Delad vårdnad
Hej, det här kan bli långt.
Jag är en pappa, och jag och mamman separerade för sju månader sedan.
Barnen är 2 och 4, kille och tjej.
Vi har provat med 3 dagar hos mig, 3 dagar hos henne. Hos mig funkade det jättebra, barnen trivdes, men reagerade tydligen kraftigt hos exet med klängighet, gråtande och trots, varför vi skulle ändra det.
Jag tyckte vecka/vecka skulle vara en bra sak att prova, exet ville absolut inte det utan propsade på att hon har barnen fyra dagar, jag tre, uppdelat på två dagar och en dag. Nu märkte jag skillnad, barnen tycker det är jobbigt, medan exet säger att de mår bättre.
Det är första frågan, vem ska man gå på här? Hur gör man? Det känns som om vecka/vecka ger mer stabilitet än det fnattiga två dagar hos henne, två dagar hos mig, två dagar hos henne och en hos mig innebär.
Exet har också pratat om att de borde bo helt hos henne, och att jag bara kommer och hälsar på eller "tar med dem ut på äventyr". Detta slog jag helt bakut på, och sa att om hon försöker med det går jag till rätten. Det är en sista utväg jag absolut inte vill ge mig på, men krävs det så gör jag det.
Nästa fråga:
De senaste två dagarna jag hade barnen var exet förbi bägge dagar. Äldsta barnet reagerade på detta, blev väldigt ledsen och ville hem till mamma... det fick hon inte för mamma, och slutade med att dottern sa att hon aldrig vill bo hos pappa igen, bara mamma. Jag gjorde misstaget att berätta detta för exet, som har tagit fasta på det...
Till saken hör att dottern även sagt flera gånger att hon vill bo bara hos pappa, och att hon vill bo flera dagar hos pappa... Då ska man inte lyssna på henne, enligt exet, för hon vet inte sitt bästa?
Jag vet, en fyraåring kan inte göra så stora avgöranden, men varför skulle det vara viktigare om hon säger att hon vill bo hos mamma än om hon pratar om att bo hos pappa?
Hon säger att barnen har det tråkigt hos mig, och jo, det kan de nog ha. Jag har bara fått över de tråkigaste, äldsta leksakerna barnen har; allt roligt har stannat kvar i hennes lägenhet. Jag försöker gå ut dagligen och leka på lekplatsen, vi åker till farmor och farfar varje vecka och leker med 12-åriga faster som avgudar ungarna, vi ritar, lägger pussel, tittar film och leker mycket, men det räcker tydligen inte.
Har jag fel som fått för mig att exet helst skulle vilja ha barnen på heltid, att hon inte kan förstå att pappa kan vara viktig också? Och att hon gärna vill framstå som martyr i det här läget? Hon diskuterar nämligen aldrig något med mig, jag är alltid den sista att få reda på något. Det sprids offentligt på forum, bloggar och annat långt innan något kommer fram till mig, och då är det alltid halvsanningar, med information borttagen för att ställa hennes sida i så god dager som möjligt.
Sonen på två reagerar mycket bättre på det här än dottern på fyra, vilket börjat få mig att fundera på om, kopplat med alla halvsanningar hon sprider, hon försöker påverka dottern på något sätt... Jag kanske är, hoppas jag är, paranoid dock.
Så... vilken boendeform skulle vara vettigast för barnen? Vi har testat 3/3-dagarsboende, vilket funkade hos mig, men inte hos henne... vi har testat det mer exotiska 2+1-dagarsboendet hos mig, vilket hon säger är bättre, men som märks av på dem hos mig...
Och vad kan man göra för att få igång en dialog med mitt ex? Jag försöker och vill, det är ju barnen det gäller.