Förstår att det kan kännas jobbigt för dig, men det är nog jobbigare för dig än för dottern :) Hon får möjlighet att vara mer med sin pappa, samtidigt som hon fortfarande kommer att vara med dig när du inte jobbar.
Jag kände lite som du, hade knappt varit ifrån dottern alls innan jag började jobba. Men samtidigt var jag såå trött på att vara hemma (inget hemmafrumaterial;), så såg fram att komma tillbaka till jobbet och få träffa kollegerna igen.
Vi hade en jättetydlig hejdå-ritual när jag gick, och första tre månaderna jag jobbade jobbade jag 60% och trappade upp långsamt första veckan. Hon blev inte alls ledsen när jag gick, utan vinkar fortfarande glatt när jag går till jobbet. Men hon blir jätteglad när jag kommer hem, och jag med :D Tydligaste skillnaden blev att hon sov mycket bättre på nätterna, och att jag verkligen uppskattade henne och var mer fokuserad på henne när jag kom hem från jobbet. Hennes pappa trivs dessutom bättre med att vara hemma än vad jag gjorde :)
Så jag hade inte behövt vara så orolig. Däremot är jag glad att jag har den ekonomiska möjligheten att jobba deltid, så att jag inte är borta så länge varje dag.