Hur mycket väger jag?

Ah, nej, kanske skulle klargöra: Jag har inte ätstörningar längre. :)

maxomaya - Fördomsfulla också. ;)

nenapena - Tack så mycket. :) Jag är jätteglad för min kropp och mina kurvor, något jag kan säga med stolthet idag.

Det är jätteintressant att läsa era tankar, fortsätt gärna. :) Jag tänkte skriva svaret ikväll nån gång om någon vill ha uppföljning. Men jag försöker att inte blanda mig i tråden i övrigt innan dess, så min stumhet beror inte på att jag dumpat tråden, om någon börjar undra.

banansmoothie - Ger tråden några timmar till, så folk får en chans att komma hem från jobbet, äta middag och ta itu med FL först. ;) Men jag hänger med i kulisserna hela tiden, som du märker med mitt snabba svar. :)

Kan dock tillägga att ingen gissat rätt än, ifall det ger en spinn på tråden.

Ok, jag har ändå 6 sidors gissningar hittills, så jag antar att jag kan släppa lite mer info. ;)

Jag har sk kraftig benstomme, banansmoothie, håller med om att det spelar stor roll. Och precis som moonweb också skriver; man kan inte förneka att kroppsbyggnad och -form också har en massa fingrar med i spelet.

Jag antar att gissningarna kommer börja ändra riktning nu, och att de som hänger kvar runt de gamla 60-snåren missat detta inlägg.

Diskussionen om huruvida ätstörningar verkligen försvinner eller ej är intressant, och jag vet faktiskt inte riktigt vilka sida jag ska ställa mig bakom där. Jag är, som jag skrev, "frisk", men det är klart att jag nån gång ibland tänker på min kropp eller vad jag äter -men då kan man ju också fråga sig vem som inte gör det, ätstörning eller ej? "Dåliga dagar" då man är otroligt trött på sitt utseende har ju alla, även supermodeller. Däremot har jag inte längre något sjukligt förhållande till mat eller är besatt av en viss idealkropp. Jag kan göra en hel lista på grejer jag hade önskat varit annorlunda med min kropp, visst, men det faktum att den/jag är frisk och fungerar normalt väger SÅ mycket tyngre, att den där listan bleknar i jämförelse och, i ärlighetens namn, känns rätt löjlig.

Isabel04 - Inte viktmässigt, men utseendemässigt så spelar det rätt stor roll. Hade jag t.ex vägt 60 kilo så hade mina rev- och höftben sett makabra ut.

Oj, har varit ute en sväng och lämnat tillbaka/hyrt ny DVD-film, handlat och svängt inom en kompis för att hämta en vagga -hade ingen aning om att tråden skulle blåsa upp så mycket. Kul! :D

Och bamsetack till alla er som lämnat snälla kommentarer!

Nej, över halva mitt inlägg försvann ju. :(

Kort sagt: Lämnar mitt svar om ca 30 minuter.

Sista ledtråden: Jag har haft ätstörningar ja, men det handlade aldrig om anorexi eller bulimi och inte undervikt (intressant att det är den slutsatsen många drar av ordet "ätstörning" dock); det minsta jag nånsin vägt är 65 kilo och det var 10 år sedan. :)

Alice - Troligt, inte roligt.

Dags för sanningen: Jag väger drygt 100 kilo (sist visade vågen på 107 kg, jag har ingen hemma så jag kan inte säga mer exakt än så).

Som jag nämnde innan är 65 kilo det minsta jag nånsin vägt, och det var inte under en lång period. Den mest "stabila" vikt jag haft är 90-nånting, så jag antar att jag kommer landa däromkring med tiden. Som mest har jag maxat på ca 160 kilo, och i april förra året genomgick jag en magsäcksoperation. Ni kanske förstår att min uppfattning är lite sned när jag har så stora tal att bolla med, och folk har alltid gissat på att jag väger mindre än vad jag gör (på gott och ont; visst är det kul att inte "behöva" väga 50 kilo, men samtidigt var det alldeles för lätt att ta åt sig och fortsätta gå upp i vikt).

Den här tråden har varit hur intressant som helst för mig, men jag hoppas på att den varit ännu intressantare för er. Allting är nämligen inte som det ser ut. ;)

Zozzo87 - Jorå, jag har en hel bilddagbok. :D Du kan se en sammanfattning på viktresan 2008 här: elio.bilddagboken.se/p/dayview.html&t=1230850801&id=314168141 (väger ca 10 kg mindre än sista bilden på den länken, nu)

Vill du/ni se fler är det bara att bläddra bakåt till respektive månad. :)

Mandragora - Tack, det gjorde jag så gladeligen, så. :) Dels för att jag gillar att kasta in småstenar i maskineriet och få folk att stanna upp och tänka till lite, men också för att det här med kropp och kroppsuppfattning är en hjärtefråga för mig. Kan jag kombinera det -desto bättre!

Avium - Jag håller precis med. Alla är vi olika; vissa ser ut att väga mer, andra mindre (och då kan man ju också ställa sig frågan hur en person ser ut när h*n ser ut att väga precis så mycket som h*n faktiskt gör ;)).

Vad kul att tråden lever vidare. :D Om nu bläddrar bak till sidan 15/inlägg 147 så ser ni mitt svar, om ni är nyfikna.

Visst är det lustigt hur olika man kan se ut, och troligtvis hur mycket annorlunda NI ser ut i andras ögon? :)

mamman2008 - Jag är nöjd med min kropp, det jag går ner numer är inte mycket, eller snabbt, och inte på grund av någon diet eller viktbesatthet, utan för att jag helt enkelt magsäcksopererats. Men jag hade lätt kunnat stanna i den här vikten resten av mitt liv, om jag fortsätter må så bra som jag gör nu (iom min operation har jag fått ta rätt mycket och djupgående tester senaste året, och alla värden är inom normalkurvorna). :)

Carnies - Finny? Vad är det? Jag tränar inget just nu (förutom promenader och annan vardagsmotion), men jag vet att jag har en bra grundstyrka från när jag brukade gå på gym. Startar på höga vikter och trappar upp snabbt, så jag har lätt att lägga på mig i muskelvikt. Men som sagt, just nu är min träning nästintill obefintlig.

LoveLucy - Vi finns i det dolda. ;) Vore kul att veta om det är ett vanligt fenomen eller ej, eftersom vi ser mindre ut än vad vi är så är det ju svårt att gissa sig till utan att veta.

Suzisuze - Kul med sån aktivitet fortfarande. :D Har uppdaterat startinlägget nu med vart man kan hitta svaret; sidan 15/inlägg #147. :)

Ett STORT OCH VARMT TACK till er som sagt en massa snälla saker, förresten! Jag är hemskt dålig på att ta emot komplimanger och väljer hellre att blunda och/eller bolla tillbaka. Men efter så himla många fina ord om mig och min kropp så börjar jag känna mig hemskt otacksam, förlåt. Så: tack tack tack tack och tusen åter tack; ingen nämnd, ingen glömd!