för barn, oavsett ålder, så mår barnen dåligt av det i längden. ALLA barn mår bra av struktur och regler i måttliga mängder.

Vad gäller "sitta fram i bilen" är vi dock fortfarande oense ;) Pappan verkar tycka det är orättvist att hon ska sitta ensam bak -men heee reee guuud! :)

Hoppas det var till lite hjälp

Vad bra att man kan vara till någon hjälp. Jag kom på en till grej. Kanske kan ni tillsammans börja skriva på något forum (typ här) och fråga "allmänheten" vad de tycker är OK för barn.

Om din man får läsa att 99% tycker det t.ex är galet att en 13-åring får pierca sig så kanske han orkar stå emot barnen och mamman.

Jag hoppas att du får en bättre relation till dina styvbarn. Ibland kommer jag in i en "ond cirkel" med min bonusdotter...jag är inte hemma på några kvällar...hon slutar lyssna på mig...jag börjar tycka illa om henne (på riktigt önskar jag att hon inte skulle finnas) och skäller mer...hon lyssnar ännu mindre för att jag bara är tråkig.

Då brukar jag bryta cirkeln med att göra någonting positivt, vilket oftast är lättare för mig att göra när pappan inte är med, dvs att vi "tjejer" hittar på någonting. Så vips är jag poppis igen och har rätt att lägga mig i uppfostran.

Man behöver inte älska sina bonusbarn...men livet blir så mycket enklare när man tycker om dom :)

(Gud vad jag surrade nu, vet inte riktigt vad jag försöker få fram, det är nog för att jag har såååå mycket tankar om det här :))