När lär sig barn könsroller?

Magnux: Du menar knappast allvar.

Ni andra: Det där bengke säger om tre och ett halvt år låter rätt. Vår dotter är tre år och tre månader, och håller som bäst på att lära sig vad som förväntas av pojkar och flickor. Nu i höst har hon till exempel börjat konstatera "Benjamin är en pojke", "Lotta är en flicka" och "jag är ingen pojke, mamma, jag är en flicka". Att vissa är flickor och andra pojkar har hon inte varit intresserad av eller kommenterat tidigare.

Hon leker nog fortsättningsvis med både flickor och pojkar på dagis. Detta konstaterade en av dagistanterna - jo, det heter faktiskt så, här i Finland - när jag hämtade dottern en dag härom veckan, precis som om det var något överraskande och ovanligt att leka med barn av båda könen. I dag berättade dottern också för första gången att "dom dumma pojkarna inte får vara med och leka". Jag frågade om det inte finns snälla pojkar på dagis också, och det finns det, säger hon. Men däremot finns det inga dumma flickor, för flickorna är alla snälla ...

Detta med färgen på kläderna och olika kläder för flickor och pojkar börjar också vara intressant för vår dotter. Vi har många kläder i rött, men också i andra basfärger, och lite i brunt. För första gången har dottern själv börjat kommentera de kläder jag lägger fram ur ett könsperspektiv: "mamma, inte kan jag ha de där skorna, de är ju pojkskor" (om blå skor för två veckor sedan). Nu har hon ändå använt skorna utan att knota och väljer dem själv ungefär lika ofta som de röda skorna. Hur fortsättningen ska se ut hänger i stor utsträckning på hur dagispersonalen förmedlar könsrollerna, känner jag på mig.

Det är sammhället och vi föräldrar som måste tänka till och ge samma möjlighetar till våra barn oavsett kön.

Var på Mcdonalds och köpte happy meal och de sa inte pojk/flick leksak utan " vill ni ha bil eller dockleksak?" Ett litet ministeg mot att inte förutsätta att pojken alltid vill ha en bil och vice versa.

På fosterstadiet...

Min kusin var på ultraljud för någon månad sedan. De var nyfikna på vad det var för kön, men barnet hade händerna för så det gick inte att se. Då sa barnmorskan:
-Det är antingen en blyg flicka, eller en pojke som gillar att dra i snoppen.

Det viktigaste, som jag ser det, är ju att barnen inte blir begränsade pga av vad råkar ha för kön. Att de vet att de har alla möjligheter och själva får välja vad som passar dem bäst.

Min äldst blir 4 i december och han börjar så smått ta in det här med könsroller. Flickor har hårspännen t ex. Däremot har han inte greppat det här med att flickor och pojkar gör olika saker och förväntas bete sig på vissa sätt. Vi talar aldrig om kön hemma men på förkolan lär han sig ju av de andra barnen.

Tror att många tyvärr börjar printa in det här i sin vardag redan på BB. "Vår prinsessa Emma", med rosa filt och klänning.
Sen, när Emma fyller 1 år får hon en leksaksspis (när storebror får bilar och dinosaurier förstås) och ny prinsessklänning som hon "älskar sååå mycket".

Det trista är inte att vi hamnar i "könsroller", utan att man aldrig får valet själv tycker jag.