Lite hyfs och uppfostran

Hej!
Jag träffade min underbara kille för ett och ett halvt år sedan och på köpet fick jag 3 barn på 7,11 och 14 år. Jag har 2 barn som är stora nu, ena har flyttat hemifrån och den andra går i gymnasiet. Vi har samtliga flickor.
Mitt stora problem är att vi har så olika syn på uppfostran! Mina barn har haft en matlagningsdag och en diskdag i veckan, och att de får hjälpatill med olika saker. De har haft lite regler att inte sitta framför datorn och tv n för mycket. Inte läsk till maten utan mjölk, att lyda och reskpektera andra osv.
Min killes barn har aldrig haft regler! De rapar högtoch ljudligt vid matbordet, de gnäller jämt, lyder inte, äter inte vad som helst, de ska bestämma maträtterna, sitter jämt framför datorn/tv.n är överviktiga och får gå och äta jämt utan att fråga först om de får ta glass eller dyl. Jag har en regel att det är vuxna fram i framsätet och barn ibaksätet, det är konstigt för dem! Jag skulle inte låta min dotter på 13 år sova över hos killar, de tillåter de. Barnens mamma vill att 7 åringen ska få köpa en fyrhjuling som går i 70 km i timmen som hon ska använda hos pappan på en liten grusväg som är allmän där det finns grannar som åker några ggr per dag. Jag tycker det är helt idiotiskt! Och min kille kan aldrig säja ifrån, han är alldeles för mesig/snäll, han kommer säkert att köpa den....
Jag orkar inte mycket mera, är det jag som är helt ute med lite regler? Min kille får ofta höra att han är så gammalmodig som försöker att sätta regler och han säjer i sin tur att jag är det... Är det helt fel av mig att försöka att fostra barn så att de vet hur man ska bete sig? Varför får man inte säja nej till ett barn längre?
Hur ska man orka gå vidare med den här relationen? Jag älskar honom, jag vill ju dela mitt liv med honom.