Tillväxthormon

Min dotter behandlas med tillväxthormon sedan snart 2 år tillbaka. Hennes slutlängd skulle, utan behandling, hamnat på ca 145. Idag ligger hon på 155 kurva lite drygt. Hon har svarat jättefint på behandlingen och jag som själv är 140 är mer än överlycklig över detta. Det är inte roligt och vara så här kort. Även om jag precis som min dotter, är alldeles proportionellt byggd så är det inte kul. Varken min dotter eller jag har kunnat diagnostiserats. Det finns helt enkelt ingen förklaring till varför vi är så extremt korta och vi har inga andra "fel" eller problem som kan förklara det.
Det finns olika anledningar att behandla med tillväxthormon och det finns ett gäng föräldrar här FL som behandlar sina barn.
Jag berättar gärna mer om jag kan och du undrar mer. Annars lycka till!

Jag kan berätta att jag oxå är behandlad med tillväxthormon, en period under tidigt 70-tal och en period under tidigt 80-tal dock utan verkan. Idag finns det obegränsad tillgång med hormon, framställs numera syntetiskt, och hormonet är bättre, mer specialiserat, och biverkningarna är minimal, enl dotterns endokrinolog.
Innan vi fick dottern var vi till uppsala och träffade Göran Anneren, professor i genetik, som ställde en diagnos som senare förkastades av den som först beskrev syndromet, och han bedömde risken för att det skulle vara ärfligt till ungefär 1 på miljonen. Jo tjena. Så mycket för den professuren!
Till min stora glädje, som sagt, så svarar dottern i allfall galant på behandlingen och det har inte märkt några som helst tecken på biverkningar. Vi är till läkaren för kontroll var 3:e månad ungefär. Ibland är det blodprovstagning, ibland inte. Dottern ska göra magnetröntgen av huvudet för att det "ingår" i behandlingen. Det finns många regler för att behandla med hormon har jag förstått och magnetröntgen är ett sådant "krav och regel" för att utesluta tex tumör eller annan missbildning av hypofysen.

Dendertina: Vad tråkigt att du skämdes för din behandling. Det gjorde aldrig jag. Jag har dock själv fått min dos av mobbning och trakasserier i min barndom. Och fortfarande har jag svårt att bli behandlad som en vuxen, känner jag, i vardagliga livet. På anställningsintervju, i affären osv.