Jag blev opererad när mitt hcg låg på 622, de sög ut graviditeten ur äggledaren. 1 vecka efter operationen var värdet 2, veckan efter var det 0, men då hade det ju gått en vecka sen det var 2 så jag tror det blev 0 innan jag tog blodprovet.
Jag hade inte ont och inga gravsymptom heller, upptäckte det lite av en slump när jag fick positivt på äl-stickor i en veckas tid och började blöda.
Sökte gyn (en tors) där de trodde jag haft ett tidigt missfall men fick ändå en ny tid för nytt blodprov & vul på tisdagen veckan efter eftersom mitt hcg var 407. På tisdagen hade jag ett hcg på 537 och ingen aktivitet i livmodern och det var då ett misstänkt x. Fick tid på torsdagen för att kolla återigen och då var hcg 622 och därmed konstaterades det att det inte var ett missfall (eftersom hcg ökade) och ingen tidig normal graviditet (eftersom hcg inte ökade tillräckligt snabbt för det), alltså var det ett utomkveds. Så för att diagnostisera gjordes en titthålsoperation och de hittade en liten graviditet som växte i ena äggledaren nära livmoderkanten och som de sög bort utan att ta bort äggledaren.
Jag har ett barn sedan innan och inga andra graviditeter bakom mig. Jag väntar nu första mensen efter operationen (som jag gjorde för exakt 4 veckor sen) och efter den ska det vara okej att börja försöka bli gravid igen. Och så fort jag har ett positivt graviditetstest igen så ska jag höra av mig till gyn och få ett vul i vecka 6 eller 7 för att bekräfta att graviditeten sitter där den ska!
Det värsta med den där veckan jag fick vänta var som du skriver att känna sig som en tickande bomb, för precis så kände jag! Att vara rädd för att vara ensam, att vara rädd för att vakna mitt i natten och ha ont osv. Otroligt läskigt!
Jag vill bli gravid igen så fort som möjligt, har första mensen efter xet nu så om 2 veckor gäller det igen! 
Jag känner inte så mycket oro just nu, men kan tänka mig att det kommer när jag testar plus igen...
Jag blev liksom inte så berörd av mitt x, säkert beroende på att jag inte trodde jag var gravid och kände på mig att allt inte var som det skulle...
Det är ju en ökad risk för att det ska hända igen, jag har läst på lite olika ställen om hur stor den är och det varierar, men oavsett så är chansen alltid större för att det kommer gå bra - och det är det som jag försöker fokusera på!
Kram till dig Summer, fruktansvärt att inte veta och att få gå och vänta! Jag har inte varit med om samma sak, men jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för dig. Vad hade du för hcg-halt?