Hur lång tid för hcg att sjunka?

För mig tog det 2-3 månader. Mitt hcg gick upp igen så jag fick knapra cellgifter i en vecka. Jag blev opererad för ett x i buken. Hade tur i oturen. Båda äggledarna kvar.

Jag blev opererad när mitt hcg låg på 622, de sög ut graviditeten ur äggledaren. 1 vecka efter operationen var värdet 2, veckan efter var det 0, men då hade det ju gått en vecka sen det var 2 så jag tror det blev 0 innan jag tog blodprovet.

Tack för svar.
Mell: hade du ont, eller opererade de på rutin (med tanke på att du hade lägre hcg än jag...)? Hade du gått med det länge? Har inte ont än och hoppas, hoppas att det håller på att gå tillbaks på egen hand. Ska ta ett nytt prov i morrn och är lite spänd på resultatet. Hoppas så att det ska ha gått ner ytterligare!!

Undrar hur det gått för er sedan? Har ni blivit gravida igen? Hur gick det?
Har ni barn sedan tidigare? Jag har två stycken och försöker tänka på och vara tacksam över det jag har istället för att oroa mig för framtiden, men det är inte så lätt!!! Helt klart mer psykiskt tärande än vad någonsin hade kunnat ana. Inte så mkt det att det inte blev en bebis den här gången, för trots allt är det mycket som ska klaffa och många får missfall utan att det blir nåt problem nästa gång. Det känns lite tråkigt förstås men ändå hanterbart. Men detta med vetskapen om att det kan bli livshotande om man börjar blöda ordentligt (känns som att gå runt med en tickande bomb i magen...) och kanske ännu mer, vad händer nästa gång? KOmmer det att upprepas?? Jobbigt...

När jag blev opererad v 7 låg mina värden på 7000. Två veckor senare låg de på 100 och ytterligare en vecka senare fick jag minus på gravtest.

JIPPIE!!!! Nu hade hcg:t gått ner till ca 160 så nu är det inte långt kvar. JAg är såååå lättad att jag går som på moln.

Ska tillbaka till läkaren om 10 dgr och kolla hcg en förhoppningsvis sista gång. Då får jag väl reda på lit emer om när detkan vara läge att försöka bli gravid igen och risker med nästa grav. Men so far so good, man får ju fira varje delseger!!

Jag hade inte ont och inga gravsymptom heller, upptäckte det lite av en slump när jag fick positivt på äl-stickor i en veckas tid och började blöda.

Sökte gyn (en tors) där de trodde jag haft ett tidigt missfall men fick ändå en ny tid för nytt blodprov & vul på tisdagen veckan efter eftersom mitt hcg var 407. På tisdagen hade jag ett hcg på 537 och ingen aktivitet i livmodern och det var då ett misstänkt x. Fick tid på torsdagen för att kolla återigen och då var hcg 622 och därmed konstaterades det att det inte var ett missfall (eftersom hcg ökade) och ingen tidig normal graviditet (eftersom hcg inte ökade tillräckligt snabbt för det), alltså var det ett utomkveds. Så för att diagnostisera gjordes en titthålsoperation och de hittade en liten graviditet som växte i ena äggledaren nära livmoderkanten och som de sög bort utan att ta bort äggledaren.

Jag har ett barn sedan innan och inga andra graviditeter bakom mig. Jag väntar nu första mensen efter operationen (som jag gjorde för exakt 4 veckor sen) och efter den ska det vara okej att börja försöka bli gravid igen. Och så fort jag har ett positivt graviditetstest igen så ska jag höra av mig till gyn och få ett vul i vecka 6 eller 7 för att bekräfta att graviditeten sitter där den ska!

Det värsta med den där veckan jag fick vänta var som du skriver att känna sig som en tickande bomb, för precis så kände jag! Att vara rädd för att vara ensam, att vara rädd för att vakna mitt i natten och ha ont osv. Otroligt läskigt!

Mell: Skönt att det gått bra för dig och att du hann opereras "i tid".

Ja det känns ju precis så att man bara går och är på helspänn för att man när som helst skulle kunna falla ihop av smärta... Värst var när jag var själv med barnen, tog för vana att ha koll på att han andra människor i närheten, ex. i parken eller om grannarna var hemma så att nån skulle kunna ta hand om dem tills maken kunde komma. Rädd också för att skrämma dem till trauma om jag skulle bli riktigt dålig. TACK OCH LOV gick det ju bra. Dock vääldigt trött så här i efterhand av all anspänning.

Hur känner du för att bli gravid igen? En del av mig vill bli gravid så fort som möjligt igen, men samtidigt är jag fortfarande väldigt känslomässigt berörd och är lite rädd för hur jag skulle reagera om det skulle bli samma sak igen. Har du fått nån uppfattning om hur stor risken för upprepade x är? Har 2 barn sedan tidigare och har inte haft några problem vare sig att bli gravid eller under själva graviditeten. (Dock ett kejsarsnitt pga säte, kan det ha påverkat x tro??)

Jag vill bli gravid igen så fort som möjligt, har första mensen efter xet nu så om 2 veckor gäller det igen! Jag känner inte så mycket oro just nu, men kan tänka mig att det kommer när jag testar plus igen...

Jag blev liksom inte så berörd av mitt x, säkert beroende på att jag inte trodde jag var gravid och kände på mig att allt inte var som det skulle...

Det är ju en ökad risk för att det ska hända igen, jag har läst på lite olika ställen om hur stor den är och det varierar, men oavsett så är chansen alltid större för att det kommer gå bra - och det är det som jag försöker fokusera på!

Vi åkte in kl 8 imorse för att ta blodprov. Vid 12-tiden ringer min läkare och ger beskedet att gravhormonet har gått upp och att de tror att det är utomkvedshavande och att jag antagligen måste opereras IDAG på momangen! De bad mig komma in akut med en gång och packa en väska för 1-2 dagar eftersom de ville lägga in mig. Jag bröt ihop TOTALT. Allt brast inom mig. Jag trodde att jag höll på att bli galen på riktigt jag grät och skrek ut min sorg. Johan har aldrig tidigare sett mig så ledsen och förtvivlad. De anade ju ma igår och jag bad redan då om att få göra ultragyn för att kolla äggledarna men icke, de ville inte lyssna.

Vi åkte till DS gynakut och de började ta prover på mig och jag fick sedan ligga på en säng och vila. Sedan träffade vi läkaren och fick sedan åka upp till ultragyn för att en specialist skulle ta en närmre titt. Hon kunde se hinnsäcken men inget foster och hinnsäcken har fastnat precis i mynningen mellan livmoder och äggledare. Jag fick journalen med mig och fick åka ner till läkaren igen. Nu var både läkaren och ytterligare en kvinnlig specialist med i samtalet. De sa att de inte vågar operera mig idag eftersom man fortfarande inte kan se exakt var hinnsäcken sitter. De vill avvakta tills på tisdag och se vad som händer med hinnsäcken. Det finns tre alternativ:
1) Hinnsäcken växer in mot livmodern och man kan då ta en kur för att ta bort den (men detta är för tidigt i dagsläget)
2) Den växer sig större och man ser nu att den sitter fast i äggledaren och måste då operera bort hela äggledaren och ev en liten del av livmodern
3) Det finns en liiiiiten liiiiten chans (minimal) att det är en normal graviditet men att fostret är så litet att det fortfarande inte syns. Det förutsätter att vi har räknat fel då vi blev gravida och dessutom så är mina gravhormoner för låga och embryot är för litet för dess naturliga storlek, så detta alternativ var nästan uteslutet. De sa dock att i en tidig graviditet kan ALLT hända och att de sett mycket konstigt genom åren.

Jag fick alltså varken läggas in eller opereras idag och vi vet inget mer än tidigare. Tillbaka på ruta 1 hela tiden. Fortsättning följer...på tisdag.

Någon som varit med om liknande?

Kram till dig Summer, fruktansvärt att inte veta och att få gå och vänta! Jag har inte varit med om samma sak, men jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig. Vad hade du för hcg-halt?

jobbigt läge, känner med dig. Hoppas att det löser sig för dig, Summer!

Tack för stöd och varma ord :)

för 2v låg mitt hcg på ca700,på en måndag,på torsdagen ca1400 ägget var i äggledaren ca1cm stor(normalgraviditetsstorlek sa dom på ultraljud på DS)fick välja mellan operation el cellgiftspruta då jag ej blödde el ng,var i v5.I torsdags förra veckan var jag på åter koll på hcgn,den var då på ca400,sjunkit ganska snabbt och har fått blödning.ska lämna blodprov igen på onsdag och i minst 2v framåt tills blodvärden blir 0
Hoppas ditt X-kommer ut av sig själv