Undersökningar av mag-tarmkanal

Jag gjorde gastro och endoskopi samtidigt, eller inte samtidigt, men först gastron och direkt efter det en endoskopi. Jag fick också dricka laxabon innan, fyra liter saltvatten, det var iiiinte lätt att få ned, läkaren skämtade om att det nog skulle vara lättare om man fick äta kräftor till . Han hade själv blivit undersökt, det var ganska skönt att han berättade det för då kände jag mig inte lika utlämnad.
Men det var ingen rolig underökning, gastron gick bra för jag har svaga kräkreflexer så jag stod ut. Däremot gjorde endoskopin väldigt ont vilket jag fick förklarat berodde på de problem jag har och att det då är vanligt att undersökningen gör ont. Så jag fick både smärtstillande, lugnande och lustgas. Personalen var så himla bra och sköterskan som var med lät mig ligga med huvudet i hennes knä och strök mig över håret eftersom jag hade så ont. Så även om det var en väldigt obehaglig undersökning så kände jag mig trygg med personalen och allt runt omkring.

Däremot skulle jag nog inte klara av att göra undersökningen igen, jag vill inte skrämma upp dig, att det gjorde så ont för mig berodde ju på mina problem och att jag får jätteont av luft i tarmen, och de använder ju luft när de undersöker. Sen tog de provbitar både från tarmen och magsäcken och i och med mina problem med magsyran och allt så kände jag mig rätt så mörbultad några dagar.

Men jag kan säga att jag är glad att jag fick mina undersökningar, hälften av magproblemen försvann ju i och med att jag slapp stressen av att inte veta vad som var fel. Nu efter att ha lagt om kosten, undviker en viss sorts mat och äter b12 dagligen (fel i tarmen som gör att jag inte tar upp det) så har jag knappt några problem alls med magen längre

Antingen ett vattenlavemang som man ger direkt i tarmen eller ett visbylavemang (mjölk och honung) som ges likadant. Men det är bara om man bedömer att det inte är tillräckligt rent efter Laxabon. Ibland (väldigt sällan) har vi satt sond genom näsan och ner i magen och gett Laxabon på så vis.

Jag tycker du ska diskutera det här med läkaren eller personalen på endomottagningen när du får din kallelse. Ibland kan man dricka något som heter Phosforal och då är det bara två små flaskor med dryck som blandas i ett halvt glas vatten vardera. Sedan gäller det att dricka massor med vanligt vatten eller mineralvatten rätt så ofta. Vi kör sällan med det eftersom det finns större risk att det inte blir riktigt rent.

Men jag hade en ung tjej en gång som hade jättesvårt för att dricka Laxabon så läkaren ville lägga in henne för just sondsättning och laxering på så vis. Hon var fullkomligt livrädd för det med så jag tog en diskussion med läkaren om att ge Phosforal istället och underströk för henne hur viktigt det vara att dricka ordentligt. Så hon skötte första delen av laxeringen hos oss och resten hemma och var jätteren när hon kom in. Så det kan funka.

Mitt råd är helt enkelt att du tar upp det här med antingen läkaren som skriver remiss till endo eller med personalen där. Oftast så försöker man väl göra det så bra som möjligt för att underlätta laxering och undersökning. Det är åtminstone vår målsättning.

Anonym (Katten): Skönt att höra att du knappt har problem med magen längre. Grattis! Stress och kost påverkar ju magen en hel del. Men låter verkligen som jobbiga undersökningar

Maggis: Ja, jag vill ju verkligen att det ska vara rent så att de kan se om det är ngt fel! Annars måste man ju kanske göra om det. Tack så mycket för infon!

Ursäkta att jag gnäller nu: Jag har verkligen inte tid med sånt här, plus att jag hela tiden är livrädd att det ska försvärras och att jag får en störtblödning eller något.

Hej,

Jag har gjort massa tarmundersökningar och haft tarmcancer. Hör av dig om du undrar över något!

Tack! Beklagar att du har behövt gå igenom allt det.

Är livrädd att det ska vara tumörer och i värsta fall elakartade. Jag vet att det inte är troligt eftersom jag är ung men det händer ju att unga drabbas. Ska till läkaren på vårdcentralen nästa vecka. Får höra vad hon säger. Kanske är det inte värre än trög mage och spricka eller hemorojd men jag vill att de utesluter tumörer.

Jag har gjort koloskopi. Kan säga att jag inte tyckte det gjorde särskilt ont, men jag blev ipumpad en massa lugnande + att jag stod på morfin pga mina magsmärtor. Kanske var därför som jag inte tyckte det var så besvärligt.
Däremot att dricka det laxerande var inget kul. Helt ärligt så smakde det för jäkligt, men jag höll för näsan och drack allt vad jag orkade sen avlutade jag med stark hallonsaft för att få bort smaken och till sist en klick stark tandkräm på tungan.

Anonym (my) skrev 2009-09-18 23:01:50 följande:

Tack för tipsen om hallonsaften och tandkrämen!

Det är ingen mysig undersökning direkt, det är bara att konstatera. Jag har läst flera trådar här om koloskopi. Tycker patientomhändertagandet var ganska dåligt där jag gjorde det. Som sjuksyrran skrev tidigare är man väldigt utlämnad. Sedan blir man otroligt trött av att laxera sig.

Så var beredd på att bli lite trött och konstig.

Fast kan inte läkaren ha menat att personalen VET att det är obehagliga undersökningar och inte tycker det är roligt att utsätta patienterna för det. Uttalandet kanske faktiskt kom av välmeningen, jag tror knappast läkaren menade att personalen äcklas (för i så fall är de på helt fel arbetsplats)

Jag jobbar själv inom vården och en hel del nödvändiga ingrepp är absolut inte roliga att behöva utföra, inte för att jag tycker synd om mig själv som personal utan för att jag hatar att utsätta patienterna för det (även om jag vet att det är för deras eget bästa) Mina tankar och känslor kommer alltså av omtanke för patienten och inget annat!

Visst kan han ha menat så men det var ju inte så ts uppfattade det eftersom det väckte skamkänslor hos henne och det helt i onödan. Vilket ju visar hur viktigt det är att lägga sina ord väl och inte klämma ur sig grejor slentrianmässigt.

Nej, jag tycker också att jag utsätter patienter för saker som jag inte tycker om att utsätta dem för. Det är där obehaget finns och inte hos patienten eller hans/hennes tillstånd. Det är också därför man försöker göra behandlingen/undersökningen så smidig och smärtfri som möjligt. Men aldrig någonsin upplever jag att det är lika jobbigt för mig som för patienten och jag skulle nog tycka att det vore riktigt konstigt om någon av mina arbetskamrater skulle tycka att det är lika jobbigt för dem som för den som är i beroendeposition. Så oavsett hur läkaren menade så tycker jag det var ett riktigt klumpigt och felaktigt uttalande.

Jag har ju varit på båda sidor; både patient och personal, i coloskopisammanhang. Vilket gör att jag lätt kan relatera till patientens situation även om jag vet att upplevelsen är individuell. Men jag kan inte alls jämföra känslan att vara patient mot den att vara personal. Det är två totalt skilda roller.