Vi som väntar syskon till våra änglar del 8

Hej! Nu behöver jag stöd här inne! hur mår ni? jag mår egentligen väldigt bra, men jag håller på att göra kaos av en annars bra graviditet. Jag är rädd för HF fast jag inte har högt blodtryck, men bara för att jag får för mig att jag har svullnat upp, och det har jag inte heller gjort nämnvärt. Men jag har hjärtklappning, och är trött och matt, och med spänningshuvudvärk! är det all oro?
Har varit på extra kontroll och allt ser bra ut, bara att jag vrider och vänder på allt läkaren säjer, som om jag inte kan acceptera att allt är som det ska.
Jag som trodde jag var stabil och stark att gå igenom en ny graviditet efter min ängel f/d nov-08.

Varje dag fyller jag med att vara vaksam på sparkar osv. Det har gått så bra fram tills nu sista tiden,,, jag fattar inte hur jag ska orka?

Jag fastnar hela tiden i den jobbiga känslan att något är fel och att det här barnet också kommer att dö.

Varje liten gravidkrämpa gör jag till något som kan tänkas vara "döfarligt".
Hur mår ni andra? jag är i v 32....Ni som har extra tid, inboxa gärna....

det är fantastiskt att läsa om alla som får ta hem sina barn efter förlossningen! tappra änglaföräldrar! jag hoppas att jag får uppleva det om ca 2 månader.

jag sitter oxå och är rädd just nu för jag har känt bebisen jättemycket i två dagar. Den bökar och stökar, hela magen rör sig. När den trycker ut sig tycker jag mig nästan se konturena av den ibland när jag ställer mig framför spegeln. Jag får för mig att jag har för lite fostervatten. Hoppas inte detta är sant, magen är ju ändå rund och så, men den sparkar nere vid blygdbenet, ut på höftknölarna, upp vid revbenen, och det drar och sliter i magen, så man nästan tappar andan. Är i v 33. Jag ska ju vara glad att den är aktiv, men jag blir nästan rädd och kan ju inte sova! snälla, ska det kännas så här? Var ju på UL för en vecka sedan och allt var normalt! jag är hopplös med denna oro!!!!!!

Det är ju märkligt att man oroar sig både när den rör sig lite och mycket.
Bara att jag tidigare inte känt att bebis varit halvvägs på utsidan, hoppas att det är för den är så pass stor och snart inte får plats längre( v33)

hej! ja, man kan inte vara delaktig i andra "normaltrådar". Men så vill jag gärna kunna peppa andra här inne, och så skriver jag bara om noijor! som nu,, hjälp!!!
jag har hjärtklappning pch en tryckande känsla i bröstet, barnet har rört sig kraftigft i flera timmar nu, inga onormala rörelser kanske, men rört sig mycket...jag är s`å rädd att han ska vara stressad.
iofs, är hjärtklappningen bättre sedan jag reste mig ur soffan, och nu lugnar han sig i magen också känner jag, men skruvar på sig fortfarande, jag känner rörelserna i hela magen, trycker mot urinblåsan ända upp till under revbenen....

ja, det var som jag gjorde igår! jag skapade en tråd som undrade om det verkligen var normalt att bebisen stökade i magen i flera timmar i sträck, det jag har varit med om innan är kortare stunder flera gånger om dagen. I går höll han på av och an precis hela kvällen och jag kände mig orolig. En i tråden svarade " var glad att han rör sig". Och ehhh, ja...... klart f-n att jag är det, för jag vet ju verkligen hur det kan gå om man säjer så......

Alltså! Nu måste jag få veta hur ni andra höggravida mår?om jag får gnälla lite är jag sjukt orolig, för denna v 37 var veckan vi miste våran dotter, samma tid förra året.

Jag har adrenalinpåslag, hjärtklappning.
Mjölksyra(trötthetskänsla) i armar o ben
känner mig lite febrig( varm och rusig)
har fått lite högt blodtryck, men läkaren trodde inte symtomen berodde på det utan på att jag bara var normalt höggravid.
stressad inför förlossningen, väskan som inte är färdigpackad osv

fastän förresten, förrutom det, mår jag toppen och är ganska pigg, dessutom verkar bebis må prima enligt UL o CTG

tror du det är vanliga symtom innan förlossning? Jag har liksom börjat tappa all logik inför detta. Med 1.an kan jag inte minnas att det kändes så. Förra gången minns jag denna känslan så väl, så gick det som det gick ett par dagar efter att symtomen infann sig. Läkaren sa att hon var säker på att det inte var därför hon dog, medan jag menade att det var kroppens sätt att reagera på att nåt inte var bra...
Det är så svårt det här!  Läkaren menar också att det är vanligt med förhöjt blodtryck i slutet dels på tyngden samt den ökade blodvolymen. Jag har 140/91. Man är väl korkad som inte vågar lita på vad en läkare säjer. 

Grattis Meryl till fin pojke!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag har oxå haft en riktigt orolig eftermiddag o kväll, jag fick för mig att han har rört sig mycket mindre i magen! Och ändå har jag känt honom! Halv åtta i kväll körde jag i ilfart upp till förlossningen för en ctg-koll. Väl där, och kopplad så levde han rövare som aldrig förr, hjärtslagen pendlade väldans, läkaren tyckte det såg kanon ut och jag kunde åka hem. Även nu bökar han runt där inne, men jag mår riktigt, riktigt dåligt i allafall. Jag kan inte se att det här ska gå bra, jag kan inte se en lyckad förlossning. Jag vet inte ens om jag vill vara med på det här längre, jag känner mig rädd för allt just nu!
Jag får sättas igång om jag känner att det är för jobbigt, men vet inte om jag vågar då de säjer att risken för komplikationer blir större. Är i v 38 nu och känner nästan hur hjärnan får blockout av oro.... Annars har jag mått bra i 5 dagar utan större oro, o idag fastanar jag i rädslan...

vad ska jag göra, hur ska jag tänka? Går det bara att bestämma sig för att tänka positivt och klappa sig hårt i ansiktet? Hur gör ni?

hela graviditeten har jag tänkt positivt om förlossningen, om barnet bara lever, så får det göra hur ont det vill , ohej o hå.... o nu.... jag börjar bli dönervös inför den!

otroligt att man kan tänka så lika, jag håller med både Lilla Gry och Linda1987. Jag tänker exakt samma bana. Och så de där ritualerna att jag måste känna bebis innan jag kliver upp.

Jag har pratat med läkaren om igångsättning nu när jag ändå är fullgången, de tycker förstås att det är bra om jag väntar tills det sätter i gång själv, men jag vet inte om jag klarar oron länge till, är i v 38 nu och tänk om jag går över tiden, då kan det likväl vara en månad kvar. Och det går bara inte. Jag har varit så sjukt orolig nu sista två veckorna, dels för att det är nära nu... dels för att det var denna tid förra året det hände. v 38, nov-09......
skulle ni vilja bli igångsatta nån vecka tidigare? jag tänkte med risken för jobbigare förlossning osv?..

grattis Ica003, visst är det fantastiskt att få ett plus igen?!

Jag minns när jag var halvvägs! Det var inte länge sedan!!! Det känns som graviditeten har sniglat sig fram, men det har gått frammåt. Jag har sett till att ha lite uppbokat, och haft nåt att se fram emot hela tiden. En milstolpe var när det var 100 dagar kvar. Nu är det så att jag i stort sett är framme!!!!! Kommer inte bebis spontant blir jag igångsatt på onsdag.!!!!! Och nu vet jag inte om jag är förberedd???!!! Hör ni!!!??? ONSDAG!!!!

ja, jag har inte ens fått in kartongen med adventsgrejerna än. Och på onsdag är det dax, jag inser att jag borde gjort detsamma idag!!! mannen får nog krypa up på vinden....

ja, gud vad allt hopar sig just nu! jag fattar bara inte att jag kan bli uppstressad över julpynt när jag ska in o föda det här barnet som jag oroat mig för i 9 månader!!! jag vet inte hur man är funtad?